Död snö 2

Filmen som gett tarmsköljning en ny innebörd. Är den lika bra som sina koncept?

Naziguldet är ur spelet och Martin kan äntligen få hämta andan. Nope. Det finns två saker som verkligen går på Martins nerver; nazizombies och Ding Dong Song. Vill inte spoila men kan meddela att ödet inte behandlar Martin så jäkla bra just nu.

Död snö 2 har lärt sig mycket från första filmen och har lyckats hålla sig borta från att plocka alla lågt hängande klyschfrukter och fått inte bara premissen att vara hyfsat originell utan även dialogen, humorn och karaktärerna.

Den här typen av film har förbannelsen att vara fylld till bredden av dåliga skämt som levereras på sämsta möjliga vis med sämsta möjliga timing. Något som vissa (inte jag) förvisso verkar tycka är hilarious. Eftersom ettan i många fall stärkt denna tes så bidrog nog det till att förväntningsribban sänktes ett par snäpp.

Jag har väldigt svårt för humor i form av våld men här skrattade jag gott åt när minderåriga satte livet till och likselfies. Kanske för att det finns någon slags shaun of the dead-värme som genren ofta saknar. Bara det att chockvärdet inte bara var att toppa äckelheterna utan gjorde istället det oväntade. Som iofs ofta involverade något slemmigt.

Tycker också att filmen visar att högre budget inte behöver betyda slätstruken story. Även om det obligatoriska utdragna klimaxet är där.

Johan

Om Joss Whedon och Kevin Smith fick en unge hade han hetat Johan. Johan hade dyrkat sina föräldrar på ett väldigt osunt vis.