Dark Willow

Avsnitt 38. Säsongsavslutning för näst sista gången och denna vecka hälsar vi åter Sara Bergmark Elfgren välkommen som vår Buffy-expert. Vi pratar om Harry Potter, De dödas röster och att man får kritisera det man älskar. Vi berörs av Xander, Dark Willow, Dawn, Spike och Buffy.

Sara finns på sociala medier; Twitter, Instagram, Facebook, webben.

Tyvärr har vi “atmosfäriska störningar” av och till under sändningen. Vi ber om ursäkt för detta. Någon av oss tre hade antagligen glömt att sätta sin mobil på flight mode. Problemen avtar under avsnittet, det stör mest i de inledande segmenten…

Veckans avsnitt är:

  • Episode 120 (S06E20): Villains
  • Episode 121 (S06E21): Two to go
  • Episode 122 (S06E22): Grave

Show notes:

 

Johans Topp 5
5. Entropy (S06E18)
4. Once more with feeling (S06E07)
3. Normal again (S06E17)
2. Seeing red (S06E19)
1. Grave (S06E22)

Bubblare: Villains (S06E20)

 

Henriks Topp 5
5. Life serial (S06E05)
4. Tabula rasa (S06E08)
3. Villains (S06E20)
2. After life (S06E03)
1. Once more with feeling (S06E07)

Bubblare: Grave (S06E22), Bargaining (S06E01-02), Gone (S06E11), Normal again (S06E17)

avatar Henrik Tronstad Värd
avatar Johan Benjaminsson Värd
avatar Sara B Elfgren
Henke

Film- och tvserienörd med extra intresse för science fiction, American Independents och komedier.

  • Sofia

    Generellt
    Buffypodden – podden med de trevligaste gästerna 🙂 Roligt att få ta del av Saras synpunkter ännu en gång!

    Den här gången tror jag att jag får svara temavis istället, det kändes som om diskussionerna ofta rörde sig över större områden än bara dessa tre avsnitt. Som tre avslutande avsnitt var de helt ok, Dark Willow var helt ok och Mr. Giles entré var magnifik. Men jag vill som sagt fortfarande hävda att denna säsong 6 blev lite för mycket såpa för min del och att säsong 4 passade mitt sinnelag mycket bättre.

    • Vi får lägga till tack från podden till alla trevliga gäster, Sara inkluderad. 🙂

      Dark Willow bara helt ok? Huh? Wow, jag älskar henne, som kanske framgick i samtalet? 😀

      Jag blir alltid lika fascinerad över att alla har så olika perspektiv på serien med olika favoritsäsonger, -avsnitt, -karaktärer, -teman osv…

  • Sofia

    Willow
    Flera saker här. Inte helsåld på relationen Tara-Willow, tycker den känns stel. Men alldeles bortsett från det – kan inte Willow ”bli” helt gay efter relationen med Oz? Om hon efter honom inte längre är intresserad av att ha ett förhållande med en man, är hon fortfarande bi då?

    Tycker också att det blir lite väl avfärdande att serien diskuterar Willow med en ”addictive personality” och att det är därför hon kan förledas av (den dåliga?) magin. Drogparallellen blir alldeles för övertydlig, om den nu inte redan var det.

    • Tror du att Tara-Willow relationen är stel på grund av manus eller på grund av stelt skådespeleri? Jag tenderar att tro på det senare.

      Sen får vi nog acceptera vid detta laget att showen stryker med den breda penseln när den använder sig av symbolik. Men håller med, ibland blir det bara för övertydligt…

      • Sofia

        Tycker det är svårt att separera manus och prestation, men kanske lite mer prestation?

    • Louise

      Jag håller delvis med att Tara/Willow har känts stel men runt “Seeing Red” så tycker jag att de äntligen känns naturliga och det gör också att Taras död känns så otroligt sorglig och plötslig här, trots attt hon inte är en karaktär jag känt varmt för tidigare.

