Kategoriarkiv: Artikel

Tre rullar man inte vill missa

Kan börja med att pressentera mig, jag heter Viktor Sandberg, jag är 17 år och har ett stort filmintresse.

De tre enda saker man behöver veta om mig:
Favoritfilm: Batman: Dark Knight
Favoritregissör: Ridley Scott
Favoritserie: Mad Men

Första rullen man inte vill missa är The hobbit
(Biopremiär tjugoåttonde november)

The Hobbit är en pre-sequel till Sagan om ringen triologin och är regisserad av Peter Jackson.  The Hobbit är baserad på Tolkiens första bok om en nyfiken hobbit, Bilbo Baggins och hans resa ihop med en grupp dvärgar till The Lonely Mountain för att få tillbaka en stulen skatt.

Svensken Mikael Persbrandt har även roll i denna film, frågan är hur stor rollen är och om detta är hans stora break? en annan intressant sak är att Orlando Blom (Legolas) har en av de högsta prislapparna men ska ha en otroligt liten roll.

Andra filmen man absolut inte vill missa är Ted
(Biopremiär tredje oktober)

Ted är från skaparna av Family Guy och är regiserad av Seth MacFarlane, i rollerna finns Mark Wahlberg, Mila Kunis och rösten av Seth MacFarlane. Filmen handlar om John Bennett (Mark Wahlberg) som önskade som ett barn på julafton att hans kära nalle, Ted (Seth MacFarlane) skulle bli verklig och vara hans bästa vän på riktigt, önskan blev till verklighet och trasslar till livet för John. När Johns flickvän, Lori Collins vill ha ut mer av deras förhållande tvingas Ted att flytta ut.

Den tredje filmen man inte får missa är Wreck-it Ralph
(Biopremiär andra november)

Wreck-it Ralph är en animerad film om en tv-spelskaraktär, Ralph och har alltid varit “the bad guy” i ett klassiskt arkadspel, men Ralph har tröttnat och vill vara hjälten någon gång i sitt liv och Ralph gör allt för att uppleva sin dröm. Ralphs röst görs utav skådespelaren John C. Reilly.

 

Comic Book Men säsong 1

Efter att precis ha sett säsongsavslutningen utav första säsongen så är jag fortfarande helt förbryllad över att de valt att klippa serien på det här viset. Det är otroligt påtagligt att det är gänget bakom bland annat “L.A Ink” som producerat. Sista avsnittet hade tillomed kunnat vara en cross over. Min teori är att lite yngre människor är mer toleranta vid den här estetiken. Tror inte att de uppskattar det utan har bara blivit vana vid att TV klipps såhär. Det ska fånga folks ögon på en gång och inte kräva den minsta investering att konsumera. Tyvärr är det i min mening en estestik som är långt ifrån passande för Comic Book Men. Det hade potentialen att bli en riktigt unik TV-serie. De hade tillomed kunnat utnyttja den glättiga ytan och göra något i linje med det Community gör med sin “glee”-stil och driva lite med genren. Istället ligger bara MTV-The Hills-ADHD-klippningen som glasyr på en kaviarmacka :(.

Den stora behållningen med serien är kemin som man tyvärr väldigt sällan får se. Att Ming Chen är awkward hör lite till hans karaktär men eftersom det inte utnyttjas som i TESD där de jävlas med honom konstant så fyller inte Ming någon som helst funktion. Prylarna som plockas in är faktiskt även de himla intressanta (såklart lite bias här) men istället för att utnyttja Michael Zapcics galna wiki-kunskap får man se dem stå och pruta i tusen år. Kul.

Även om jag inte sagt något positivt över huvudtaget måste jag ändå erkänna att jag suttit och fånlett i 45 minuter varje måndag i 6 veckor. Älskar Brys bittra kommentarer även om man ofta hör att det varit omtagningar och inte känns helt genuint och tycker det är helfnissigt att se Walt gillra mentala fällor för Ming.

