Buffy med en Hunga Munga

“All men are beasts”

Avsnitt 12: Välkommen till den tredje säsongen av Buffypodden. I dagens avsnitt pratar vi om de fyra första och mycket intressanta episoderna från Buffy the Vampire Slayer Season 3.

Vi behandlar följande episoder i veckans avsnitt:

 

Show notes

Referenser i detta avsnitt: TV-serierna; Dollhouse, Firefly och Homeland

Filmerna; Cabin in the Woods, Harry Potter, Cornetto-trilogin och Serenity

Filmmakaren Kevin Smith

Buffy med hammare och skära (egentligen en afrikansk mambele)
Buffy med hammare och skära (egentligen en afrikansk mambele)

Estetiken i Buffys fighingscen med demonerna påminner en hel del om estetiken i Firefly Serenity.

Serenity_2434
River i Serenity
avatar Johan Benjaminsson
avatar Henrik Tronstad
Henke

Film- och tvserienörd med extra intresse för science fiction, American Independents och komedier.

  • Sofia

    Ni har vilat er i god diskussionsform hör jag — kul!

    Roligt att höra era starka reaktioner på omgivningens kritik av Buffy. Jag håller absolut med om att Dead Man’s Party inte var särskilt välskrivet men skulle man kunna tänka sig att just Giles håller sig gräl-lugn för att han är vuxen men inte Buffys förälder och Cordeila för att hon helt enkelt inte är lika investerad i sin relation till Buffy som Xander och Willow? Men som sagt, det blir en krystad psykologisering hur man än vänder på det.

    Spännande också med samtalet om The Beauty… Jag upplever Johans spaning om skillnaden mellan Oz och Pete som spot on men har lite svårt med den stereotypa manlighetsbilden i avsnittet. Måste det verkligen bara vara så att det handlar om huruvida män kan kontrollera sitt monster eller inte? Det kan inte vara så att de inte är monster öht? Jag håller också med Henke om att serien binder ris åt egen rygg när Pete tvingas framställas som ett “riktigt” monster.

    Korta funderingar
    Stephen King-koppling till zombiekatten
    Djävulskoppling till Kakistos med klövarna
    Fox verkar samtidigt kunna vara rätt generösa med vad deras TV-serier får säga när de väl har fått grönt ljus så kanske det ligger en lockelse där? Både Simpsons och Family Guy har ju tex flera gånger kritiserat Fox rätt hårt

    • Kul med maffiga kommentarer! 🙂

      Vad har vi här då? Mina tankar på dina funderingar:

      Jag tror att du har helt rätt angående varför de reagerade så olika rörande kritiken av Buffy. Personligen tycker jag dock att de som står henne närmast är de jag har störst krav på i situationer som denna. Willow hanterade, och motiverade, sina känslor och agerande på ett jättebra sätt. Xander är bara ett stort rövhål och det framkom väldigt tydligt här. Vad som slog mig när jag ser de första 8 avsnitten i S3 är Xanders falskhet och egoism. Och sedan funderar jag på när han någonsin gjort något för att berättiga sin oantastliga roll som en av kärngänget. Jag förstår över huvud taget inte hur Buffy kunde förlåta honom så snabbt.

      Jag tyckte att Johans analys av “Beasts” var superintressant då jag själv inte hade uppfattat den symboliken han hade spaning på. Det är alltid kul när någon visar på genomtänkta saker i avsnitten som man själv inte har så bra koll på. Sen tycker jag som jag sa och du håller med om att de hade kunnat undersöka frågan bättre utan att hänfalla sig åt ett Dr Jekyll and Mr Hyde-monster.

      Hehe, jag är alldeles för dålig på Stephen King för att hänga med i sådana referenser. Jag antar att du menar Jurtjyrkogården (inte läst/sett)? Personligen tyckte jag bara att det var konstigt att de grävde ner katten i en plastpåse. Hade varit trevligare att lägga den döda katten direkt i jorden.

      Vilken lockelse menar du? Angående FOX.

