De senaste åren har vi vant oss vid att det kommer den här sortens filmer från Ungern. Det är närmast socialrealistiskt, men med höga konstnärliga ambitioner och själsligt djup. Om själ och kropp ansluter sig till filmer som Skrivboken (The Notebook), Revolten (White God) och Sauls son och är en värdig utmanare till Ruben Östlunds Oscar. Continue reading
Hur tar man sig an en kontroversiell historia om en drottnings vänskap med en kulturellt oacceptabel undersåte? Stephen Frears har onekligen valt att vinkla det som en invandrarvänlig näsknäpp för självgoda Brexit-nollor som blir förnärmade av att mörkhyade invandrare hotar deras privilegier. Möjligen sticker detta tema bara ut i nutiden och det genuina intresset för en spektakulär historia kanske känns av tydligare om några decennier när den politiska agendan ser annorlunda ut. Då kanske man kan syna den obekymrade inställningen filmen har till kolonialväldet som sådant. Det finns nämligen inget spår av att den välvilliga drottningen skulle vara annat än en välsignelse för de indiska provinserna. Continue reading
Det verkar som om poeten, kommunisten, tjejtjusaren och nobelpristagaren Pablo Neruda har fått en biopic.
“Ännu en dålig kulturelitsfilm som ingen kommer att se, när ska de fatta att kejsaren inte har några kläder?”
När man är uppfödd efter 70-talet är det lätt hänt att man har Star Wars som ett riktmärke för fantasifull äventyrsfilm. Kanske är även rymdoperan min generations lättillgängliga genre för utforskande av filosofi och politik. Ibland blir det lite segt när det politiska innehållet tar för mycket plats eller när världsbyggandet inte känns nytt. Men när syskonen Wachowski knåpade ihop Jupiter Ascending för några år sedan var känslan att publiken inte längre är öppen för nya världar. Detta bådade inte gott för Luc Bessons försök att filmatisera seriealbumen om Valerian och Laureline, trots tidigare framgångar med snarlika Det femte elementet. Continue reading
Det talas gärna om tragiken i att midbudgetfilmer inte längre blir gjorda i dagens amerikanska filmekonomi, så när det dyker upp en sådan på biorepertoaren blir den naturligt uppskattad. Det är dock inte alltid det är guldkorn utan det kan snarare vara en varningsflagga när det är någon stor skådespelare som svindlat till sig pengar för att få filmatisera en favoritbok. Continue reading
Shinypodden må vara färdig med MCU, men MCU är inte färdigt med oss. Den här gången har de spottat ur sig ännu en nystart för Spindelmannen och vi måste konsumera den. Kul! Continue reading