De borde till nästa säsong utnyttja Zapcics kunskaper om prylar och lägga mer fokus där istället för prutningar och stryka Ming helt eftersom AMC inte vågar visa mobbing. Då får Bry lite mer tid framför kameran också. Det är nog större chans att de byter ut Ming mot Alan Moore (hur episkt hade det inte var att se Moore munhuggas med Bry?) än att de fixar klippningen. Det spelar nog ingen roll för är himla tveksam till att det kommer komma någon andra säsong över huvudtaget.

Relaterade länkar:
Comic Book Men s01e01
Comic Book Men s01e02

Comic Book Men s01e02

http://youtu.be/mFmMc3HrwNw

Alright, andra avsnittet har landat i piratbukten. Förra veckan plitade jag ner lite tankar om piloten och i veckans pod-avsnitt nämner jag bland annat att det inte kan bli så mycket sämre. Så, har grabbarna ryckt upp sig då?

Första halvminuten av andra avsnittet tänkte, “är det samma serie som jag kollade på förra veckan?”. Det var precis det jag ville se, Bry och Walt sätta Ming i obekväma situationer och gillrar massa hypotetiska fällor för honom. Sedan kommer introt och serien fortsätter i samma stil som förra veckan.

Även om det inte är skriptat så märks det så himla väl att något har sagt “kan du inte säga det där igen?”. Men det har faktiskt blivit bättre. Som exempelvis när Walt får tunghäfta och bryter ihop framför en serietecknare som vill sälja sin serie i hans affär lyser deras riktiga personlighet igenom. Gästerna var också bättre den här gången. De var bara inte “weirdon” som ville ha 15 minuter i rampljuset utan faktiskt intressanta personer. Bland annat värderades en “light saber” av en kille som visste precis vad han snackade om.

Det var såklart mycket flams i avsnittet också och det mesta stod Jason Mewes, som gästade den här veckan, för. Jäklar vad den killen ser risig ut nu för tiden, han liknar en gammal tant. Trots seriens alla brister ser jag tusen gånger hellre på detta än The Walking Dead. Nu kollar jag iofs på Walking Dead. Men det får vara bra dåligt för att jag inte ska kolla om man får en massa zombies serverat varje vecka.

Avslutningsvis har jag klippt ihop en bild som visar två dudes vars ålder börjar ta ut sin rätt.

Comic Book Men

http://youtu.be/mFmMc3HrwNw

Hoppa till första rubriken om du bara vill åt recensionen

Det är få saker jag sett fram emot det här året som Comic Book Men. Och för bara några minuter sedan så har jag precis fått se det första avsnittet. Efter att ha gästat Kevin Smith och Scott Mosier i deras podcast “Smodcast” ett flertal gånger så bestämde sig Bryan Johnson för att tillsammans Walter Flanagan dra igång sin egna podcast som efter lite om och men döptes till “Tell’em Steve-Dave” efter Walters enda replik i Kevin Smiths Mallrats.

De första avsnitten av TESD var ganska turbulenta och det kunde ibland ta veckor mellan avsnitten då Bry kämpade med något som tycktes vara någon slags manodepression. Det känns jäkligt dumt att säga det här men TESD var som allra bäst när Bry kämpade med sina inre demoner. Det var himla coolt att avsnitt efter avsnitt höra honom hitta upp till ytan.

Efter ett tag anslöt sig även Brian “Q” Quinn till TESD. Jag tyckte inte han tillförde något till podcasten och det var jag nog inte ensam om då man på twitter begärde “70% mindre Quinn”. Sakta men säkert så blev TESD en ganska slätstruken podcast där de flesta avsnitten handlade om vad de hade för planer för podcasten i framtiden (den berömda “redaktionella loopen” som diskuterats i “Obiter Dictum”).


