Spuffy

Avsnitt 36: Fullbordat samlag i var och varannan gränd. Våldtäkter, mord och misshandel. Vad har hänt med den här serien egentligen? Har den oheliga alliansen Buffy/Spike nåt sin pik? Carl hjälper oss reda ut det här i veckans avsnitt.

Avhandlade avsnitt:

  • s06e12 Doublemeat Palace
  • s06e13 Dead Things
  • s06e14 Older and Far Away
  • s06e15 As You Were

 

Carl Sandell
Carl Sandell
Buffy Summers
Buffy Summers

Referenser:

avatar Henrik Tronstad Värd
avatar Johan Benjaminsson Värd
avatar Carl Sandell Gäst
Johan

Om Joss Whedon och Kevin Smith fick en unge hade han hetat Johan. Johan hade dyrkat sina föräldrar på ett väldigt osunt vis.

  • Sofia

    Generellt
    Återigen en föredömlig gäst! Carl har en röst som gjord för poddning.

    Apropås poddavsnittets namn: reagerar vi inte också på det överdrivna snuskandet eftersom serien fram till nu faktiskt varit relativt kysk? Själv är jag inte helsåld på Spuffy numera, tycker det blir för tradigt och för skitigt. Jag är inte redo för så mycket skit i min Buffy-värld.

    • Carl

      Jag får citera dig när jag fortsätter jobba på att få komma tillbaka.

    • Verkligen! Inte utan att han spär på ens röstkomplex lite :S

      Jo! Det och att det är så rått framställt. Alltså inte fysiskt rått och explicit utan mer psykologiskt rått.

      • Sofia

        Det känns som om det blir en stor skillnad i det där citatet som Henke hänvisade till ett par gånger: “Do you love me? Sometimes. Do you trust me? Never”

        I säsong 5 skulle jag säga att det fanns tillit mellan Buffy och Spike men kanske inte så mycket kärlek (bara från Spike). Den här säsongen är förhållandet det omvända och inte till fördel för någon av dem.

  • Sofia

    Doublemeat Palace
    Spännande att höra om era respektive arbetarerfarenheter – själv har jag städat… Men jag kan intyga effekten av att se på slakteriprogram, en stor anledning till att jag fortsatte vara vegetarian efter ett snabbt beslut var en dokumentär om McDonalds. I det avseendet funderar jag lite på slutklämmen, jag blir inte riktigt klar över om ni menar att serien ska slå ett slag för vegetarianism. Med tanke på ”smaksättningen” tolkade jag burgarnas innehåll mer som ytterligare ett utslag av kedjans hejdlösa girighet – cellulosa är billigare än protein.

    Jag gillade också kopplingen till säsong 5 där Buffy försöker hitta orsaken till Joyces tumör men det finns ingen. Alltså att allt inte behöver ha övernaturliga grunder. Sedan blev själva sektvibben kanske lite väl övertydlig i detta avsnitt.

    Aliendamen kände man så klart igen från en massa olika serier och filmer. Pat Crawford Brown har imponerande 179 credits på IMDb.

    • Carl

      Jag håller med om din tolkning och ville förstå om den luringen är en oförlåtlig dödssynd för den som gått dit för att få äta lik. Jag kunde förstå om det var kemiskt tveksamt, men cellulosabaserat låter ju ändå ofarligt organiskt.

    • Själv tolkade jag det som en Joss-twist. Man skulle tro att de gjorde burgarna ännu vidrigare (för även oss likätare såg de där burgarna rätt vidriga ut) men istället var det tvärtom, de hade malt ner massa grönsaker och vilket gjorde burgarna mindre läskiga istället.

      Huruvida avsnittet skulle tolkas som pro vegetarianism eller inte så har jag oerhört svårt att se att man kan tolka det på annat vis. Är nyfiken på vad som fick dig att tro att vi tolkade det annorlunda!

      • Sofia

        Trollar du lite nu, Johan? 🙂

        Om du inte gör det:
        När det gäller er egen hållning kan det förstås hänga på att jag lyssnade lite slarvigt men jag upplevde att pro-vegetarianismfrågan slängdes ut i diskussionen utan att få något definitvt svar.
        När det gäller seriens inställning kan jag tycka det blir lite märkligt att hävda pro-vegetarianism när burgarna är smaksatta med animaliskt fett (eller om det var buljong?). Det var en grej som McDonalsd åkte dit på med sina pommes när de försökte starta upp i Indien, på den tiden friterades de i nötfett.

  • Sofia

    Dead Things
    Det var skönt att det äntligen blev lite förändring i vårt nördgäng. Jag kan hålla med om att stämningen och agerandet skar sig lite mot de pajjiga inslagen men det var nog inget jag tänkte på när jag såg själva avsnittet. Väldigt trevligt att deras oerhört osmakliga sexfixering äntligen fick lite mothugg, synd bara att Katrina fick betala priset.

