Män som springer

I månadens filmspanarkrönika brottas Johan och Carl genom temat “Män som springer”. Inga filmnördar kom till skada under produktionen av denna post.

Johan: Om man ska ha temat “Män som springer” så är det ju helt omöjligt att inte låta tankarna vandra åt två av Hollywoods, lite mer seniora, Toms. Något utav en ganska öppen dörr då så att säga men när du skickade det där citatet från en letterboxd recension kände jag mig ganska bekväm med att ta ett stort kliv åt sidan och istället analysera den koreanska filmen The Berlin File från Ryoo Seung-wan.

“People should stop thinking of Tom Hanks in Forrest Gump or Tom Cruise when it comes to running like a mad man”

Lite korta tankar innan jag går in på själva kutandet. Jag trodde det skulle vara en spionfilm à la Tinker, Tailor, Soldier, Spy. Det enda liknande elementet var att jag inte riktigt hängde med. Men där tar det slut. Jag tror att anledningen till att jag inte hänger var att det inte var så bra film som aldrig riktigt fångade mitt intresse. Det ryckte hela tiden i mitt twitter-finger (skulle aldrig kolla Twitter under en film, men det ryckte ok?). Skådespeleriet låg på gränsen mellan “facepalm” och “over the top”. Jag tycker att bra skådespeleri är lite överskattat och kan tycka att det funkar ändå om personen är bra castad eller väldigt over the top som i exempelvis japanska Returner (kassa skådespelare, galna karaktärer). Allt som hände har jag sett förut, det mesta i en mission impossible film. Har inget emot om man lånar ideér friskt heller som i exempelvis Returner, men det här kändes bara som lathet.

The Berlin File spegel

Springandet då? Slog det våra älskade Toms? Hell to the no! Väldigt få scener med kvalitativt spring i. Den scen som jag tror citatet åsyftar bräcks av barnprogrammet Pippi Långstrump där Pippi blir “snabbspolad” för snabb effekt. Mje, bäst med The Berlin File var pistolfajten, undrar var de snott den fajten från.

Carl: Filmen som helhet var väl ungefär som förväntat. Som en Johnnie To-film på semester i Berlin. Det blir nästan alltid fel när det dyker upp engelskspråkiga västerlänningar i asiatiska filmer. Stelare och mer pinsamma än de dubbade skådisarna i svensk-tyska samproduktioner. Däremot blev jag positivt överraskad över Gianna Juns nedtonade roll. Jag känner henne bara från My Sassy Girl och The Thieves där hon tar ut svängarna lite mer.

Men det är ju inte filmen som sådan som är av intresse här utan Ha Jung-woos mästerliga språngmarscher. Visst var det lite av en besvikelse, men det är ändå minst två scener som helt bygger på att han tokspringer. Först en liten parkourrunda över hustaken och senare när han springer ikapp en flyende bil. Även om det inte var något särskilt slående här så fanns nog löptalangen med vid castingen. Ha Jung-woo har tidigare briljerat med intensiva jakter till fots i The Chaser och The Yellow Sea. Så även om inte The Berlin File hjälper till att sälja detta så vill jag nog hålla med den där recensenten om att man bör lägga till denna stjärna till sitt stall av män som kan springa på film.

Även om Ha Jung-woo förtjänar uppmärksamheten så kan man så här i efterhand önska att jag istället hade rotat fram ett utlåtande om Jason Stathams maniska powersprint rakt igenom hela Crank. Det känns om att han springer i full fart även när han står stilla.

Johan: Ja katten, det har du ju helt rätt i. Mycket bättre kvalitet på kutandet i The Chaser. Lite av en koreansk Tom Cruise nästan. Detta gör ju dock The Berlin File ännu mer till en blek kopia av Mission Impossible. The Yellow Sea är jag fortfarande bitter över att Stockholms Filmfestival fuckade upp textningen på och har inte sett än :F.

Statham känns absolut som en värdig kandidat. Har dock ett komplicerat förhållande till den där regiduon. Lite som Michael Bay. Kan inte låta bli att imponeras men de verkar ha rätt sunkiga värderingar. Vill också slänga in ett random tips på en regissör som jag haft ögonen på i nästan 7 år nu. Han har inte gjort en riktig spelfilm än men hans senaste kortfilm tycker jag faktiskt är bra på riktigt. Inte bara för att jag följt honom länge. Det är Ryan Connollys Proximity. Förutom bra jaktscener så är filmen också en Run & Gun-film som gjordes på väldigt liten budget på väldigt kort tid.

Temat kändes lite hårt att ta sig an direkt efter att jag såg den här reklamfilmen.

Temat är “Män som springer” men… Fuck aina! Se Run Lola Run.

Run Lola

Carl: Hur skall jag bemöta en sådan uppmaning till revolution? Kanske med att hålla med om att det hade varit minst lika lätt att hala fram en massa grymma scener med kvinnor som springer. Och en reklamfilm med pseudo-girl power tydligen. Jag visste ärligt talat inte att estetiskt tilltalande löpning var ett värderande attribut. Jag hoppas att mitt människovärde inte ifrågasätts bara för att jag inte springer som Tom Cruise eller Usain Bolt.

Proximity är ett stabilt hantverk men visar lite det jag ogillar med hur man gärna filmar springandet med en skakig handhållen kamera och en massa klipp till höger och vänster så det känns snabbare och stressigare än vad det är. Det är väl lite där toppspringarna utmärker sig genom att få fram den där explosiviteten redan vid filmandet istället för på klippbordet. Mitt hyckleri är kanske stort här efter att jag droppat Crank, men där försöker man med lite roligare grepp just i de här scenerna. Är förresten avsaknad av värderingar detsamma som sunkiga värderingar? Jag ser mest kreativitet och filmglädje med nihilism i det Neveldine & Taylor gör.

Statham får en elschock

Skall jag vara orolig att du kommer tillbaka med mer gyttjebrottning i augusti?

Johan: Det är nog inte bara enbart estetiken i löpningen som värderas (se oportunistisk pseudo-girl power-reklamfilm ovan).

Ja! Avsaknad av värderingar är sunkigt. Har du inte hört uttrycket “Ignorance is sunk”? Regissörerna är inte femåringar direkt.

Som sagt så förkastar jag inte en hel film för att den innehåller element som sexism eller annat jag inte gillar men har man en chans att peta “The Man” (och dig tydligen) i ögat så måste man ta den. Fuck aina!

Snacka inte skit om Proximity! Antar att du sett The Raid 2. Du vet vilken sorts gyttjebrottning som väntar i höst. Shit’s on!

The Raid 2, Gyttjebrottning

 

Fortfarande spring i ögonen? Läs våra fellow filmspanares tankar om temat!

 

 

Johan

Om Joss Whedon och Kevin Smith fick en unge hade han hetat Johan. Johan hade dyrkat sina föräldrar på ett väldigt osunt vis.

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).