      • Jo, deras relation kändes starkare i slutet vilket gjorde att scenen ändå kändes i hjärtat. I sista sekund kan man säga… 🙂

  • Sofia

    Spuffy
    Men har Spike hela tiden under säsong 6 varit så himla snäll mot Buffy? Även innan våldtäkten, alltså. Jag upplever att när de börjar ligga gör han ganska tappra försök att separera henne från de övriga scoobisarna genom att spela på hennes skuldkänslor över deras förhållande. Han var mycket schysstare innan deras förhållande blev sexuellt.

    Håller helt med Johan om att slutet på Grave är en besvikelse. Och demonen som ger utmaningarna till Spike säger ju att han är en ”pathetic excuse for a demon” när Spike söker upp honom i grottan. Då borde väl en själ göra Spike ännu mer patetisk, så frågan är om det helt enkelt är ett straff och inte en belöning för avklarade utmaningar?

    • Deras förhållande var hela tiden komplicerat. Båda sviniga mot varandra. Tryckte oavbrutet på varandras ömma punkter. Buffy var ett as mot Spike och han gav igen. Spike var ett as mot Buffy och hon gav igen. Frågan hur mycket som var ett spel för galleriet och hur mycket som var söndrigt. Personligen fascinerades jag av deras vågade sexuella relation, att den var så våldsam och så publik (absolut inte att den var före äktenskapet)…

      Tror att demonen klagar på Spike som patetisk pga hans relation med Slayern. Senare när Spike vinner alla tre utmaningarna tror jag inte att demonen ser honom som patetisk längre. Men visst “priset” skulle kunnat vara ett straff, alternativ en demons sätt att vrida på önskningen. På samma sätt som Aes Sedai inte kan ljuga, men samtidigt alltid svarar på frågor på ett grumligt och ofta avledande sätt…

  • Sofia

    Demonsjälar
    Ni sätter fingret på en springande punkt i detta med demoner och själar. Problematiskt både med Anya och Spike. Jag får intrycket av att hela vevan med att Buffy ska må/mår så dåligt över sitt förhållande med just Spike är att han saknar en själ. Lite amerikanskt resonemang mao. Annars har väl serien varit rätt tillåtande mot sex före äktenskapet så länge det sker i ”ordentliga förhållanden”: Willow-Tara, Willow-Oz, Buffy-Angel, Buffy-Riley, Xander-Cordelia och Xander-Anya.

    Men som ni påpekar, vad är det som gör att Anya exempelvis inte kan utföra sina demonsysslor när hon återgått till att arbeta för d’Hofryn? Vad är det som får henne att fortfarande vara fixerad vid vad som gick fel med Xander? I det läget kan jag inte riktigt se skillnad på henne och domarens kommentar om att Spike ”reeks of human” i säsong 2.

    • Tror på Patriks förklaringsmodell att Anya var ett oplanerat kärleksbarn som showen inte hanterat stringent om än kärleksfullt. Good enough for me…

  • Sofia

    Psykisk ohälsa
    Intressant återupptagen diskussion om Normal Again. Jag var tvungen att gå tillbaka och kolla transcripts att avsnittet verkligen slutade på mentalsjukhuset. Och det gjorde det ju 🙂 Jag tolkade just det dock inte som att serien i och med det sade att det var mentalsjukhusvärlden som var den “verkliga” världen, utan att det bara blev en grej för att få closure.

    Att serien på något sätt handlat om Buffys väg tillbaka från en djup depression har hela tiden känts rätt tydligt för min del. Bland annat kommenterar hon ju efter Dawn och Willows bilolycka (tror jag att det var) att det var en händelse som fick henne att inse att hon faktiskt ville leva. Innan dess ska hon alltså ha varit rejält självmordsbenägen. Tänkte att hennes tveksamhet att söka vård berodde på att hon knappast skulle kunna förklara orsakerna till sitt dåligtmående.

