The one you love

Avsnitt 37: Joel vikarierar idag. Är det så att vi väljer ut så att han bara får gästa på skitavsnitten? Eller är det ett gäng grymma avsnitt och Joel har gnällt helt i onödan?

Om ni undrar varför jag (Johan) låter helt tilt:ad ibland så är det för att det kunde dyka upp publik i form av Joels kollegor som jag inte var beredd på 😛

Veckans avsnitt:

  • s06e16 Hell’s Bells
  • s06e17 Normal Again
  • s06e18 Entropy
  • s06e19 Seeing Red
Johan och Joel
Warrens stunt doubble
Warrens stunt double

Show notes:

  • Buffy och Buffy: Chaos Bleeds till Xbox och Gamecube
  • Danny “Jonathan” Strong skrev The Butler
  • Midnattssol med Peter Stormare
  • Avsnittet “Curriculum Unavailable” av Community var likt “Normal Again”
  • “Det man älskar får man kritisera”
  • Spike = Hitler?
  • Entropy = Best of Sunset Beach
  • The OC

 

avatar Johan Benjaminsson Värd
avatar Joel Gäst
Johan

Om Joss Whedon och Kevin Smith fick en unge hade han hetat Johan. Johan hade dyrkat sina föräldrar på ett väldigt osunt vis.

  • Generellt
    Åh vad kul att få lyssna på ett avsnitt som en “vanlig” lyssnare, utan att ha varit med. Men ack så jobbigt. Jag vill ju snacka om dessa underbara avsnitt jag också! Damn.

    Bra jobbat till er båda. Johan höll i trådarna och Joels entusiasm gick inte att undgå att höra.

  • S06E16 Hell’s Bells
    Ni lyfter upp det mesta tycker jag. Det finaste med avsnittet är ändå hur gulliga supertrion är med varandra innan äckel-Xander pajjar allt. Speciellt Willow och Xanders vänskap är så bra.

    En liten detalj. Jag tolkade det faktum att Xander och Anyas barn hade spetsiga öron som att Anya varit otrogen mot Xander… Tror det sägs i deras gräl också i den falska framtidsdrömmen.

    Xander är en skit.

    Mitt betyg blev 7/10

    • Patrik

      Håller med Henke; Anya var tydligen otrogen mot Xander därav öronen.

      I övrigt så vägrar Joss & Co att låta sina karaktärer bli lyckliga.
      Det kanske är därför man älskar honom på något svart och hemskt sätt?

  • S06E17 Normal again
    Wow, ett höjdaravsnitt. Jag är helt enig. Ni har en bra diskussion som fördjupar min bild av avsnittet avsevärt. Tack.

    Bästa scenen är den ni spelar upp då Joyce peppar Buffy, Buffy hittar sin inre styrka igen och när Buffy säger adjö. Wow, dammigt i rummet… indeed. Buffy inte bara räddar världen. Mycket. Hon dör på olika sätt. Mycket. Också.

    Lite kul att psykdotorn på crazy-institutet sätter fingret på mycket av det som händer i serien. Det är som att Joss kommunicerar på en metanivå med oss tittare via doktorn; han pekar på Dawn som adderats av Joss för att få till en stark känslomässig connection med en syster, han pekar på att scoobisarna faller isär; Willow med magin, Tara försvinner, Xander+Anya gör slut, Mr Giles åker hem, han pekar till och med på den patetiska nerd-trion som dålig big bad…

    Normal again får en stark 8:a av mig (kanske en 8.5 till och med Johan)

    • Patrik

      Jag är lite kluven till detta avsnitt; bra idé, men jag är inte lika förtjust i utförandet av det som ni är. Vissa delar (som Joyce tal & slutet), absolut, men inte allt.

      För mig är detta en ren kopia på Deep Space 9 avsnittet “Far Beyond the Stars” som sändes fyra år tidigare. Det avsnittet var bättre utfört och drar därför tyvärr ner detta avsnitt.

      • Sofia

        Nu har jag iofs inte sett ett enda avsnitt av Deep Space Nine, men utifrån beskrivningen på Wikipedia känner jag mig tveksam över att kalla Normal Again som en ren kopia av just detta avsnitt.

        Dels finns det andra tillfällen i Star Trek-världen när casten på olika sätt och vis transporteras till andra tidevarv. Att avsnittets huvudperson blir galen medan den framtida motsvarigheten lever vidare känns dock nytt.

