Vi har sett den senaste filmen om en etablerad kulturman som tvingar en yngre kvinna att fatta mod och ta till vara på sin talang. När kvinnans kommersiella status överträffar mannens uppstår konflikt. Men nog om A Star Is Born, det här skall handla om osedlig litteratur under la belle epoque. Continue reading →

Damien Chazelles förra film La La Land fick viss kritik för att en vitsnubbig Ryan Gosling stal rampljuset från jazzens svarta ursprung. Så efter förra årets Hidden Figures, en film om en grupp svarta kvinnors roll i NASA:s rymdprogram, är det naturligt för just Chazelle att låta Gosling ikläda sig rollen som Neil Armstrong och norpa tillbaka rampljuset. Continue reading →

Goliat ser på ytan ut som en i mängden av svensk diskbänksmisär. Och till stor del så är den nog också det. Men med ett ordentligt narrativ. Peter Grönlund (som även regisserade Tjuvheder) har något han vill berätta, inte bara slänga in oss i ambiancen av ett nedgånget brukssamhälle i Östergötland.

Continue reading →

Namnet till trots är detta inte en remake på Ulrich Seidls Hundestage, även om det även här handlar om ett antal parallella historier som vävs samman i sommarvärmen. I Los Angeles är det väl dock alltid sommar och just de där allra hetast brännande hunddagarna är inte något speciellt. Då får titeln helt enkelt anta en mer bokstavlig mening med faktiska hundar som katalysatorer för en romantisk komedi. Continue reading →

Paul Feig har gjort sig ett namn på att motbevisa den gamla myten att kvinnor inte kan vara roliga. För några år sedan doppade han dock tårna utanför den rent komiska genren med ojämna buddy cop-rullen The Heat och nu är det dags för en noir-thriller eller kanske en parodi på densamma. På förhand är detta en mycket spännande kombination. Continue reading →

Med Miss Violence etablerade sig Alexandros Avranas som en av de första att surfa på Yorgos Lanthimos framgångsvåg. Inte genom att på något sätt vara associerad med den mer framgångsrika visionären utan bara genom att vara från samma lite filmmässigt obskyra nation. Efter att ha gjort en Jim Carrey-film i Polen har Avranas hittat tillbaka till Grekland och den stela men snygga form som gärna följer med euro-thrillers om klassklyftor som haft ett uppsving ända sedan ekonomin kollapsade för något decennium sedan. Continue reading →