Tankar om A-märkt

En film får märkningen “A-märkt” när den passerar Bechdel-testet. Just nu så är det bara ca 55% av alla filmer som görs som passerar Bechdel-testet. A-märkningen har gjort ett awesome jobb med att höja den allmänna medvetenheten om problemet. Men skulle man kunna göra det ännu bättre?

I ett väldigt bra samtal om ämnet på biografen Rio lett av Johanna Koljonen så berättade Lina Thomsgård från rättviseförmedlingen att A-märkningen är så objektiv som den bara kan. Den berättar inget om kvaliteten på filmen eller hur bra den är ur feministiskt synpunkt. Den bara räknar rent krast på hur framträdande roll kvinnor har i filmen. Eftersom det finns lika många definitioner av feminism som det finns feminister så kan man inte märka en film med att den är godkänd ur ett feministiskt perspektiv.

Eller? Jag tycker kanske att man kan det. Såklart är det svårare. Men för oss konsumenter otroligt mycket mer relevant. Om en film passerar Bechdel-testet kan vara extremt missvisande om man kollar på det på enskild film. Om man applicerar det på många filmer så kan man se de obehagliga strukturerna som finns. Men om man ser på enskilda filmer så passerar filmer som (i min mening framställer kvinnor på ett ofördelaktigt vis) som exempelvis Transformers: Dark of The Moon testet.

Transformers 3

Varför skulle det inte funka att sätta ihop en jury bestående av representanter från typ WIFT, Rättviseförmedlingen och Bio Rio där man får välja ut filmer som lyfter kvinnor på ett bra sätt med en kort motivation till varför. SF har ju en (enligt dem) subjektiv märkning där de väljer ut “extra bra filmer som inte får så mycket uppmärksamhet” kallad smultronstället.

Roger Wilson från Kino som också var med i panelen berättade att han hade klockat hur länge en film klarade Bechdel-testet. Det tycker jag hade varit intressantare. En stämpel med en procentsats på hur stor del av filmen som klarade bechdel-testet.

Det bästa vore såklart att vi recensenter var bättre på att tjata om problemet. Eller att kommande filmskapares utbildningar genomsyras av något slags genustänk. Eller att de som håller i pengarna satsar mer på filmer med (och av) kvinnor.

För tyvärr är det nog inte så att det är vi som konsumenter som styr vad som produceras. Vår konsumtion (vad gäller det mesta) är mer nyckfull än vad man tror. Man kan göra undersökningar och tweeka och greja a la Todd Phillips men i slutändan så är det ändå randomness och den som pumpat ut flest posters som vinner besökarna. Inte den som tror sig veta bäst vad marknaden vill ha.

I snacket på Bio Rio så togs det som exempel att på festivaler så var de högst aktade namnen dudes eftersom de var satta högst upp på affischerna, inte för att de faktiskt var bäst. Man kan alltså styra “buzzet” med vad man väljer att puscha hårdast på i marknadsföringen.

// Johan

Johan

Föredetta poddare i "Har du inte sett den?"-podden, Buffypodden och Shinypodden. Sporadisk skribent.