När man är uppfödd efter 70-talet är det lätt hänt att man har Star Wars som ett riktmärke för fantasifull äventyrsfilm. Kanske är även rymdoperan min generations lättillgängliga genre för utforskande av filosofi och politik. Ibland blir det lite segt när det politiska innehållet tar för mycket plats eller när världsbyggandet inte känns nytt. Men när syskonen Wachowski knåpade ihop Jupiter Ascending för några år sedan var känslan att publiken inte längre är öppen för nya världar. Detta bådade inte gott för Luc Bessons försök att filmatisera seriealbumen om Valerian och Laureline, trots tidigare framgångar med snarlika Det femte elementet. Continue reading →
Det talas gärna om tragiken i att midbudgetfilmer inte längre blir gjorda i dagens amerikanska filmekonomi, så när det dyker upp en sådan på biorepertoaren blir den naturligt uppskattad. Det är dock inte alltid det är guldkorn utan det kan snarare vara en varningsflagga när det är någon stor skådespelare som svindlat till sig pengar för att få filmatisera en favoritbok. Continue reading →
Shinypodden må vara färdig med MCU, men MCU är inte färdigt med oss. Den här gången har de spottat ur sig ännu en nystart för Spindelmannen och vi måste konsumera den. Kul! Continue reading →
Det är kanske naturligt att den sista filmstjärnan är den som försöker skaka liv i Universals gamla monster och klä dem i en modern franchise-dräkt. Förhandstipsen tyder på att Tom Cruise borde behållit balsameringsvätskorna åt sig själv, men vi väljer att lätta på bandagen och kika vad som finns under. Continue reading →