        Dels skulle jag vilja hävda att temat “hur kan vi veta att allt inte bara är en dröm/hallucination hos en galen person?” är mer generellt. Skulle gissa att avsnittets manusförfattare haft flera inspirationskällor.

        • Patrik

          Givetvis har de många inspirationskällor, men för mig är det finns det en tydlig koppling mellan avsnitten.

          Läser man bara om ‘Far Beyond the Stars’ på wikipedian kan jag förstå att det är svårt att se likheterna, men de finns där.

          Scrollar man dessutom långt ner i den engelska wikin på FBtS så ser man att det inte är bara jag som gör kopplingen till Normal Again. 🙂

          • Sofia

            Fair enough 😀

  • S06E18 Entropy
    Bra kämpat med Entropi-definitionen Johan. En alldeles utmärkt beskrivning med pusslet. Entropin är det fysikaliska måttet på oordning. Och oordning kan man verkligen säga att scoobisarna upplever i detta avsnitt…

    En liten kommentar… Lustigt att ni diskuterade huruvida demoner kan vara goda också efter att ni tidigare pratat om alla goda demoner i serien Angel. Det är ju samma universum. Doyle är en god demon. Det finns många fler. Även i Buffy har vi sett goda demoner, bland annat den demonen, vad han nu hette, som fick Angel på fötter när Angel åt råttor och var deppig. Då när Angel fick för sig att hans redemption skulle vara att skydda (stalka) och arbeta (snuska) med The slayer.

    Och sedan eran klockrena snack om Taras karaktärsutveckling. Bra jobb av er! Visst var det himla synd att de inte accelererade hennes utveckling rejält. Jag ville också ha mer av den Tara vi får se här i andra halvan av S6. Hon som retas med Spike när hon ertappat honom med Buffy, hon som är som en storasyster till Dawn (när Buffy inte finns där) och hon som kan vara en jämlike med Willow i deras relation (om än inte inom magin).

    Mitt betyg blev en sjua.

    • Tror kanske det är lättare att svälja att det dundrar in dussintals “goda” demoner helt plötsligt om man kikat igenom Buffy och Angel 1-sjuttielva gånger. För Buffy har aldrig behandlat det moraliska dilemmat att bara kötta demonerna. Inkonsekvent! Men egentligen strunt samma.

  • S06E19 Seeing red
    Svårt avsnitt att snacka om men ni gjorde det bra. Våldtäktsscenen var tuff att se och inte så muntert att prata om kan jag tänka, men det finns ju en hel del karaktärsaspekter därunder. Till exempel tror jag alla, inklusive Spike, visste att Buffy kunde döda honom om hon ville. Så med vilken typ av death wish gick Spike in i den scenen egentligen? Eller såg han att hon var skadad (i höften eller benet va) från hennes nära döden upplevelse i nerd trions försåtsminering?

    Jag tror Johan har helt rätt i att denna scen var ett sätt för showen att räta upp Spikes karaktär en del, från gullig och mysig till mer ett monster. Det är nog så att han hade slippat allt för långt ner på någon skala…

    Jag gillar att de gör svåra scener med svåra ämnen och jag älskar slutet. Inte för att jag ville att Buffy och Tara skulle skjutas (ihjäl) men för att det är så överraskande (när man är mitt inne i avsnittet) och så mörkt. Men jag var inte lika impad som Joel över det tråkiga slagsmålet eller nerd trions utveckling som jag tycker redan etableras; Warren är evil, evil. Andrew är svag och en medlöpare som inte drar sig för elaka saker så länge han kommer undan med det, dvs evil också. Medans Jonathan egentligen är en good guy som dragits med i något han inte skriver under på. Klart bästa gällande dem tre var såklart när Jonathan förrådde Warren. Hell yeah!

    Jag satte en sexa på avsnittet men 10/10 för sista scenen och den känslomässiga stormen som man kände då… Vad blir det totalt sett? Ingen aning. 😀

    • Patrik

      Helt OK avsnitt som har kanske den mest dramatiska och överraskande slutet av alla avsnitt.
      Varje gång jag ser detta avsnitt måste jag se om slutscenen ett antal gånger. Så även denna gång.
      Taras blod som sprutar över Willow och hennes chock, sedan vrede. FANTASTISKT!