      • Sofia

        Jekyll/Hyde-kopplingen är förstås uppenbar i ett sådant sammanhang som serien rör sig, problemet var nog snarare att de grundade den för dåligt. Ingen av er (och inte heller jag) kunde ju tex påminna sig om exakt varför Pete började ta det där serumet till att börja med.

        Japp, Pet Sematery (eller hur nu titeln stavas…)

        FOX — Egentligen bara utgående från att tex Simpsons och Family Guy visas på Fox och samtidigt tillåts skämta rätt grovt med bolaget gissade jag att Fox kanske tillåter ett större mått av kreativ frihet än andra bolag. Som iofs då kan få väldigt kort livslängd…

        • Pete… Sematary? Coincidence? No such thing!
          Tänkte också på Sabrina tonårshäxan. Den döda katten är dock läskigare.

          FOX: Låter troligt att de tummar på sin politiska agenda i om det är pengar som lockar.

    • Ja, det är ju ett ämne som snabbt väcker en magkänsla. Innan man ens hunnit processa vad som egentligen händer. Jag och Henke hade en lång diskussion om det även efter avsnittet. Som till slut mynnade ut i “en sån här djup och intressant diskussion hade inte Game of Thrones genererat”.

      Jag fattar att ni stör er på troperna i det här avsnittet. Jag tror kanske jag fokuserade på andra saker än typ alla andra i det här avsnittet. Jag såg den stereotypa manlighetsbilden som en språngbräda in i avsnittet. Det är liksom effektivare att berätta en historia om vi känner igen vissa grundpremisser och då kan Joss snabbt börja vrida och vända på dessa troper. Typ som tropen “all men are beasts”. Jag tror faktiskt inte det var Joss poäng. Det kan hända att det var det men det är inte min tolkning. Jag tolkade som att man kan ha inre demoner som inte linjerar med ens moraliska kompass. Och att om man inte tar ansvar för dessa demoner. Det är då man är en beast.

      Det är ju inte först gången som Joss använder sig av ganska grovhuggna metaforer. Hela den här grejen med att Angel blev elak efter “birthday sex” är ju ganska förklarat med hans själs-curse. Han var typ inte samma person. Ändå så håller alla det mot Angel som om det vore hans fel. Och håller interventions för Buffy att hon är i ett abusive förhållande eller nåt.

      • Sofia

        Det ska bli spännande att se om vi återkommer till detta, för mig öppnade det tankarna lite kring helheten

  • Sofia

    Sorry, det här blev mångordigt, men jag glömde en grej. Jag upplevde att Sarah MG blivit avsevärt smalare i den här säsongen. I det perspektivet blir “skämtet” om att hon aldrig är sugen på något mer än en “non-fat yoghurt” efter slayings lite olyckligt kan jag tycka. Eller är jag helt ute och cyklar? 😉

    • Inget att be om ursäkt för, snarare något för oss att tacka för. Tack. 😀

      Jag har inte tänkt på att hon blivit smalare. Men hon har kanske förlorat det där “bebisfettet” i ansiktet som jag nämnde under S1… Känns dock som långsökt att Joss skulle lagt in ett metaskämt om att SMG hade problem med för låg vikt…

      • Sofia

        Alltså, jag tror inte på något metaskämt utan såg det snarare i perspektivet att ordentliga tjejer som sköter vikten och är smala och fina aldrig ska vara sugna på riktig mat. Men det är ett rätt extremt perspektiv som det känns svårt att finna egentligt fog för i serien som helhet.

        Om du vill kan du testa att kolla lite igen på Sarahs kropp som helhet i något av de första avsnitten och nu i trean. Jag upplever att exempelvis hennes ben blivit avsevärt smalare. Kan förstås vara som du säger, puppyfat som smält bort av sig själv. Dock tycker jag att det är en utveckling som man ser rätt ofta i serier som får ett par säsonger på sig — kvinnorna blir (väldigt ofta) smalare och killarna blir (ibland) mer vältränade

        • Trodde Henke använde uttrycket “Puppy fat” lite skämtsamt. Att det typ var något som spädbarn hade och något som WT-mammor säger att deras tonåringar har. Det eller big bones :). Ska vi konsultera din bror kanske? 😛

          Jag tycker det låter lite som ett olyckligt sammanträffande. Inte för att jag inte tror att typ alla i casten hade press på sig att följa rådande skönhetsideal. Alla är verkligen sinnessjukt snygga i Buffy.

