• Pingback: BLUE CAPRICE()

  • Henke

    Vilket lyft med nya utseendet! Bra jobbat Johan, och jag må än en gång säga att er header-bild är makalös. Kudos till hon som ritat den.

    Som vanligt ett bra och underhållande avsnitt. Och denna gång bra ljudkvalité mest hela tiden. Det var väl bara när Johan skulle försäkra sig om att ljudkvalitén var bra som den blev lite sämre? Eller gick Erik omkring i rummet där…? ;-)

    Jag håller med era analyser om de filmer som jag sett. Vilket var alla denna gång. Jag saknade dock era betyg. Glömde ni dem eller har ni valt att inte yppa era betyg på just filmfest-filmer?

    En kommentar angående den erbarmligt dåliga Blue Caprice. Han, mannen, John, var allt annat än en bra far. Dels straffade han ju Lee genom att binda fast honom i ett träd och överge honom. Det började dessutom regna och det såg inte ut att vara speciellt varmt. Han tog pojkens skor till och med. Både fysiks bestraffning och förnedring. Allt för att Lee sa att han inte ville mörda mer. För det andra så gjorde han ju sin adoptivson till en mördare! Nej, inte kandidat till årets far i min bok.

    • Jag avskyr ju att sätta betyg. Jag försöker för det mesta trixa till det så att jag slipper. Så fort det började vankas betyg försökte jag gå vidare i podden. Himla nöjd att jag lyckades undvika det helt i det här avsnittet.

      Det kanske inte var underförstått att han var en dålig far. Det jag menade var att han blev extra läskig när hans trevliga yttre stod i kontrast med hans vidriga inre. På den punkten failade Cold Comes The Night hårt.

  • Pingback: SFF13: Nuigulumar Z | Jojjenito - om Stockholm Filmfestival()

  • Pingback: NUIGULUMAR Z()

  • Sofia

    Fast jag fattar inte riktigt benämningen av Mud som Southern Gothic, tycker den är för realistisk för det.

    Och ja, det ÄR otäckt med leksaker som har tänder. Är det kanske därför alla buktalardockor känns så läskiga?

  • Härligt sprudlande diskussion om japanen. Märkligt nog börjar jag undra om jag var den i gänget som tyckte mest om den? Mest för att det var så komplett annorlunda mot allt annat jag ser. Chockeffekten liksom.

  • Älskar Markus beskrivning av handlingen i japanen. Jag snodde den rakt av i min recension. :)

  • Pingback: Blue Caprice (2013) | Rörliga bilder och tryckta ord()