Storyteller
Hahahahahaha, jag hade hunnit glömma bort musiken i avsnittets inledning och trodde ett tag att Johan alltid spelar barockmusik när han ska gå på toa.

Jag måste erkänna att jag också gillar det medvetna användandet av berättargreppet. Att Andrew börjar i en av sina fantasier och pratar om njutningen i att ”get lost in a story” men visar vad han har lärt sig genom att avsluta i den hårda och kalla verkligheten.

Men återigen har vi alltså den tydliga (men givetvis strikt icke-religiösa) betoningen på vikten av att ta ansvar för sina handlingar och uppriktigt ångra det dåliga man har gjort. I höjd med återblickarna från Mexico försöker Andrew fortfarande hävda att han bara dokumenterar, aldrig deltar. Jag uppfattar Andrews tårar som ett fysiskt bevis för hans ånger men att det är den (botfärdigheten, ångern) som egentligen är det viktiga – att han tar ansvar för det han har gjort och inte ”skyller” på The First. Vilket alltså skulle innebära att människor ändå har något slags val, The First kan föreslå och övertala men aldrig tvinga.

Jag uppfattade inte att Andrews icke-filmande av Buffys ”inspirational speech” handlade så mycket om att serien pekar finger åt sig själv utan att han är så totalt clueless att han inte fattar att hon är på väg att berätta om horderna av Turok-Han som gömmer sig under sigillet.

Buffy har ”the heart of a lion and the face of an angel”. En tagline som jag kan ställa upp på.

Tjena grabbar!
Jättekul med en ny röst! Uppskattade Eriks tankar. Väldigt roligt när han nämnde alla serier som jag också växte upp med och fortfarande älskar 🙂 (sabrina, gilmore girls)

Storyteller är ett av mina favorit avsnitt i säsong 7 🙂 Det passar bra med ett mer komiskt avsnitt i allt det seriösa som pågår under säsong 7. Jag, precis som Erik nämnde, har också alltid gillat Andrew och har svårt att se honom som ond. Kan ju ha med att göra att jag har sett om serien i väldigt många år. Jag har alltid sett Andrew som lost och väldigt lätt att manipulera, vilket Warren utnyttjade. Andrew vill bara passa in och ha bekräftelse, oavsett på om det är på den onda eller den goda sidan. Jag försvarar inte honom för det onda han gjort, även om det var The First som manipulerade honom. Han är ju bara en väldigt gullig och goofy karaktär, så jag skrattar alltid när han försöker vara ond, speciellt i återblickarna 🙂

Fun Fact: visste ni att man gjorde det här avsnittet som ett experiment för att se hur publiken skulle reagera på ett avsnitt kring just Andrew? I och med att serien höll på att ta slut försökte de hitta nån karaktär som de eventuellt kunde bygga en spin-off runt. Vi vet ju svaret nu hur det gick med det 😉

Ska bli jättekul att träffas igen på Buffy festen i mars 🙂 Ses då!