Labour of Love

Utan onödig dialog berättas en vacker historia om symbios och hopp i lågkonjunkterns Calcutta. Långt från snö och semlor är denna film perfekt för månadens Filmspanartema KÄRLEK.

Helt solklart är det kanske inte eftersom filmen i grunden handlar om den flitiga befolkningen som pressas hårt av nedskärningar. Som bakgrund talas det om protesterande arbetare som drabbar samman med hårdför polis. Att direkt etablera en politisk kontext är ett grepp jag gillade i Killing Them Softly, men här är det gjort mer återhållsamt om än inte med så mycket mer finess. Denna kontext kan påverka hur filmen skall ses, men för mig bleknar den bort omgående.

Filmen följer en man och en kvinna när de växelvis utför vardagssysslor i hemmet och på jobbet. Kvinnan jobbar dagtid och mannen på natten, så aktiviteter i hemmet är ofta förberedelser för den andra eller avslutande av något som den andra påbörjat. Det är en symbiotisk evighetsmaskin som underlättar överlevnad i den kärva miljön. Då de flesta scenerna utspelas med ensamma personer finns ingen plats för dialog, vilket spiller över i övriga scener. Istället bäddas filmen in i underbart meditativ musik och diskreta bakgrundsljud.

Tempot är sävligt och kameran hittar en vacker rytm i den sega vardagslunken. Ensamheten känns fridfull när omsorgsfulla spår av en partner finns överallt. Ett avlägset sorl från de överfyllda gatorna utanför skapar en kontrast som förstärker den behagligt isolerade känslan när de pysslar i sitt gemensamma hem. Det är fullt möjligt att den av ekonomisk nödvändighet påtvingade skiftgången skall ses som den kalla kapitalismens kil som slås in i äktenskapet, men kamerans omsorgsfulla insupande av det samtrimmade arbetet blir för mig djupt romantiskt.

Känslan fulländas av magiska slutscener som ger hela tillvaron mening. Hela den mekaniska vardagen bara för att göra livet lite lättare för en person som gör att allt fylls av glädje genom ett ögonblicks närvaro. Kärleken blir som en maskros som bryter igenom den asfalt som lågkonjunkturen lagt över Västbengalens arbetare.


Denna recension är inte bara en fortsättning på en genomgång av förra årets bästa filmer utan även en del av Filmspanarnas februaritema KÄRLEK. Läs hur de andra har tagit sig an detta tema:

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).