    Än en gång en övertydlig referens till att superskurkar vill ha saker utan några konsekvenser, nu börjar det kännas lite krystat. Kan det bero på att den typen av moraliska lärdomar passade bättre så länge serien var lite mer oskyldigt high school-goody two-shoes?

    Och så får jag väl återkomma till Spuffy igen. Slutscenen med Tara rörde mig inte i ryggraden, nu har jag lessnat på Buffys självplågeri och ångest. Jag vet att det inte är vare sig medkänsligt eller konstruktivt men jag vill bara säga åt henne att skärpa sig.

    • Carl

      Skall man läsa in en pro-nördgängsvinkel i att det vore bättre för Katrina att inte käfta mot? Mörkt så det förslår.

      En god poäng angående high school-moraliserande. I säsong 4 hade de väl anpassat lärdomarna till college-miljön, men nu när de lämnar skolväsendet och skall ha mer hard knocks så verkar det svårt att klämma in sådant.

      Jag delar de där skuldkänslorna över att klaga på att Buffy är självupptagen när hon är deprimerad. Men serien gör inget för att bjuda in den som inte redan hyser varma känslor.

  • Sofia

    Older and Far Away
    Alltså, varför framhärdar Buffy att Dawn ska bo hemma när åtminstone serien gör allt för att betona att hon faktiskt inte kan ta hand om sin lillasyster? Buffy säger något i stil med ” the most important job I have is looking out for you” men hon verkar ju inte hinna lägga två strån i kors för att fixa det. Inga av de andra sociala kontakterna funkar ju heller och där kan man förstås fråga sig hur rimligt det är att Willow eller Xander ska ta ansvar för Dawn. Den obligatoriska amerikanska familjekänslan will prevail?

    Annars håller jag med om att både detta och nästa avsnitt känns hafsigt skrivet med många Deus Ex Machina-moment. Vad gjorde egentligen vare sig Richard eller Sophie på festen? Dock blev den stora behållningen Tara, både i hennes kommentarer om Spikes ”muscle cramps” och hennes försvar av Willow inför Anya.

    Ni undrade varför Buffy inte var mer misstänksam efter demonslagsmålet i förra avsnittet. Här blev jag lite fundersam, borde hon inte veta bättre än att bara plocka på sig ett demonsvärd?

    • Carl

      Att ge upp Dawn vore väl ett jättesvek? Lättare att blunda för verkligheten och spela upp några stora dramatiska ögonblick. Det funkar väl för många frånvarande tv/film-föräldrar och kanske även i verkligheten. För deras egen illusion alltså, kanske inte lika bra för ungen.

      • Sofia

        Förvisso sant. Deprimerande men sant.

  • Sofia

    As You Were
    Jag synar Johans Men in Black-vibbar med både Alien (obviously…, mycket Alien i den här omgången) och Hellboy. Tyckte demonen påminde väldigt mycket om Samael-demonen i första filmen. Eller tvärtom då, eftersom avsnittet faktiskt föregår filmen…

    Jag tolkar att en minst lika viktig brytpunkt för Spuffy som Rileys tal är det faktum att Spike är ”the Doctor” (men fortfarande hafsig utveckling!). Tidigare har han inte framstått som så här samvetslös.

    Till sist: jag gillade både att Buffy kallar Spike för William i avslutningen och att hon gör en tribble-referens när hon pratar om nördgänget. DET måste väl ändå räknas som äkta nördkunskap, Johan? 🙂

    • Carl

      Intressant syn på doktor Spike. Det är rimligt eftersom det faktiskt gör att doktorgrejen har relevans, men också synd eftersom det förtar Buffys ögonöppnande. Som om det inte var illa nog med den information hon redan hade.

  • Fiffi

    Carl, du rockar ju!!! Vill höra dig i en egen podd!! 🙂

    • Carl

      😀
      Får jaga upp någon som vill räta ut frågetecknen hos Hong Sang-soo eller Kim Ki-duk.

  • Om Older and Far Away. Blev lite förvånad över att ingen nämnde Luis Buñuels Mordängeln som en referens. Även där har vi ju ett festande sällskap som inte lyckas gå hem. Från Wikipedia om Mordängeln: “Filmen handlar om en fest som alla vill gå hem ifrån men tvingas att stanna på grund av en osynlig kraft som stoppar dem i hallen.”

    Tack för mig. *bugar mig och lämnar scenen åt vänster* 🙂

    • Carl

      Får ju erkänna att Buñuel är en vit fläck. En ungdom bortslösad på tv-serier tar tid att kompensera.

    • Haha, och jag blir lite förvånad över att du blir lite förvånad över att Luis Buñuel inte kom upp som referens. Vi som ALLTID refererar till honom… 😉

      Men tack för infon. Känner inte till filmen men den skulle mycket väl kunnat varit en inspirationskälla till avsnittet! Har jag ens sett någon film av honom? Tror inte det.

      • Buñuel är nog brun fläck hos mig. Har sett fyra filmer. Faktiskt inte just Mordängeln men jag kände till handlingen och jag tänkte direkt på den när jag insåg att de var fast i huset.