The fellowship is broken! Och vi får nu följa tre skilda äventyr. Har grupperat mina tankar kring avsnitt i samma anda.
Arkiv
The Wheel of Time S01E02
Det finns en fransk specialitet där man dränker en sparv i konjak, rostar den och serverar den hel. Gästerna har ett skynke över huvudet under måltiden för att “dölja sin skam och/eller njutning” för att parafrasera Succession. Med denna spektakulära måltid introduceras en ny big bad i Wheel of Time-universat. Fast med skillnaden att Eamon Valda (Abdul Salis) döljer varken skam eller njutning.
The Wheel of Time S01E01
Att streamingtjänsterna slåss om att lyckas göra nästa Game of Thrones har gjort att alla vi fans hamnat i en riktig sofformad guldsits. Fantasyns urkälla är under produktion (sagan om ringen) och redan nu kan vi äntligen börja följa ett av Sagan om ringens motreaktioner; Sagan om drakens återkomst (The Wheel of Time).
Cowboy Bebop: The Movie
Första gången jag såg Cowboy Bebop så tyckte jag huvudkaraktären Spike var det ballaste i hela rymden. Men håller Cowboy Bebop att se om nästan 20 år senare?
Continue reading
The Farewell
Mitt under brinnande filmfestival började månadens filmspanarträff lite bakvänt med indiesuccén The Farewell. Efter att Stockholm filmfestival avvecklat sin främsta sektion, Asian Images, för några år sedan har underskottet på oansenliga kinesiska pärlor växt så det är tacksamt att amerikanska Lulu Wang har knåpat ihop en film som mestadels utspelar sig på kinesiska och smyger sig in bakvägen både på amerikanska och svenska biografer. Continue reading
Döden på Nilen
Månadens filmspanarfilm är för ovanlighets skull en gammal pärla på Cinemateket. Kopplingen till nutiden smyger sig in då det börjar bli dags att slipa knivarna inför Kenneth Branaghs remake av Döden på Nilen som kommer nästa höst. Vi har alltså sett John Guillermins Poirot-slipsten från 1978, som visar sig vara ett filmiskt höstmys motsvarande en rykande kopp te och nybakade scones. Filmen kunde nästan vara en Colin Nutley-produktion med sina soldränkta pyramider och tempel längs den mytomspunna floden, fylld med bländande vita linnekavajer och mordoffer. Det senare är kanske inte är lika vanligt som filmstödssemesterkänslan, vilket signalerar att Agatha Christies penna ligger bakom. Continue reading
Us
Det är lätt att ösa lovord över Jordan Peeles förmåga att följa upp den omåttligt hyllade Get Out med en mer underhållande skräckkomedi. Continue reading