Generellt
Jag tänkte på er diskussion om huruvida The First är en bra big bad eller inte utifrån att det inte finns några särskilt tydliga gränser för dess kraft och makt. Dels känns det som att den typen av friheter är något som serien gärna tar sig. Dels kan jag tycka att det beror lite på om man får känslan av att en sådan otydlighet eller ombytlighet är medveten eller en konsekvens av att man inte tänkt helt klart kring seriens mytologi. Och även en medveten otydlighet kan ibland bli lite väl hemlighetsfull för sitt eget bästa så att det snarare ger upphov till frustration än förundran och fascination hos tittaren.

Fortfarande måste jag säga att jag verkligen gillar denna säsong och känner inte riktigt av det ni pratar om att författarna möjligen har begränsat sig för att de vet att den går mot sitt slut. Däremot håller jag helt med om att särskilt introduktionen av alla potentials som ska plockas en efter en inte alls ger den känslomässiga påverkan som väl tanken är eftersom de inte är särskilt grundade i seriens historia. Funderar också mycket på hur de klarar av att försörja alla tjejerna med tanke på att Buffy tidigt i säsongen påpekade att hon egentligen inte bara kunde klara sig med inkomsten från jobbet på skolan. Men jobbet på Double Meat Palace verkar ju som bortblåst.

First Date
Från mina anteckningar: ”Rektor son till en Slayer. En vampyr dödade henne, låt det inte vara Spike (eller Angel)!!!” Nej, här blev jag verkligen besviken, det kändes som ett så otroligt trött grepp för att tvinga fram ytterligare en konflikt och alldeles för osannolikt. Däremot var jag tvungen att få slutscenen i avsnittet för att koppla till tunnelbanescenen när Spike ”hittar” sin långa läderrock.

Får vi här ytterligare en pusselbit som ska passas in i ett möjligen icke-existerande hål? Demonen som kidnappar Xander säger vid något tillfälle att det snart kommer att bli dags för alla demoner att tvingas välja sida mellan gott och ont. Då har de alltså en möjlighet att välja gott (som typ Clem) även om de är själlösa?

Har man någon gång sett reality-serien ”The Amzing Race” vet man att alla amerikaner förutsätter att hela världen kan prata engelska. Därmed kanske det också ligger en större potential för komedi i språkförbistringen mellan våra huvudpersoner och den kinesiska tjejen?

Ja, var det rätt av Buffy att ta bort Spikes chip eller inte? Lite på gärdsgården i det här fallet. Å ena sidan är det rent logiskt inte särskilt smart. Å andra sidan skulle jag säga att lika mycket som ”You can’t beat evil by being evil” eller ”Ensam är inte stark” är detta med det personliga ansvaret seriens själ eller huvudbudskap. Med chippet i skallen får ju Spike aldrig chans att bevisa att han är värdig Buffys respekt.