School’s out

Buffypodden

Avsnitt 46: Wow, vi har nått slutet av serien. Känslan av ångestfylld saknad börjar infinna sig. Detta blir näst sista Buffypodden. Vi avslutar podden inom några veckor med ett avsnitt där vi sammanfattar hela poddäventyret.

Episoder vi pratar om i detta avsnitt:

  • Episode 143 (S07E21): End of days
  • Episode 144 (S07E22): Chosen

Show notes

 

Johan:
5. Dirty girls (S07E18)
4. Storyteller (S07E16)
3. Lies my parents told med (S07E17)
2. Conversations with dead people (S07E07)
1. Chosen (S07E22)

Bubblare: Same time, same place (S07E03)

 
Henke:
5. Dirty girls (S07E18)
4. Chosen (S07E22)
3. Same time, same place (S07E03)
2. Storyteller (S07E16)
1. Conversations with dead people (S07E07)

Bubblare: Lies my parents told me (S07E17), First date (S07E14), Showtime (S07E11), The killer in me (S07E13)

 

 
avatar Henrik Tronstad Värd
avatar Johan Benjaminsson Värd
Henke

Film- och tvserienörd med extra intresse för science fiction, American Independents och komedier.

  • Sofia

    Generellt
    Haha, jag låter nog både handske och stafettpinne ligga. Däremot kände jag mig mer tagen av att det här var sista Buffypoddavsnittet än av Chosen. Och då är det ju skönt att det finns löfte om ett par avsnitt till även om jag knappt vill erkänna hur mycket det skaver att det inte blev 50 avsnitt jämnt 🙂

    När det gäller säsong 7 i sin helhet är jag med på era tankar om att den slänger upp lite för många och stora händelser som sedan inte får de konsekvenser som man hade kunnat förvänta sig, det känns lite rushigt. Det är också intressant som ni iakttar att det ”plötsligt” (det känns som så i alla fall) blir mer fokus på händelser snarare än relationer eftersom många serier tenderar att gå åt helt motsatt håll (mer och mer relationstjafs vartefter det hela lider).

    En annan sak som går lite på tvärsen skulle jag säga är att serien (som ni påpekar) tenderar till att visa brutalt våld som får konsekvenser off screen medan den har varit ovanligt frispråkig med sexet de här sista säsongerna.

    Intressant tanke från Johan om att seriens intro (”she alone…” osv) skulle vara ett slags Watcher-motto, det har jag aldrig reflekterat över. Men fullt rimligt inom seriens mytologi. Särskilt om man tänker att Watchers försöker framhålla Slayers utåt som fristående och ensamma individer medan det egentligen är de som håller i alla trådarna, ända från första början.

    Kan man till sista poddavsnittet få önska sig en topp-tre-lista med bästa monstren? Tänker då kanske inte främst på Big Bad utan snarare pajsare som Kindertodt, Kralick eller Gnarl. Och just det, fanns det inte ett tidigt löfte om en sammanställning med alla era och gästernas betyg på alla avsnitt? 😉

    Jag är helt med på Henkes beskrivning av att förväntan ibland kan vara bättre än själva händelsen. Jag är absolut en ”dan före dopparedan”-typ.

    Aldrig att Johan har refererat oftare till Clerks 2 än Henke till Firefly! 🙂

    • Visst känns det lite visset att det är slut med podden och att det varken blev 50 avsnitt jämnt eller 42! 😉

      Vi ska försöka få med lite allt möjligt i sista avsnittet. Topplista av monsters? Våra favoriter antar jag? I vilket perspektiv,; otäcka, komiska, gulliga? Ska kolla med Johan om han lockas av det.

      Vi hade en Buffy-guide på g ett tag och där listade vi allas betyg men den har fallit i glömska och det blir nog inte så mycket av den tills någon av oss ser om serien igen…

      Att jag refererade till Firefly mer än Johan till Clerks 2! Aldrig! 😉

  • Sofia

    End of Days
    Ohh, den där ljuslyktan som Johan pratar om måste jag nästan försöka fixa, den låter ju hur cool som helst.

