Inför Stockholm filmfestival 2016

Den fantastiska filmhösten fortsätter i rikets huvudstad med tolv dagars filmfestival. Inget är bättre än att fly undan novembers snöstormar och gråväder i mysiga biosalonger.

En nyhet för året är att sektionerna Asian Images och Latin Visions har avvecklats och ersatts av Icons (filmer med någon stor stjärna) och Discovery (debuterande regissörer). Förändring är alltid jobbigt, men festivalen utlovar att det inte kommer innebära färre filmer från Asien respektive Latinamerika och Spanien (och Portugal?). Att integrera den kulturella diversifieringen istället för att sätta dem i separata sektioner kan ju ha ett pedagogiskt värde.

Att Ha Jeong-woo och Naseeruddin Shah betraktas som ikoner i klass med Isabelle Huppert, Michael Fassbender och Alicia Vikander är ett stort steg framåt

Men man får kanske vara mer vaken i uppföljningen framöver för att säkerställa att man inte tappar en av festivalens grundpelare. Asian Images har ändå varit en återkommande sektion sedan 1998 och har en trogen publik som inte får många andra chanser att se film från den delen av världen på stor duk. Å andra sidan har det varit ett ständigt växande problem att klumpa ihop Sydkorea, Japan och Kina med Indien, Sydostasien, Iran och resten av Mellanöstern.

Att man ändå behåller American Independents ter sig synnerligen ologiskt i sammanhanget. Det är kanske en mer homogen sektion, men det är ju proppfullt med amerikanska filmer i alla sektioner. Och 99 % av dem kallas väl independent, även när de krängs av studioägda Fox Searchlight eller Focus Features. På årets festival är väl Denis Villeneuves Arrival den enda amerikanska filmen som hamnar i gråzonen då den distribueras av Paramount. Att behålla den urvattnade sektionen när liknande avvecklas känns onödigt även om den har funnits med ända sedan den andra festivalen (1991) och därmed är äldre än till och med Competition och Open Zone.

"Yourself and Yours" av Sang-soo Hong
“Yourself and Yours” av Hong Sang-soo

Efter förra årets monumentala miss att inte få Hong Sang-soos Right Now, Wrong Then till filmfestivalen så kompenserar man nu med inte bara Hongs nya film Yourself and Yours utan har ett extra fokus på Sydkorea. Det är förvisso svårt att föreställa sig färre än de sju filmer som finns med i programmet. Storfilmer från etablerade festivalgiganter som Park Chan-wook (The Handmaiden) och Na Hong-jin (The Wailing) och zombiesnackisen från Cannes, Train to Busan, är ju givna. Men det är skillnad på att visa filmerna i små salonger och att faktiskt lyfta fram dem i stora salonger på bra tider och aktivt marknadsförande.

Vid sidan av ovan nämnda garanterade höjdpunkter finns det även mycket icke-koreanskt godis i programmet. Prestigefilmer som Cristian Mungius Graduation, Anne Fontaines Agnus Dei (Les Innocentes) och Kenneth Lonergans Manchester by the Sea samsas med spännande debuter som Mbithi Masyas Kati Kati och Xander Robins Are We Not Cats. Någonstans mittemellan finns comebacker av stora namn som Paul Verhoeven (Elle) och Paul Schrader (Dog Eat Dog). Det verkar inte vara ett år för särskilt mycket nyskapande eller utmanande konstnärlighet, men det är som vanligt inga problem att få två veckors eklektisk filmupplevelse.

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).

  • Men är det ok att bunta ihop Sydkorea med Japan? För isf vill jag spä på Train to Busan-peppen lite. Älskade den japanska filmen “I’m a Hero” av Shinsuke Sato som gick förra SFF. När man trodde att man sett alla typer zombies så vred Sato om det 7 till och jag fick lite samma känsla av Zombisarna i Train to Busan.

    Också pepp på Arrival. Även om, iaf inte jag, riktigt kan lita på regissörer som har så stort konstnärligt svängrum som Denis Villeneuve så har ju faktiskt inte Villeneuve gjort mig besviken en enda gång hittills. Och fotot är ju alltid att dö för (även om Roger Deakins inte chefar för kameran i just den här filmen)

    • Carl

      Arrival går väl upp på reguljär bio i början av december, men allt blir lite bättre på festival så det kan nog vara klokt att köra det spåret också.

      • Ja, plus att det kan va najs att sticka in ett par “säkra kort” här och där.

  • Ser fram emot att se några filmer på festivalen i alla fall, även om det inte blir “all in” för mig med jobb, podd och tvenne födelsedagsfester om lördagarna…

    Ser fram emot Arrival, Manschester by the sea, Nocturnal animals, Seoul Station, Train to Busan, Paterson, Hell or high water, I am not a serial killer, Life animated, Other people… Sen blir det kanske lite mer… Ska kolla om jag kan få med Yourself and yours också.

    • Carl

      Den film som så här långt har överträffat mina förväntningar är Indignation. På pappret gjord för att jag skall ogilla den, men icke.

      Hoppas du får plats med Yourself and Yours. Jag vill läsa om den och få styrsel på mina egna tankar.

      • Indignation var en rejäl överraskning, håller med. Otroligt bra film till och med. Trodde inte alls den skulle drabba mig så hårt, men när man tänker efter så står ju Marcus för allt man tror på så det är kanske inte så konstigt. Hans stand off med the Dean är en kandidat till bästa scen under festivalen. Gillade Olivia också och känner mig sorgsen när jag tänker på henne i första scenen i filmen…

      • Om till och med du har svårt att reda ut tankarna efter “Yourself and Yours” så blir jag lite nervös att se den.

      • Carl

        Finns ingen anledning till det. Men den behöver diskuteras.