      Sedan en intressant trivia (som kanske hintar hur detta avsnitt slutar) är att Amber Benson för första (och sista) gången finns med i öppningsvinjetten.

  • Sofia

    Generellt
    Bra vikariejobbat som vanligt, Joel. Och jag tycker inte alls att Johan behöver få röstprestationsångest, i alla avsnitt har det varit en bra mix av olika röster. Ett Piff-och-Puff-fniss lättar upp ibland 🙂

    Haha, ja, jag kan tänka mig att det är dags att börja bli misstänksam om Joel helt plötsligt blir tyst.

    Och coolt med Danny Strongs manusförmåga, hade ni nämnt det förut hade jag hunnit glömma bort det och det var inget jag hade kollat upp själv. Föredömligt rolig trivia. Men det känns väl som om The Butler smäller lite högre än Mockingjay?

    • Mockingjay ftw! Ok då, Butlern slår högre. Hmm, vi kanske inte var förvånade när mickarna var på. Känns som vi bara umgås med mickar under hakan så kanske bara förutsätter att det spelades in 😛

  • Sofia

    Hell’s Bells
    Jag höll inledningsvis helt med er i Xander-bashningen men Johans kommentarer gav mig ändå lite perspektiv på det hela. Visst, han ger upp innan han ens har försökt men rädslan att upprepa sina föräldrars misstag kan i och för sig vara väldigt stark. Samtidigt skulle ju det naturliga kanske ha varit att han och Anya pratat om det här – hon är ju knappast ovetande om hans föräldrars relation med varandra eller sin son. Men, men, marry in haste, repent at leisure…

    Här skulle man eventuellt kunna få lite ledtrådar till Xanders tjejfixering också med tanke på hur både Uncle Rory och pappan beter sig. Ingen ursäkt, men något av en förklaring i alla fall.

    Jag tänkte inte på att Anya var rejält mer ”nersminkad” i framtidsvisionerna, men man ska kanske tänka sig att hon är mer sliten av att vara den som drar in stålarna. Samtidigt verkar hon väl tillräckligt slipad för att inte tvingas arbeta med sådant som hon hatar för att kunna tjäna pengar. Vad hände med daytradingen till exempel?

    Dotterns utseende tolkade jag inte alls som otrohet utan att det var Anyas demongener som slog igenom. Men Henkes alternativ skulle också kunna funka.

    • Det är mest det att dottern när de är på restaurangen säger:
      Ohh, I hate you guys! And I know that you’re not my real dad, and I hate you, I hate you both! I wish you’d die!

      Samt att Anya i första scenen säger innan hon går ut:
      I’ll be late.
      Det kan få en att tro att hon hellre roar sig själv ute än med Xander och hans “skjutna” rygg…

      Sonen har ju inte sådana öron heller så Xander skjuter kanske inte blanka ändå.

      • Sofia

        Fair enough, dotterns kommentar hade jag missat helt. Att Anya var otrogen framgick ju dock med all önskvärd tydlighet. Rätt korkat att vara otrogen med en demon om man inte ser till att skydda sig ordentligt 🙂 Och om det är så att hon inte ens bryr sig om att alla vet att hon varit otrogen blir det ännu konstigare att de fortfarande håller ihop. Men vem är jag att argumentera mot amerikanska värderingar?

    • Patrik

      Att Anya var smikad mer än Xander var väl för att hon är (mycket) äldre – det utspelar ju sig ett bra tag in i framtiden?
      Xander är ju sig själv eftersom det är han som har visionen.

      • Hahaha, snyggt räddat! Men var det inte demonens vision? 😛

        • Patrik

          Nej, det var Xanders.
          Det var ju hans rädslor inför framtiden som han såg. Det enda demonen gjorde var ju att tillhandahålla sfären som satte igång allt i Xander.

          • Sfären/visionen? 😛

          • Patrik

            Glasklotet då – om vi skall vara extra tydliga. 🙂

  • Sofia

    Normal Again
    Och jag som trodde att jag gillade detta avsnitt innan – det fördjupades något otroligt mycket av er diskussion. Tack för det! Jag fastnade mest för själva metaelementet i det nedlåtande avfärdandet av seriens olika premisser av läkaren och tänkte inte lika mycket på Buffys inre kamp.