  • Sofia

    Jag ber om ursäkt om jag var otydlig i min kommentar om The Beauty…, jag tenderar att hoppa över allt för många egna tankeled nu och då.

    Det jag var ute efter var att jag tyckte det var en bra spaning om skillnaden mellan Oz och Pete, att Oz tog ansvar (anar vi ett säsongstema, månne? 😉 för sin inre best på ett sätt som Pete inte var det minsta intresserad av att göra. Och då upplever jag att det spelar mindre roll om Pete framställdes som ett “riktigt” monster eller inte. Men för den känslomässiga impacten av avsnittet tycker jag fortfarande (likt Henke) att det hade varit “bättre” om Pete bara varit en “vanlig”, misshandlande pojkvän.

    Blev det något tydligare?

  • Patrik

    Härligt att man kört igång med säsong tre!

    Anne: Jag håller med Henke att avsnittet blivit sämre vid omtitt, men jag gillar det ändå!

    Dead Man’s Party: Konfrontationen mellan karaktärerna är väldigt ojämn som ni säger; Giles är bra rätt igenom, Williw blir bättre som slutet.
    Xander är som ni säger, ett rövhål.

    Faith, Hope and Trick: Faith! Henne gillar vi! 🙂

    Beauty and The Beasts: Helt OK avsnitt, men inte mer.

    Angående avslutningen på avsnittet då Angel räddar Buffy, ni vill ha en mer “Buffy är i stor fara och då hjälper Angel till” för att det skall bli bättre.
    Jag tycker detta funkar mycket mer; Buffy har koll, men Angel vill hjälpa till, då han går på sina instinker (och vill skydda Buffy).
    Hade det slutet som ni ville hade det bara blivit en töntig “boy saves girl”-klyscha och det är ju inte riktigt denna seriens tema.

    • Skönt att du har kommit in i säsong 3. Snart är du ikapp! 🙂

      Jag tycker ändå att Anne hade en hel del bra saker. Fann dock att första halvan var bättre, dvs scenerna ovan jord så att säga.

      Dead man’s party är ett av säsongens svagaste avsnitt. Flera av karaktärerna beter sig konstigt och i detta fall tolkar jag det som mins lika mycket dåligt manus som att karaktärerna var konstiga på grund av handlingen. Dåligt genomfört avsnitt helt enkelt.

      Faith, Hope and Trick är bra som du säger. Faiths introduktion är hilarious. “I always get… after slayin'” eller vad hon nu säger. Och alla de andras blickar på henne OCH Buffy. 🙂

      Beauty and the beast var ganska svagt tycker jag. Var kanske bättre i slutet av 90-talet men nu gav det mig inte så mycket. Ska dock anmärkas att johan var mer förtjust i det.

      Jag kommer inte ihåg exakt vad vi sa om Angels roll i slutfajten men jag tror inte att vi ville att Buffy skulle räddas av killen som klyschan. Istället att Angels resa från förvildat tillstånd pga hans helvetesupplevelse till normal igen, kunde gjorts bättre och att fajtscenen skulle kunna visa när han går från djuriskt beteende till medvetet beteende.

  • erik thulen

    Nu så, ska vi se 🙂

    s03e01 Anne – 6/10
    Bättre än jag minns det, hade för mig att det var riktigt dåligt men jag tycker ändå att det håller. Mest för att SMG bär upp karaktären så bra, det hade lätt kunna tippa över till att en blev ointresserad av hennes inre kamp. Men en längtar ju efter att hon ska få komma tillbaka till de andra.

    Jättekul när Chantarelle inser att hon hetat som en svamp 😀 För övrigt roligt att dom låter så små karaktärer komma tillbaka så pass långt senare. Det gör inte så mycket om en missar en sådan referens men det ger mycket om en ser den.

