Arkiv

Claire’s Camera

Hong Sang-soo jämförs gärna med Eric Rohmer, så det är tacksamt att han obekymrat eldar på det med en titelreferens till Claires knä. De generella likheterna mellan de två herrarnas lättsamma studier av moraliska gråzoner hos medelålders män och yngre kvinnor är onekligen närvarande, även om de kulturella skillnaderna mellan 70-talets Frankrike och nutidens Korea gör direkta jämförelser grumliga. Det finns också en påtaglig skillnad i Hongs till synes mer riktningslösa betraktelser kring hans rollfigurers oförmåga att forma en sammanhängande moral. Continue reading →

Home Again

En film lika blek och förglömlig som titeln antyder, vilket tvingat fram den mer ironiskt tilltalande översättningen Kärleken flyttar in. Det är alltid trevligt med svenska titelöversättningar med lite ambition, även om det är något av en varningsflagga att man ser associationen med Maid in Manhattan som en fördel. Det fanns en tid då Reese Witherspoon kunde leda en romcom till framgång, men nu är hon över 40 och förpassad till samma skräphög som J-Lo. En skräphög som är förvirrande för riktiga människor, men i Hollywood blir utgångspunkten direkt defensiv och revanschistisk eftersom en dylik överårig person egentligen bör ha dragit sig tillbaka från rampljuset. Continue reading →

Villebråd

Det är inte varje dag man får en polsk bizarro-Jägarna på biorepertoaren. Någonstans på polska landsbygden utspelar sig en perverterad Miss Marple-historia där det är jägarna själva som en efter en tas av daga. Filmen har ett smått drömlikt flyt med ständiga klipp till skogens vilda djur medan människornas historia hoppar framåt med tydliga luckor i berättandet. Känslan är att det är någon sorts mardrömslik rape-revenge av Gaia. Continue reading →

Om själ och kropp

De senaste åren har vi vant oss vid att det kommer den här sortens filmer från Ungern. Det är närmast socialrealistiskt, men med höga konstnärliga ambitioner och själsligt djup. Om själ och kropp ansluter sig till filmer som Skrivboken (The Notebook), Revolten (White God) och Sauls son och är en värdig utmanare till Ruben Östlunds Oscar. Continue reading →

Victoria & Abdul

Hur tar man sig an en kontroversiell historia om en drottnings vänskap med en kulturellt oacceptabel undersåte? Stephen Frears har onekligen valt att vinkla det som en invandrarvänlig näsknäpp för självgoda Brexit-nollor som blir förnärmade av att mörkhyade invandrare hotar deras privilegier. Möjligen sticker detta tema bara ut i nutiden och det genuina intresset för en spektakulär historia kanske känns av tydligare om några decennier när den politiska agendan ser annorlunda ut. Då kanske man kan syna den obekymrade inställningen filmen har till kolonialväldet som sådant. Det finns nämligen inget spår av att den välvilliga drottningen skulle vara annat än en välsignelse för de indiska provinserna. Continue reading →