    Ljudklippet med Joyce tycker jag ger en bra ledtråd till varför Buffy väljer som hon gör. Joyce säger ju inte bara att Buffy ska vara stark utan att hon och pappan alltid ska vara med henne, dvs i hjärta och minne. Hon kan bära med sig sina föräldrar på ett helt annat sätt än sina vänner.

  • Sofia

    Entropy
    Bra spaning av Johan att Anya borde ha förlorat sin själ när hon går tillbaka för att jobba som en justice demon. Å andra sidan har ju serien tidigare knappast skyggat för att göra ganska stora anpassningar av historien när så krävs för att få det att gå ihop. Det känns inte som om Joss har så stor respekt för kanon. Kanske är det därför som trion är som den är i början, de får representera nitpickande paragrafryttare.

    Jag måste säga att jag inte riktigt förstår Johans intensiva Spike-hat. Visst, han är ingen genomgod typ men jag skulle vilja påstå att han inte bara är charm. Under seriens gång har han ju visat att han kan visa omsorg om både Buffy och Dawn. Därför blir det egentligen ännu konstigare att han är så taskig mot Buffy och försöker trycka ned henne verbalt när de väl är tillsammans. Maybe he’s one of them self-hatin’ vampires?

    För min del var nog avsnittets roligaste delar när Anya försöker få scoobisarna att önska våld på Xander och ragequittar på Willow och Tara: God! What kind of lesbians are you?! If you love men so much, go love men! Anya i gammal god form.

    • Noooo! Har jag förlorat dig med till Spike jugend. Damn! 😛

      Haha, Anya i höform. Verkligen!

      • Carl

        Synnerligen välkommet att Anya fick vara rolig igen. Jag tyckte att det blev jättekonstigt när Xander/Anya helt plötsligt lämnade sin roll som comic relief och skulle vara tungt drama.

  • Sofia

    Seeing Red
    Här måste jag erkänna att serien lyckade överraska mig med avsnittets slut även om jag håller med Johan om att man egentligen inte borde ha blivit det minsta överraskad. Men upplägget blev något mindre övertydligt om man tex jämför med Hell’s Bells när Anya står och repeterar sina bröllopslöften.

    Först tyckte jag att det blev lite ”out of character” för Warren att komma och vifta med en vanlig pistol, alla vapen hittills har ju varit betydligt mer elaborerade. Samtidigt blir effekten bättre och ”hårdare” med ett vanligt, jäkla handeldvapen som vem som helst kan få tag på i USA. Och, för att koppla ihop med stycket nedan, återigen är det kvinnorna som får lida för den kränkte mannens våld…

    Jag funderar lite på scenen i badrummet. Tidigare har serien gärna tangerat ståndpunkten ”alla män är potentiella våldtäktsmän” (eller åtminstone potentiella våldsverkare). Här är frågan om man ska se Spikes agerande utifrån det faktum att han är en själlös vampyr eller att han hittills framstått som en (förhållandevis) ”schysst kille”? Och även ”schyssta killar” kan våldta… Det skulle i alla fall vara i linje med särskilt ett par av avsnitten från high school-perioden.

    Men visst har vi minst ett ”kulskämt”? Vad ska man annars kalla Andrews kommentar när Warren lyfter pengatransporten: ”Man, I can’t wait to get my hands on his orbs.”

    • Patrik

      Det kändes helt rätt att ett “riktigt” vapen skadar mer än magiska. De kommer utanför hela premissen med magi och demoner som de är mer förberedda och “kan” skydda sig mot.
      Man har ju inte sett så mycket vapen annars i serien och jag har för mig att podden ifrågasatt detta tidigare?

    • Amenvafan! Han är ingen schysst kille!!! :S Hans kärlek till Buffy kombinerat med det där chippet verkar gett honom egenskaper att känna för vissa människor i vissa situationer. Men i grunden är han en själlös demon. En vidrig varelse som aldrig borde fötts. Han är en unholy curse from the beast we call the desolate one. The first of the fallen. The spoiler of virgins. The MASTER of abortions.

      • Sofia

        I am the queen of kulskämt!

        Tror vi får ta ett terapeutiskt Spike-snack på nästa filmspanarträff, det låter som om du har obearbetade issues 😀

    • Carl

      Jag håller inte med om att serien misstänkliggör alla män. Våldsgenen har manifesterats som vampyrer, varulvar och demoner. Och nu även nördar. Xander, Giles m.fl. har inte varit potentiella våldtäktsmän. I dagens samhälle vill man väl ogärna tro gott om någon man, men jag tror inte att Joss var ute på den cykelturen.