Till vänster en bild ritad av Walter Flanagan. Sa att jag helst ville ha Manji från Blade off the Immortal men om det var tvunget att vara DC så ville jag ha “Arm Fall off Boy”. Han svarade med “Sorry Arm Fall off Boy was to weird not to do” :). Till höger mina Steve-Dave (Bryan Johnson) och Fanboy (Walter Flanagan)-figurer.

 

TESD har haft en del återkommande gäster som i sin tur har fått spin off podcasts (“Puck Nuts” och “I Sell Comics”). I “I Sell Comics” hostar Ming Chen (som är det konstanta mobboffret i TESD) och Michael Zapcic. Jag är lite kluven till deras podd. Tycker Ming gränsar till hybris där men samtidigt är det lite härligt med nördar med hybris.

Comic Book Men blev av mycket tack vare Q som hjälpte till att pitcha konceptet till AMC men han är inte med själv. De som är med är Kevin Smith, Bryan Johnson, Walter Flanagan, Ming Chen och Michael Zapcic.

Så, hur var första avsnittet då?

Trots att jag märkte varåt det barkade när trailern släpptes så såg jag piloten med alldeles för höga förväntningar. Jag förstod att det skulle klippas som en reality show (som jag från början har lite svårt för) men det här var helt sjukt. Det var klippt för att passa en 10-åring med ADHD. Andra problemet är att de inte är skådespelare, de är bara ett gäng härliga dudes. När de får ramar att arbeta mellan blir det hela antitesen till vad som gör podcasten så bra, genuiniteten. Det hela känns väldigt scriptat (även fast de själva säger att det inte är det).

Att man censurerar saker som ett finger som flyger upp är sjukt konstigt med tanke på att det visas efter att man sett hjärnsubstans rinna längs med väggar minutrarna innan i “Walking Dead”. Antar att det är ett stilistiskt val, vilket också är himla märkligt. Det betyder att man aldrig kommer komma nära in på de komplexa karaktärerna som är Bryan Johnson och Walter Flanagan. Man kommer inte få höra när Bry dumpar sin ångest över att ha varit otrogen mot sin flickvän med sin flickväns mamma. Och man kommer inte få se Walter Flanagan införa en tävling där lyssnarna skickar in bilder på den äckligaste mest nerbajsade toaletten. Bara för att få se Ming Chen lida när han tvingas gå igenom alla tävlingsbidragen.

Över det hela taget så blir jag ändå väldigt glad av att se gänget hänga även i burken. Och mot slutet av denna pilot så lyste till och med deras personlighet igenom lite grand på ett par ställen. Det känns som att det bara kan bli bättre ju vanare de blir vid kameran. Klippningen har jag dock inte höga förhoppningar på.

Markus filmår 2011

Topp 5

5. Buck


En dokumentär som handlar om cowboyen Buck som har ett nytt och unikt sätt att träna hästar. Och jag ska erkänna att jag kan inte bry mig ett skit mindre om hästar och cowboys, men det som gör filmen så intressant är Bucks mörka bakgrundshistoria som kan driva vem som helst till en störd, våldsam människa. Men istället är Buck en väldigt jordnära, vänlig människa med en fanatisk livsfilosofi.

4. Kung Fu Panda 2


Kung Fu Panda 1 är en av mina favoritfilmer så jag hade höga förväntningar på tvåan. Och jag älskar verkligen tvåan! Bra story som dyker ner i Poo’s förflutna som verkligen berörde mig. Bra fart i filmen med kick-ass action, fantastisk snygg stil och grymt bra animerad!

3. 50/50


50/50 var en av 2011 story överraskningar, jag gick in ganska så blank till 50/50 och gick ut med full av lycka. Filmen har en perfekt balans mellan det seriösa temat cancer och dom komiska karaktärerna som man får lära känna. Och det är just karaktärerna som gör filmen så bra, super sköna jordnära människor som man verkligen känner med när det går dåligt.