    • Jag kollade också transcripts. Och det är ju faktiskt så avsnittet slutar! Jag tolkade det inte heller som en signal till oss från showen om att det skulle vara ett ambivalent slut. Det vara helt enkelt bara slutet på mardrömmen Buffy drömt på grund av det demoniska giftet. Sen kanske showen ville “showa off” med detta lite mer spektakulära slut, en katatonisk Buffy på mentalinstitut…

    • Louise

      Måste också ge mig in här angående Normal Again. Första omgången såg jag det här avsnittet som ett “monster of the week”avsnitt. Men ju fler gånger jag kollar om serien önskar jag att den hade tagit slut här. Hade varit så otroligt syrligt att slänga det i tittarnas ansikte. Allt var i en mentalpatients huvud. Men man kan ju också tolka det fortsättningsvis som att hon går in i sin delusion och aldrig kommer ur pga slutet, så kanske är allt “en dröm” nu ändå?

  • Patrik

    Bra knippe avsnitt med den underbara Dark Willow.

    Jättebra koppling mellan Anya och Spike som fd massmördare. Bra hittat!

    För visst har Anya mördat mängder av män. Dock har inte serien varit tillräckligt tydlig med detta, men Anya verkar ju dessutom har njutit att se andra plågats (minns leendet i “The Gift” när hon fick önskan att gå i uppfyllelse).
    Spike har väl mest gjort det för kicken och för att jävlas i allmänhet? (vilket givetvis inte är bra det heller)

    Min tolkning av Anjas själ så tror jag att hon alltid har haft en själ?
    Då hon fick anställning hos D’Hoffryn fick hon evigt liv för att utföra sitt hämndjobb.

    När sedan hennes amulett gick sönder så verkar hon inte kunna jobba hos honom längre och blev vanlig igen.

    Hela hennes historia känns som att de inte tänkt igenom helt. Antagligen för att hon blev en oväntad succé och skrevs in som regular.

    En annan sak är att det var väl hon som gjorde Olof till troll efter att han gjort henne illa? Detta kunde hon ju sen inte göra med Xander…
    Ologiskt – men jag älskar Anya ändå! :).

    Edit: glömde listan!
    5) Bargaining pt I
    4) Villians
    3) Tabula Rasa
    2) After Life
    1) Once More With Feeling

    Bubblare: Grave, Dead Things

    • Damn, vi är syncade. Och detta trots att vi inte pratar så mycket om Buffy på sidan.

      Klart vi älskar Anya, även om hon begår massmord lite då och då… 🙂

      Kan man tänka sig att hon som hämnddemon fått något demoniskt och magiskt över sig från D’Hoffryn, som skyddar hennes själ och hennes samvete från det hon begått. Likställt med tillfällig sinnesförrvirring… ?

      Tack för listan! Alltid kul att studera. Här är vi väl syncade, i princip samma episoder. Intressant att säsongens bästa dramatiska avsnitt ligger om sjok om tre, den absoluta inledningen plus avslutningen med Dark Willow. Och så några roliga och lite mer lustfyllda i mitten…

      Ps, menar du The gift eller är det The wish du tänker på? Lite förvirrad…

      • Patrik

        The Wish givetvis. Tillfällig sinnesförvirring på mig med.

        • But ofcoursely, as always! 😀

  • Lina

    Superkul med Sara som gäst igen! Skulle vilja kommentera främst en grej om det här avsnittet och diskussionen generellt men det går inte utan att spoila säsong sju så får ta det en annan gång.

    Hur som, jag gillar Tara väldigt mycket, och har faktiskt aldrig sett Amber Bensons skådisinsats som speciellt dålig innan ni började diskutera det när hon började dyka upp. Säger förmodligen mer om mig än något annat kanske, haha. Ni har nog mer rätt än jag!

    Älskar Giles, och även om denna som sagt är en av mina bästa säsonger så är det trist att han är med så lite. Men det gör onekligen hans återkomst lite mer effektfull 🙂 Scenen på slutet med Xander och Willow må vara lite cheesy, men jag tycker verkligen att den är superfin.