      Att det är kvinnor som faller offer för Warren skulle kunna förklaras av att det inte finns några manliga figurer att offra. Det är ju bara Xander och Spike som alternativ och det skulle inte falla många tårar över dem. Eller det kanske hade varit bättre om Spike och Buffy hade funnit lyckan och Spike blev träffad av en förlupen påle.

      • Sofia

        Fast jag tänker på tex Helpless från S3 där det helt plötsligt vimlar av åtminstone hotfulla män när Buffy inte längre är fysiskt stark. Beauty and the Beasts är ju också ett sådant avsnitt även om det blir monster av det hela i slutänden. Öht upplever jag att det i high school-perioden fanns en del hot från killar mot tjejer mer generellt och inte bara från vampyrer, demoner och varulvar.

        • Carl

          Aj då, jag överskattade alltså serien trots allt.

  • Lina

    Fyra mycket starka avsnitt! Jag är ett stort fan av säsong sex överlag, även om trion är lite jobbig efter ett tag och vissa twists and turns inte känns helt hundra. Det är inte helt enkelt att rangordna säsongerna men tror nog att det är min näst bästa säsong (håller säsong tre högst). Gillar ju det extremt deppiga.

    Hur som – Spike. Jag har sett serien väldigt många gånger, började titta första gången när den visades på fyran back in the days, men tycker fortfarande att det är väldigt svårt att på något sätt försöka sammanfatta vad jag egentligen känner för honom som karaktär. Är dock team Bangel (inte för att Angel är helt perfekt han heller men ja), vilket väl säger något i alla fall. Men det är väl någonstans det som är det fina med serien, att det är, och tillåts vara, komplext och inte alltid helt enkelt att säga bu eller bä. Inte helt relaterat men gillade t ex Xander supermycket inledningsvis, men nu när jag är äldre och förhoppningsvis lite mer “vettig” så ser jag honom i ett helt annat ljus (även om jag har svårt att se honom som en total douche, vilket han ju onekligen rätt ofta är).

    Tack för ett bra avsnitt! 🙂

    • Vet inte om det var off mic men Joel pratade faktiskt om exakt det. Att han hade sett serien i ett visst skede i livet och när han ser om det nu mycket senare kan uppskatta helt andra delar av serien.

      Alltså, när Angel gick från sexy thai chi-angel till socialt awkward emo-angel så blev jag också lite förtjust i honom. De borde ha träffats nu istället 😛

      • Lina

        Det ligger mycket i det! Såg om serien senast i somras, så får avvakta lite men nästa titt tror jag. Men känns verkligen som att man ser vissa bitar med nya ögon varje gång!

        Haha, ja! Typiskt exempel på dålig timing. Han är ju rätt fräsig i sin egna serie också vilket inte är fy skam, så är absolut ett stolt fan av honom 😀

    • Välkommen till Buffypodden Lina!

      Det är nog just detta att många karaktärer är grumliga, varken svarta eller vita, som gör serien så inbjudande att fundera på och diskutera i detalj. En perfekt set up för riktigt nörderi… 🙂

      Jag har inget starkt minne av att jag var emot Xander under första titten men vid denna omtitt har jag mestadels haft mycket svårt för honom.

      Gillar Angel mycket mer i AtS än i Buffy.

      • Lina

        Tack! Ja verkligen, det är (uppenbarligen) ett väldigt givande ämne att diskutera och resonera kring 🙂

        Det kan nog vara så att han tappar lite av sin charm med varje omtitt ja. Han har sina stunder men det är också mycket av hans beteende som är extremt störigt.

        Håller absolut med gällande Angel, har enbart sett den serien en gång så är läge för en omtitt där med snart tror jag!

  • Carl

    Bra snack, särskilt om mig. 😉

    Jag delade er reaktion på hur hårt Xander och Willow reagerade på Buffys snuskande med Spike, men det är nog så att de inte artikulerar sina känslor särskilt väl. De har hållit Buffy om ryggen i motstånd mot Spike, och så får de helt plötsligt reda på att Buffy själv var på Spikes sida. Det måste kännas som ett ordentligt svek oavsett själva snusket. Tänk er att scoobisarna är danskar på tidigt 40-tal…

    Möss och morötter, som kaniner och deras ost.