2. Warrior


Handlingen i Warrior har den klassiska storyn som många sportfilmer har, en underdog som utmanar dom stora killarna. Men det har jag inga problem med, vi får följa Brendan Conlon som spelas av Joel Edgerton och Tommy Conlon som spelas av Tom Hardy, som har olika anledningar till att slås i en MMA turneringen. Handlingen är hjärtgripande och fighterna är en av dom bästa jag har sett, sista timmen i filmen flyger iväg för att det är så underhållande!

1. Rise of the Planet of the Apes


Min favorit film från 2011! Det är en absolut en Markus-film, bra story, intressanta karaktärer och väldigt underhållande. Handlingen fokuserar på schimpansen Caesar som föds med överintelligens och hans syn på världen. Caesar resa från att gå ifrån att älska människor till att hata människor är fascinerade. Och Andy Serkis skådespeleri är fenomenal, hans minspel och kroppspåk är det som gör filmen så intressant, utan att säga något så förstår man helt och hållet vad Caesar tänker. Jag vill verkligen se en ny trilogi med nya apornas planet.

Worst of!

5. Cars 2


Jag vet att Cars 2 är riktad till små ungar, men det är därför den är med på min worst of lista. John Lasseter som är en av mina idoler och har lärt mig hur man ska uppskatta film. John Lasseter brukar säga att animerad film är det enda filmformatet som alla kan uppskatta. Men det finns inget att hämta från Cars 2 om man är vuxen. Och det gör John Lasseter till en stor lögnare och Cars 2 till en piss-film.

4. Apollo 18


Jag vet vad dom tänkte när dom gjorde Apollo 18, “Paranormal Activity är ju populärt, vi gör en i rymden”. För filmen känns som en dum kopia av Paranormal Activity, med ett par scener kopierade från Paranormal Activity-serien. Dum jävla story och filmad på ett sätt om är väldigt irriterande för ögonen.

3. Bucky Larson: Born to Be a Star


Det känns som Happy Madison-gängets mål är att göra sämre och sämre filmer. För Bucky Larson är den absoluta sämsta Happy Madison komedin någonsin. Helt idiotisk story och karaktärer, sminket och perukerna är det sämsta jag har sett. Och det största problemet med filmen är att den inte är rolig, vilket är ett stort problem om det är en komedi.

2. Sucker Punch


Jag vet att Zack Snyder tänkte på killar som mig när han gjorde Sucker Punch; massa action, snygga tjejer och snygg 3D. Problemet är att filmen har en sån svag story, väldigt ologisk men försöker vara smart. Action-scenerna är väldigt dåliga också, för mycket slowmotion, men ibland väldigt visuellt snygga. Men filmen är för dum och hoppar för mycket i storyn för att bli underhållande.

1. The Twilight Saga: Breaking Dawn – Part 1


Den absolut sämsta filmerna jag såg 2011! Storyn och karaktärerna är så irriterande och dåliga att man har svårt och bestämma sig vilken karaktär eller vilken scen man hatar mest. Det händer väldigt lite i filmen och filmen är nästan två timmar lång och man kan tryckt ihop allt till en halvtimme och göra del 1 och del 2 till en film. Jag vet att Twilight filmerna är inte är gjorda för mig, men det enda jag ser är mesiga, gnälliga killar med en självcentrerad jävla bitch och ingen story.

5 filmer att se fram emot 2012

Dark Knight Rises


2012 årest film, det kommer bli ett episkt avslut!

Brave


Pixar fan, klar som fan man ser framemot Brave!

Prometheus


Ridly Scott gör en prequel, fuck yeah! Hur kan man inte se framemot Prometheus?

Avengers


Jag är en sucker för superhjältar-filmer och en film med massa marvel-karaktärer kommer bli awesome! Eller piss, vem vet? Men jag vill se den iaf!

