A Touch of Sin

Inspirerad av verkliga händelser berättar Jia Zhangke fyra överlappande historier om ett samhällsklimat som leder till våld.

De löst sammanflätade historierna belyser med ohämmad tydlighet ett samhälle där tradition och solidaritet har ersatts av driften att göra sin egen lycka. Lycka i detta sammanhang är sedelbuntar som ger frihet. Den som lyckas klättra till toppen hyllas som hjälte oavsett hur många han trampar ned på vägen dit. Våldet blir ett verktyg för att underhålla denna struktur och en reaktion för att riva strukturen.

Den strukturella kritiken är i förgrunden men historierna drivs av fyra individer med en inneboende vilja att leva ett gott liv. Kontrasten mellan den inre värmen och när den kylts ned till bristningsgränsen förmedlas starkt av skådespelarna. De får viss hjälp av ett disharmoniskt soundtrack och en kamera med mestadels kort skärpedjup som skapar distans mellan personerna och deras omgivning. Det är frustrerande eftersom dessa scener varvas med skarpa kompositioner i fantastiska miljöer som man gärna stannar lite längre i. Även denna kontrast hjälper filmen som helhet.

Den snarlika People Mountain People Sea som visades vid Stockholms filmfestival för några år sedan har rötter i samma nyhetsflöde och må ha vackrare foto, men är långt från lika intressant som denna film. De fyra historierna i A Touch of Sin hänger inte direkt ihop men det förekommer många beröringspunkter i bakgrunden och enstaka detaljer speglas i olika historier. Filmen prisades i Cannes för sitt manus och det känns motiverat.

Det är en dyster världsbild som Jia Zhangke målar upp men filmen avslutas med att blicken riktas mot publiken, kanske med en förhoppning att de kan väckas av filmen och vända utvecklingen.

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).