    Jag kan hålla med om att särskilt vapnet men även vissa andra delar i dessa sista avsnitt blir lite av Deus Ex Machina, enbart plot-devices som inte känns tillräckligt grundade i vare sig mytologi eller händelseutveckling. Typ som potentials. Med tanke på det, hade det kanske känts mer tillfredsställande om serien slutat med typ säsong 5? Jag upplever att serien till viss del försökte börja om med säsong 6 och 7 och att det inte har funkat så jäkla bra. Mer helgjutet historieberättande fram tom säsong 5.

    Jag är helt med på Johans resonemang om Boondock Saints-referensen, klart att det var det som hände Miss Kitty Fantastico.

    Små detaljer att ändå älska i detta avsnitt: Spikes Monty Python-referens till The Holy Hand Grenade samt repliken ”So… Wheelchair fight?”

    • Ljuslykta?

      Jag har också funderat på om inte serien egentligen skulle avslutas på det bästa av bästa sätten med S5. De hade inte ens behöver inte ens klippa om sista avsnittet. Jag hade varit en liten blöt fläck på golvet om serien avslutats med The gift, nu var det bara “jaha då var det slut”… Självklart är jag glad över alla höjdaravsnitt som vi fick i säsong 6 och 7 men som helgjutet slut slår sjuans inte femmans på fingrarna. Inte ens i närheten.

      Du och Johan får uppdatera Buffy-wikin om detta då, om det nu är så säkert! 😉

      Andrew!

      • Sofia

        Ja, jag fattade för att det ingick en ljuslykta baserad på skuggspelet från Get It Done som Johan fått med i sin fina bok

  • Sofia

    Chosen
    Total nit pick, men: hur jäkla smart är det av potentials att skära sig mitt i handen för att öppna sigillet när de precis ska in och fajtas?!

    Tyvärr fick jag inte alls någon särskild känsla från detta sista avsnitt och sista fajt. När allt var klart kändes det som vilken apokalypsfajt som helst i valfri säsongsavslutning. Giles hänvisar ju dessutom till minst en ytterligare hellmouth (den i Cleveland) så jag förstår inte egentligen vad som är skillnaden i och med denna vinst? Ondskan tycks ju knappast vara besegrad en gång för alla. Så det är väl bara för gänget att åka till Cleveland och börja om på ny kula?

    Eftersom jag inte har sett Angels egen serie tyckte jag heller inte att det kändes särskilt märkvärdigt att se honom igen. James Masters slår David Boreanaz på fingrarna varje gång även om han så skulle ha en påle genom bröstet.

    Men en bra spaning att det bara är de före detta demonerna som dör, det tänkte jag inte alls på när jag såg avsnittet. Däremot reagerade jag exakt som ni på Anyas död, det gick så jäkla snabbt att jag fick lova att backa för att se vad som egentligen hände. Lite onödigt snöpligt slut för härliga Anya där kan jag tycka.

    Jag tror att det kan ha varit jag som kopplade ihop Amanda med Freaks and Geeks i någon av de tidigare kommentarerna.

    Tack för påminnelsen om Slayer Club, nu kan jag äntligen hoppa tillbaka och lyssna på det avsnittet.

    • Well, den stora skillnaden efter denna apokalypsen är att alla potentials blivit slayers. En liten bieffekt som har stor betydelse. Om det kan man för övrigt läsa om in serietidningen som tar vid med S8 osv.

      Hoppas du gillar mitt lilla pinsamma försök till “reporter ute på fältet”… Lägg ut! Lägg ut! Ska bli spännande att läsa dina kommentarer om avsnittet! Eventuellt med en skämskudde tillhanda… 🙂

  • Patrik

    Så mycket tankar, kommentarer och invändningar jag har efter att ha lyssnat på detta poddavsnitt!