The Amazing Spider-Man


Ett väldigt hemligt projekt nya Spider-Man, men trailern såg väldigt bra ut och jag gillar karaktären Spider-Man

Johans filmår 2011

Som jag även sa i podden så vill jag betona att de här listorna är högst individuella. Topplistan framförallt. Jag är väl medveten om att de rent objektiv kan ha väldigt stora problem men ska försöka motivera varje val så gott jag kan.

Det finns flera filmer som jag missat under 2011 som mycket väl hade kunnat hamna på den här listan. Så länge som jag inte jobbar med att kika på film så kommer det alltid att vara så :/.

Topp 5

5. Martha Marcy May Marlene


Filmen inleds med en kvinna som flyr genom en skog. Man vet inte varför. Genom, en aning hoppig men otroligt effektfullt, hoppande mellan dåtid och nutid så nystas sakta men säkert upp att Martha (Elizabeth Olsen) har flytt från en sekt.

Otroligt skönt att slippa få handlingen skriven på näsan och själv lista ut varför Martha har så svårt att anpassa sig till de sociala koder som råder kring henne.
John Hawkes som fullkomligt briljerade i Winters Bone gjorde så även i den här filmen. Otroligt läskig karaktär och jag har en kännsla av att både han och Elizabeth Olsen kommer bli namn som gemene man kommer känna till de kommande åren.

4. Win Win

Efter att enbart producerat/regisserat kvalitet som The Station Agent och The Visitor så gör Thomas McCarthy det igen genom filmen Win Win.

Galet mysig film med den alltid lika säkre Paul Giamatti och skådespelardebutanten Alex Shaffer i huvudrollerna. Det gör absolut ingenting att den är lite förutsägbar, filmer med såhär mycket hjärta ser man inte ofta.

3. 50/50


Joseph Gordon Levitt spelar cancersjuk kille med 50% chans att överleva. Seth Rogen spelar hans bästis. Eftersom cancer är bland de vanligaste dödsorsakerna hos oss människor så kan också väldigt många relatera till den här filmen, och så även jag.

Udda med en film som inte bara visar det allra grisigaste med cancer, den sidan känner vi alla tyvärr igen alldeles för väl. Även om den inte skyggar iväg helt för det svarta så är den här filmen en riktig “feel good”-film som visar att vi människor har något gott inom oss.

Seth Rogen är där han gör sig allra bäst, i en biroll. Båda huvudpersonerna är grymma i sina roller. Ge inte fan i att se den här filmen bara för att du är allergisk mot Seth Rogen.

2. The Beaver


Kanske den mest otippade filmen i listan. Speciellt eftersom jag tycker att Mel Gibson (huvudrollsinnehavaren) verkar vara ett riktigt jäkla psykbryt. Det är lätt att tro att det här är en galen komedi om man kikar på omslaget. I själva verket är det raka motsatsen, ett ganska mörkt drama.

Att Jodie Foster (som både spelar Mel Gibsons fru och regisserar) valt att låta Mel Gibsons personlighetsklyvning hoppa in i en handdocka i form av en bäver är både modigt och galet. Hon lyckas sedan lyckas ro hem det hela trots att hon istället för att tona ner den flippade sidan av filmen skruva upp galenheten.

Jag tror inte det är till filmens fördel att vara så märklig. Kanske initiellt för att få mycket uppmärsamhet i marknadsföringen. Men att den går till så stora överdrifter stjälper nog trovärdigheten lite.

Mina känslor för filmen hoppade fram och tillbaka ända fram till slutet där all tvekan försvann, jag älskar den här filmen. Har man en nära med liknande psykiska åkommor så kommer man garanterat kunna dra paraleller. I annat fall kan det nog vara ganska svårt (men inte omöjligt) att uppskatta den här filmen.

1. This Is England ’88


Det här är ingen film. Det är en miniserie som visades i England innan jul. Men den var så otroligt bra att den inte bara platsar på min topp femlista utan även ror hem förstaplatsen ändå.