    • Tack så mycket Lina och oj vad nyfiken på S7-spoilern jag blev nu! 🙂

      Hoppas bara att våra snack inte fått dig att älska Tara mindre…

      Visst var det synd att Mr Giles inte var med så mycket i S6 men istället fick vi den mäktiga scenen när han kom tillbaka. Alltid något. 😀

  • Så intressant lyssning! Gillar verkligen Saras inledande analys av Spuffy och våldtäkten. Och detta med Anya/nka. Xander hatar på Buffy som ligger med Spike men showen gör ingen big deal av att han och Anya snuskar runt trotts att hon är/var en demon och inte är gifta osv. Tänkte inte alls på detta när jag såg serien första gången! Jag upplever i princip att det enda som förändras med Anya när hon inte är en hämddemon längre är att hon inte har några magiska krafter kvar, hon verkar ju tänka rätt likt. Själ eller inte, ingen aning.

    Håller med om att både Spike och Anya är ju fantastiska karaktärer som man blivit kär i och att det är därför de fått stanna kvar och showen har överseende med det de gjort innan (mer i Anyas fall än i Spikes) men jag tror inte vi heller får glömma att showen är gjord för att ses över sju säsonger, dvs bra mycket längre tid än vad ni nu går genom den i på podden. På den tiden hann man liksom glömma bort en del av de dåliga grejerna en del karaktärer gjorde. Dessutom tror jag, som Sara, att vi these days (i alla fall inte i Sverige) inte alls har lika stort tålamod med douchigt beteende och att om det spelats in i dag hade till exempel Xanders beteende inte blivit accepterat av Buffy.

    • Ja visst är Sara bra som gäst! Det var jättekul att spela in med henne igen.

      Du tar upp fler bra synpunkter. Att showen är lite daterad då det gäller Xander och hans beteende ibland håller vi ju med om i allra högsta grad. Däremot kan jag tycka att showen ska kunna ses snabbt, binge watchad. Klart att den spelades in under en lång period men de borde ha tillräcklig koll på sina karaktärer, så även om det kan vara en förklaring är det knappast en ursäkt. Tycker jag i alla fall. 🙂

  • Då har jag sett klart säsong 6. Återkommer med betyg och generalla kommentarer. Men först måste jag bara skicka ut en fråga till @disqus_XL3SlxFZBa:disqus som hintat om att det skulle finnas en koppling till nån av systrarna Brontës böcker. Hon var nyfiken på om jag skulle fånga upp referensen. Jag har funderat men kan inte komma på vad det skulle vara.

    (För ett tag sen körde jag och Sofia Brontë-tema på våra bloggar, och Sofia kör version 2.0 just nu hos sig.)

    • Sofia

      Jag tänkte ungefär att förhållandet Angel-Buffy var Jane Eyre medan Spike-Buffy var mer Wuthering Heights och var nyfiken på om du skulle hålla med 😀

      • Aha. Den parallellen kan jag absolut hålla med om.

        Och Riley-Buffy? 😀

        • Sofia

          Realism-Anne? Snällt men inte särskilt spännande eller gotiskt? 😉

          • Den där fåniga prästen i Jane eller den som Kathy gifte sig med i Wuthering.
            Eller den uppvaktande fåraherden i The Tenant om vi ska prata Anne.

          • Sofia

            St. John tycker jag nog går bort som Riley, han var för rigid. Men möjligen i den meningen att syskonförhållandet mellan honom och Jane speglar den trots allt rätt trista kemin mellan Riley och Buffy. Edgar Linton eller Gilbert Markham är bättre kandidater, ordentliga och snälla men lite tråkiga.

