En film lika blek och förglömlig som titeln antyder, vilket tvingat fram den mer ironiskt tilltalande översättningen Kärleken flyttar in. Det är alltid trevligt med svenska titelöversättningar med lite ambition, även om det är något av en varningsflagga att man ser associationen med Maid in Manhattan som en fördel. Det fanns en tid då Reese Witherspoon kunde leda en romcom till framgång, men nu är hon över 40 och förpassad till samma skräphög som J-Lo. En skräphög som är förvirrande för riktiga människor, men i Hollywood blir utgångspunkten direkt defensiv och revanschistisk eftersom en dylik överårig person egentligen bör ha dragit sig tillbaka från rampljuset. Continue reading →
Det är inte varje dag man får en polsk bizarro-Jägarna på biorepertoaren. Någonstans på polska landsbygden utspelar sig en perverterad Miss Marple-historia där det är jägarna själva som en efter en tas av daga. Filmen har ett smått drömlikt flyt med ständiga klipp till skogens vilda djur medan människornas historia hoppar framåt med tydliga luckor i berättandet. Känslan är att det är någon sorts mardrömslik rape-revenge av Gaia. Continue reading →
De senaste åren har vi vant oss vid att det kommer den här sortens filmer från Ungern. Det är närmast socialrealistiskt, men med höga konstnärliga ambitioner och själsligt djup. Om själ och kropp ansluter sig till filmer som Skrivboken (The Notebook), Revolten (White God) och Sauls son och är en värdig utmanare till Ruben Östlunds Oscar. Continue reading →
Hur tar man sig an en kontroversiell historia om en drottnings vänskap med en kulturellt oacceptabel undersåte? Stephen Frears har onekligen valt att vinkla det som en invandrarvänlig näsknäpp för självgoda Brexit-nollor som blir förnärmade av att mörkhyade invandrare hotar deras privilegier. Möjligen sticker detta tema bara ut i nutiden och det genuina intresset för en spektakulär historia kanske känns av tydligare om några decennier när den politiska agendan ser annorlunda ut. Då kanske man kan syna den obekymrade inställningen filmen har till kolonialväldet som sådant. Det finns nämligen inget spår av att den välvilliga drottningen skulle vara annat än en välsignelse för de indiska provinserna. Continue reading →
Det verkar som om poeten, kommunisten, tjejtjusaren och nobelpristagaren Pablo Neruda har fått en biopic.
Continue reading →
“Ännu en dålig kulturelitsfilm som ingen kommer att se, när ska de fatta att kejsaren inte har några kläder?”
Continue reading →
När man är uppfödd efter 70-talet är det lätt hänt att man har Star Wars som ett riktmärke för fantasifull äventyrsfilm. Kanske är även rymdoperan min generations lättillgängliga genre för utforskande av filosofi och politik. Ibland blir det lite segt när det politiska innehållet tar för mycket plats eller när världsbyggandet inte känns nytt. Men när syskonen Wachowski knåpade ihop Jupiter Ascending för några år sedan var känslan att publiken inte längre är öppen för nya världar. Detta bådade inte gott för Luc Bessons försök att filmatisera seriealbumen om Valerian och Laureline, trots tidigare framgångar med snarlika Det femte elementet. Continue reading →
Det talas gärna om tragiken i att midbudgetfilmer inte längre blir gjorda i dagens amerikanska filmekonomi, så när det dyker upp en sådan på biorepertoaren blir den naturligt uppskattad. Det är dock inte alltid det är guldkorn utan det kan snarare vara en varningsflagga när det är någon stor skådespelare som svindlat till sig pengar för att få filmatisera en favoritbok. Continue reading →
Shinypodden må vara färdig med MCU, men MCU är inte färdigt med oss. Den här gången har de spottat ur sig ännu en nystart för Spindelmannen och vi måste konsumera den. Kul! Continue reading →
