A Most Wanted Man

En film som endast kommer bli ihågkommen som en av Philip Seymour Hoffmans sista kanske förtjänar mer uppmärksamhet än så. Eller är det ytterligare en le Carré-filmatisering som är mer ett kompetent hantverk än en berörande film?

Att Anton Corbijn kan göra snygg film med distans till sin handling och karaktärer har vi sett tidigare och det är ett praktiskt, om än förutsägbart, sätt att ta sig an John le Carrés torra spionhistorier. I ett kallt andefattigt Hamburg får vi följa en hord myndigheter utväxla sura blickar och försiktigt höjda tonlägen i kamp om en förmodad terrorist som dykt upp på övervakningskameror. Att filmens klimax utspelar sig med papper och penna vid ett skrivbord utan att man är helt säker på vad som står på spel är väntat men icke desto mindre spännande. På något sätt lyckas nämligen Corbijn bygga upp en hetsig thriller där det känns som om världens säkerhet är beroende av utfallet.

I själva verket är det kanske Philip Seymour Hoffman som skapar känslan att allt står på sin spets genom att förmedla denna desperation genom den trötta desillusionerade fasaden. Han får inte mycket hjälp av omständigheterna då han spelar en spion med obekant brytning som jobbar för en organisation vars hemvist och syfte inte är glasklar. Just detta fångar kanske den problematik som kan finnas för terrorbekämpande institutioner som kan definiera sitt eget syfte och hitta samarbetspartners med liknande diffusa roller.

En klarare roll är den överdrivet förnumstiga juristen, spelad av Rachel McAdams med en lika tveksam tysk brytning, som tar på sig att hantera den potentiella terroristens asylansökan. Det är en uppfriskande vinkel att den förmodade terroristen är en ärrad asylsökande i andras ögon. Hela filmen får man dras med denna osäkerhet och hur inhumant men förståeligt det är att säkerhetspolisen tar det säkra före det osäkra. Filmens distanserade ton hjälper till att behålla denna känsla, men fokus dras ofta bort mot myndighetspersonernas breda persongalleri.

Det där att amerikanska skådespelare skall spela tyskar genom att lägga sig till med en brytning blir extra märkligt när det även förekommer faktiska tyskar och Robin Wright som spelar amerikanska. Det är klart att man skall använda en sådan som Hoffman när man får chansen men det hade varit mer naturligt med en Ulrich Mühe (Das Leben der Anderen) eller motsvarande. För övrigt modigt av Rachel McAdams att återvända till Tyskland för att spela in film.

A Most Wanted Man är en mycket behaglig film att se på med en fin balans mellan skådespeleri, samhällskommentar och spänning. Trots detta är det knappast en minnesvärd film för något annat än Philip Seymour Hoffmans sista stora roll.


Andra Filmspanare som skriver om filmen :

Jojjenito
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
The Velvet Café

 

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).