  • Ja, jag såg ju klart säsong 6 för ett tag sen och nu kommer mina betyg. Lägger till några kommentar efter några av avsnitten.

    s06e01 – Bargaining (Part 1) 5/10
    s06e02 – Bargaining (Part 2) 3/10
    s06e03 – After Life 8/10 (här var slutet grymt när Buffy berättade för Spike att hon varit i himlen)
    s06e04 – Flooded 7/10
    s06e05 – Life Serial 5/10
    s06e06 – All the Way 5/10
    s06e07 – Once More, with Feeling 6/10
    s06e08 – Tabula Rasa 9/10
    s06e09 – Smashed 8/10
    s06e10 – Wrecked 6/10
    s06e11 – Gone 4/10
    s06e12 – Doublemeat Palace 6/10
    s06e13 – Dead Things 5/10
    s06e14 – Older and Far Away 6/10
    s06e15 – As You Were 7/10
    s06e16 – Hell’s Bells 7/10
    s06e17 – Normal Again 7/10 (här tänkte jag av nån anledning på Star Trek The Next Generation-avsnittet Chain of Command men det finns andra TNG-avsnitt som har liknande upplägg där en person ska luras att tro att verkligheten är falsk. Patrik refererade även till ett DS9-avsnitt som ska ha samma set-up, det kanske är det jag minns)
    s06e18 – Entropy 6/10
    s06e19 – Seeing Red 9/10 (Wow, vilken avslutning, gjorde hela avsnittet till nåt annat)
    s06e20 – Villains 7/10
    s06e21 – Two to Go 6/10 (Segt, mest uppbyggnad)
    s06e22 – Grave 6/10

    En sak jag kommer att tänka på är att det, som ni varit inne på, ofta är scener man minns snarare än hela avsnitt. Men om jag ändå ska ge mig på att lista mina topp-5-avsnitt så kommer de här:

    5. Villains (“bored now”)
    4. After LIfe (enbart för slutet)
    3. Smashed
    2. Seeing Red (för slutet och för att jag verkligen gillade Tara här)
    1. Tabula Rasa (ohotad)

    Jag hade svårt för nördtrion i princip hela säsongen. Är det verkligen nördtrion som är the big bad? Är det verkligen nördtrion som är the big bad? Är det verkligen nördtrion som är the big bad? Är det verkligen nördtrion som är the big bad? Frågade jag mig hela säsongen. Jaha, det är vardagsbänken som är the big bad (enligt Joss). Nä, funkade inte för mig. Kul ändå att Willow blev the big bad i de tre sista avsnitten.

    Slutligen om Normal Again. Jag tolkade slutet som att hon lämnade sin dröm (hallucination eller vad man ska kalla det) som hon delvis levde i på mentalsjukhuset med sin mamma och pappa. Showen valde att gestalta det på sättet, att hon blev apatisk där i drömmen framför sin mamma. Jag hade inte en tanke på att mentalsjukhuset var verkligheten och Sunnydale var en dröm. Det var som att Buffys föräldrar i hennes dröm levde vidare trots att Buffy själv lämnat drömvärlden.

    • Bra jobbat Johan. Som alltid intressant att se dina betyg för varje avsnitt. det skiljer sig rejält både här och där mot hur jag uppskattar vissa avsnitt.

      Tabula rasa är vi dock ense om. Jättebra. du lyfter också starka scener. Som sagt scener kan stå ut lite tydligare i minnet än hela avsnitt…

      Vi ser på Normal again på samma sätt. Var aldrig ett alternativ för mig att showen skulle mena att mentalsjukhuset var den verkliga världen och Sunnydale egentligen bara var en dröm. Men jag antar att det är en kul tankelek fans kan hålla på med, ett “what if?”-scenario.

      Sen håller jag såklart med om att nördtrion inte är speciellt kul som säsongens Big bad. Visst det var svårt för showen att toppa Glorificus, en gud, som Big Bad. Vad är värre än en gud? Att då låta tre töntiga nördar ikläs allt det vardagliga hemska som sexism etc är en intressant idé men den faller inte helt bra på plats. Sen får vi ju Dark willow i slutet som plåster på såren. Hon är ett resultat av att hon tappat greppet om sitt användande av magi plus Warrens handling då han dödar Tara.