    Tycker Ken påminner mycket om Anton Chigurh i No country for old men, alltså den onde som dödar med en slaktpistol. Vet inte om det är ansiktet eller håret eller sättet han pratar på, men det är något?

    Det är visserligen lite hårt av Joyce att vara så hård mot Giles, och Byffy, men jag tycker ändå inte att det är överdrivet. Giles tar det på ett sådant smärtsamt sätt, känner mig nästan besatt över deras relation men jag ska sluta skriva hur mycket jag gillar Giles i varje kommentar 😛

    s03e02 Dead Man’s Party -5/10

    Helt okej avsnitt men är inte så förtjust i denna monster of the week. Väldigt frustrerande med allas oförmåga att förstå Buffy, men en bit in i avsnittet tycker jag att det nyanseras bra. Framför allt Willow som ju är så bra på att uttrycka sina känslor och bästa i detta avsnitt är ju när Giles hotar Snyder!

    s03e03 Faith, Hope and Trick – 5/10

    Inget jättestarkt avsnitt, mindes det som att Faith gjorde bättre första intryck på mig men hon känns mest jobbig och lite plågsamt att se Xander dreggla. Om jag var Cordy skulle hans ganska snubbiga kommentarer fått mig rätt sur men dom flyger lite över huvudet vilket känns ovanligt för serien som ju annars varit så fri från det som ni sagt flera gånger.

    Sista scenen är ju att Buffy lägger ringen där hon dödade Angel och han kommer tillbaka. Här är det dags för en HP-referens. Ni pratar om att det inte förklaras varför eller hur han kommer tillbaka. Det skulle ju kunna likna den kraft som kärlek har i HP-universat. Det är ju Harrys mamma som skyddar honom med sin kärlek, vilket förklaras ganska vagt av Dumbledore, det är liksom bara en kraft som kan påverka på ett lite mystiskt sätt. Avada Kedavra är ju liksom döden med stort D men av någon anledning trumfar kärleken det. På samma sätt tolkar jag det lite som att det är Buffys kärlek som löser ut någon slags reaktion eller “räddar” Angel från helvetet när hon lägger ringen där, och även här utan att vara medveten om att eller hur hon gör det.

    Så härligt när Joyce och Buffy får revansh på Snyder!

    s03e04 Beauty and the Beasts – 6/10

    Intressant avsnitt som jag ser att ni diskuterat mycket här nedan. Har inte så mycket att tillägga mer än att jag tycker Angel är ganska töntig, och som Johan påpekar är det så himla lustigt att Angel aldrig hittar en skjorta haha. Men det är väl han som står för Tn’A i Buffy så vi får väl köpa det 🙂

    • Anne: Jag antar att det är “Power Buffy” som är avsnittets höjdpunkt för många. Buffy har varit nere och ledsen men återfår sin självsäkerhet och bad assness.

      Ja nu har du tjatat om Mr Giles en hel del. Sluta ALDRIG med det. Vi älskar Mr Giles! 🙂

      DMP: Håller det som ett av säsongens klart svagaste. Tycker både att scoobiesarna och Joyce beter sig okaraktäristiskt på ett mycket dåligt sätt. nej, jag gillar det inte.

      Jonathan står och dippar i dippen i alla fall.

      F,H&T är däremot ett favoritavsnitt. Jag älskar den överdrivna Faith här och vi får många roliga små scener. Minspelet hos Cordy inte minst. Visst är Xander tonårspojktig men det är ju iofs det han är här i serien…

      Din Harry Potter-spaning är intressant. Jag har inte efterforskat vad fansen eller “canaon” säger om hur Angel kommer tillbaka men jag tycker det låter som en fin och rimlig scenario du erbjuder. Jag köper.

      BatB: Johan gick igång mer på detta än jag. För mig är det ett svagt avsnitt. Inte speciellt givande och väldigt övertydligt, ja till och med skrivet på näsan om domestic abuse. Serien brukar vara lite mer vag än så med sina pekpinnar…

      • erik thulen

        Haha skönt att höra, jag ska inte sluta tjata om Mr Giles =)

        Jonathan!! 😀