Hard Rain

Filmspanartema, ösregn och en av de största flopparna från 1998. Hur går det ihop?

Månadens filmspanartema är Regn och efter förra veckans hårda regnande och sommarens dramatiska översvämningar i både Stockholm och Malmö krävs något rejält. Filmkyssar i regnet skulle fortsätta vår fascination med Rachel McAdams och filmfighter i regnet skulle öppna för varenda actionfilm från Hong Kong och Korea som också är ett favoritämne.

Någon enstaka regnscen duger dock inte så vi tar oss an en film där regnet vräker ned från första bildrutan till den sista. Det är en generisk actionfilm om ett värdetransportrån som försvåras av en väktare som av någon anledning tar sitt jobb på mycket större allvar än hans skyddsombud skulle önska. Men hela historien utspelas under ett sällan skådat hällregn som gör att den lilla staden översvämmas mer och mer. Stad är kanske att ta i för det ser oftast ut som en filmstudio i ett badkar med en väldigt stor vattenkanna ovanför. Det är inte tal om någon katastroffilm trots en ohämmad syndaflod utan strilandet är bara en miljöfaktor som hjälper till att avfolka platsen för att ge utrymme för den riktiga berättelsen.

Det ständiga regnandet är en trevlig kuliss i sig och den stigande vattennivån gör att spelplanen hela tiden förändras. Olika nivåer i omgivningen kommer i spel vid olika tillfällen. Efter att värdetransporten kör fast i det knähöga vattnet byts bilar ut mot båtar och vi får en fantastisk jetskijakt genom skolkorridorer. En stund senare är bottenvåningen under vatten och allt mer fördrivs handlingen ut på det öppna havet där enstaka statyer förvandlats från en tillflykt till ett grund eller grynna. Det är kreativt att låta regnet forma om en inspelningsplats till så varierande miljöer.

Kreativitet i en Hollywood-action är inte det enda kära återseendet här utan filmen flödar av skådespelare som inte heller setts sedan 90-talet. Christian Slater, Minnie Driver, Randy Quaid och Party of Five-Justin (Michael Goorjian) är levande tidsmarkörer medan Morgan Freeman sticker ut som karriäröverlevare. Han tvingas leverera åtskilliga pinsamma repliker men gör det med en proffsig övertygelse som skär sig med high-fivande jetskiåkare och ett slut som antyder att ingen hade någon aning om vilken sorts film man gjorde.

Feltajmad humor och helt absurda dialoger gör filmen underhållande på alla plan. Från usla Bond-liknande ordvitsar när skurkar dör till Slaters rörande bakgrundshistoria om att han blev väktare för att det inte kändes rätt att sälja entreprenadmaskiner gör att man misstänker att Slater gjorde ett missriktat försök att ta med sig influenser från sin roll som säkerhetsvakt i Austin Powers till en distanslös actionfilm.


Om du bor i Stockholm kan du fortsätta regntemat nästa vecka när Key Largo visas på Cinemateket. Tills dess kan du njuta av övriga filmspanares inlägg om regn:

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).