Att jag såg den här filmen med otroligt stora förväntningar vittnar min förra årets etta om som var This is England ’86 om.

Detta är lite utav en självbiografi för Shane Meadows där han ser sig själv som den lilla killen Shaun (Thomas Turgoose). Dock lägger inte Meadows så jättestor vikt på Shaun i den här filmen utan mer på relationen mellan Woody, Lol, Milky och de andra som av olika anledningar har glidit isär.

Serien börjar ganska långsamt men halvvägs in sker en stor konfrontation som får mig att böla som en liten flicka och resten av serien är en kännslomässig bergodalbana precis som TIE’86.

Om du inte redan sett de tidigare delarna av This is England. Gör det! Den här miniserien är ett måste men man måste ha sett vad som hänt tidigare för att förstå deras relationer. Inget sådant förklaras (som väl är) i serien.

När jag såg TIE’86 på Stockholms filmfestival berättade Meadows att han var sugen på att göra på den här delen av hans liv och en på nittiotalet så sagan är nog inte slut här.

5 största besvikelserna

5. Pirates of the Caribbean

De lyckades få mig besviken trots att jag hade sjukt låga förväntningar från början.

4. Cowboys and Aliens

Jag är ett stort fan av Jon Favreaus första Iron Man och hade förväntat mig något i den kvaliteten. Och på pappret så känns det som att den här filmen har et koncept som det inte går att misslyckas med. Fel hade jag. Känns otroligt slapp, grymt tråkig story (tror jag för jag kommer knappt ihåg den) och kulisserna ser ut att vara gjord av papier maché. Var alldeles för snäll mot den i min första recension.

3. Detective K

På den koreanska filmfestivalen “Seoul Stockholm” visades en film vid namn Detective K som enligt utsago var Sydkoreas största boxoffice-succé 2011. Förväntade mig en smart och snygg deckarnöt a la Conan men fick en pubertal slätstruken Jönssonligan.

2. Immortals

Visste vad jag gav mig in på när jag såg den här. Är ändå besviken på hur hjärndöd den är.

1. New Years Eve

Jag ÄR en sämre människa efter att ha sett den här. “Buhu jag råkade se {släng in typ Twilight här}”. Sluta gnäll! Det är en briljant film i jämförelse med den här kännslokalla botoxparaden. Allt som är fel med Hollywood (och mänskligheten också för den delen) fångar den här filmen. DAH!

5 filmer att se fram emot 2012

5. Django Unchained

Enligt mig har Quentin Tarantino (som regissör) inte en enda film att skämmas över och tror inte det här blir ett undantag.

4. The Dark Knight Rises

Åhååhåhååh baman.

3. Cloud Atlas


Det är mer att jag hoppas än att jag tror att det här blir bra. Vill så himla gärna ha en snygg och cool The Matrix i Neo Tokyo-miljö (Neo-Seoul i det hät fallet :P ).

Filmen kommer även sträcka sig bakåt i tiden så det blir förhoppningsvis ett epos och en fest för ögat.

2. Prometheus

Efter att precis ha sett om Alien och sett hur jäkla bra den håller sig 13 år senare vill jag så är det helt sjukt hur mycket jag vill se en sci-fi av Ridley Scott. Med tanke på den grymma trailern så ser det inte helt omöjligt ut.

1. Looper

Att geniet Shane Carruth, mannen bakom filmen Primer, samarbetar med den karismatiske Rian Johnson känns som en match made in heaven där helheten definitivt kommer bli större än summan av delarna. Jag tänker mig att det blir något Terry Gilliamskt i stil med De tolv apornas armé fast ännu ballare.

Släng Joseph Gordon Levitt och Bruce Willis på det så ska du få se på fan.

Bonus: Comic Book Men

Inte en film men nämner det iaf. De assköna killarna från podcasten Tell‘em Steve Dave får sin egna reality-serie på AMC. 12:e Februari så jäklar!