    Men det mesta är bara brus ändå (på saker som ni nämnt i förbifarten och säkert inte minns att ni sagt. 🙂
    Men några grejer måste jag ta upp:

    Potentials: de får så mycket skit från er, men jag tycker ‘Chosen’ tydligt visar varför de är med i denna säsongen (Slayerns kraft fördelad – helt i linje med seriens ideologi).
    Författarna skulle absolut kunnat gjort saker bättre med dem, men det hela funkar för mig i slutet.

    Ni verkar inte känna mycket då våra demonhjältar dör. För mig är det som en kniv i hjärtat.
    Jag minns tex första gången jag såg Anya blev dödad och var helt chockad. Jag blev tvungen att spola tillbaka flera gånger och se om scenen. Visst skulle man kunna dra ut på det, men kortheten i scenen var effektiv. Jag gillar hur de gjorde där.

    Någon slags topp fem listan skall jag producera också.
    För ögonblicket blir den som följer:
    5) Storyteller
    4) Showtime
    3) Conversations with Dead People
    2) Lies My Parents Told Me
    1) Chosen

    Bubblare: Dirty Girls, Never Leave Me & Potential

    • Tack för lång kommentar och topplista. Alltid kul att se.

      Hoppas att du inte fick allt för många invändningar mot vad vi sa. Var vi ute och cyklade tycker du?

      Tyvärr fick jag inte den stora känslomässiga reaktionen när Anya blir dräpt. Det känns jobbigare “på pappret” än i hjärtat. Samma sak som vid första titten för tio år sedan. Konstigt och snopet. Jag ville känna mer i den scenen.

      Tyvärr dissekerade vi inte slutscenen, men hade med den både i bild och ljud i podden. Jag gillar också att Buffy inte säger något. Hennes leende säger allt!

  • Frida Wessman

    Vad sorgligt att det nu bara är ett avsnitt kvar av podden. Har ni samlat era betyg för varje avsnitt någonstans? Det skulle vara spännande att se en lista på det!

    Vad gäller säsong 7 och att den, som du sa Henke, lätt faller i glömska tror jag att det till stor del beror på att den har väldigt få fristående avsnitt. Snarare är hela säsongen som ett enda långt avsnitt och då hinner man tappa intresset lite. Så blir det ju mer och mer ju längre serien går överlag, men jag tycker att det håller ihop bättre i t.ex. säsong 5 och 6. Dessutom saknar sjuan några riktiga toppavsnitt som The Body, Once more with feeling eller Hush som ändå dykt upp i de andra säsongerna och gjort dem extra minnesvärda. Även tidigt i serien, när det är mycket monster of the week, finns höjdpunkter som Passion eller Something Blue, som är en av mina absoluta favoriter. Det enda avsnittet som sticker ut i säsong 7 är det sista och det gör det egentligen enbart för att det är ju DET SISTA.

    För mig har Angel inte alls fungerat som substitut. Trots att de har på pappret starka karaktärer har jag haft svårt att fastna och faktiskt engagera mig. Det slutar oftast med att jag sitter med mobilen och tittar upp på teven när det låter som att det händer något. Har bara lyckats ta mig igenom säsong 1-3 än och då har jag ändå haft boxen bra länge.

    Stort tack för en fantastiskt podd! Mina måndagskvällar kommer att kännas tomma ett bra tag framöver.

    • Tack för de vänliga orden, Frida. <3
      Vi känner också av att det börjar lida mot sitt slut med podden.

      Bra sammanfattning av varför sjuan känns lite annorlunda.

      Men trist att du inte gillar Angel. Jag håller med om att känslan är olika, men nu när jag började titta på S3 efter Buffy så kändes det som att komma hem. En jättemysig serie även om det kanske är lite glesare mellan toppavsnitten i Angel jämfört med Buffy. Har också för mig att Angels sista säsong och slutet är bättre än S7.