Labour of Love

Utan onödig dialog berättas en vacker historia om symbios och hopp i lågkonjunkterns Calcutta. Långt från snö och semlor är denna film perfekt för månadens Filmspanartema KÄRLEK.

Helt solklart är det kanske inte eftersom filmen i grunden handlar om den flitiga befolkningen som pressas hårt av nedskärningar. Som bakgrund talas det om protesterande arbetare som drabbar samman med hårdför polis. Att direkt etablera en politisk kontext är ett grepp jag gillade i Killing Them Softly, men här är det gjort mer återhållsamt om än inte med så mycket mer finess. Denna kontext kan påverka hur filmen skall ses, men för mig bleknar den bort omgående.

Filmen följer en man och en kvinna när de växelvis utför vardagssysslor i hemmet och på jobbet. Kvinnan jobbar dagtid och mannen på natten, så aktiviteter i hemmet är ofta förberedelser för den andra eller avslutande av något som den andra påbörjat. Det är en symbiotisk evighetsmaskin som underlättar överlevnad i den kärva miljön. Då de flesta scenerna utspelas med ensamma personer finns ingen plats för dialog, vilket spiller över i övriga scener. Istället bäddas filmen in i underbart meditativ musik och diskreta bakgrundsljud.

Tempot är sävligt och kameran hittar en vacker rytm i den sega vardagslunken. Ensamheten känns fridfull när omsorgsfulla spår av en partner finns överallt. Ett avlägset sorl från de överfyllda gatorna utanför skapar en kontrast som förstärker den behagligt isolerade känslan när de pysslar i sitt gemensamma hem. Det är fullt möjligt att den av ekonomisk nödvändighet påtvingade skiftgången skall ses som den kalla kapitalismens kil som slås in i äktenskapet, men kamerans omsorgsfulla insupande av det samtrimmade arbetet blir för mig djupt romantiskt.

Känslan fulländas av magiska slutscener som ger hela tillvaron mening. Hela den mekaniska vardagen bara för att göra livet lite lättare för en person som gör att allt fylls av glädje genom ett ögonblicks närvaro. Kärleken blir som en maskros som bryter igenom den asfalt som lågkonjunkturen lagt över Västbengalens arbetare.


Denna recension är inte bara en fortsättning på en genomgång av förra årets bästa filmer utan även en del av Filmspanarnas februaritema KÄRLEK. Läs hur de andra har tagit sig an detta tema:

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).

  • Pingback: For the love of a genre | Rörliga bilder och tryckta ord()

  • Fiffi

    Det känns verkligen både på och mellan raderna hur mycket du tycker om den här filmen. En fin text om kärlek på film och kärlek till film. :)

    • Carl

      Tack! Jag är något av en smygromantiker.

  • Shit, nu hoppas jag verkligen att den här filmen får distribution. Vill verkligen ha facit på dina omskrivningar. Har dock en svag känsla av att jag inte kommer uppskatta filmen lika mycket som jag uppskattar din text.

    • Carl

      Det ligger något i det. En persons “meditativ” är en annans “tråååååkig”. Men det är ingen Stray Dogs, för att använda en referens som ingen har sett heller.

  • Låter inte riktigt som något för mig, men det är härligt att höra om din kärlek, även för filmer som kan uppfattas som lite smått otillgängliga av andra. Du bidrar till mångfalden!

    • Carl

      En tacksam roll. Generellt kan jag hålla med dig om att olycklig kärlek ofta ger bättre historier.

  • Oj, vilken fin text. Det är märkvärdigt, det är nästan som att jag ser scener från filmen utspela sig framför mina ögon trots att jag inte sett den. Bra berättat av dig.

    Förresten, är filmen verkligen 0 minuter lång? ;)

    • Carl

      Roligt att höra. :)

      Filmen är sisådär 84 minuter lång. Så kan det gå när man drar info från gratiskällor. Värst med crowdsourcad info är väl dock att vi inte bara kan peka finger eftersom vi kan bidra själva…

  • Wow, måste verkligen vara en stark kärleksberättelse om kontexten helt bleknar. Bra val och en jättefin text!

    • Carl

      Vänliga ord. Jag brukar vara mer intresserad av politiska poänger, så visst är det uppseendeväckande.

  • Sofia

    Undrade samma sak som Jojje, men tid är ju en världslig sak när det handlar om kärlek av den här magnituden :)

    Jag undrar om det där symbiotiska och rytmiska är något särskilt för just indisk film? Upplevde lite samma stämning i The Lunchbox även om den i övrigt inte verkar vara samma typ av film.

    • Carl

      Jag har inte sett mycket indisk film, men det kan vara något att undersöka ytterligare. En annan koppling till The Lunchbox är att det är en hel del fokus på matlådor här också. Från råvaruinköp till tillagning till inmundigande till disk.

      • Sofia

        Matlådorna kanske är en närmast oundviklig del av den där kontexten som försvann lite ;) Det verkar ju vara big business

  • Stillsam hyllning till maskroskärlek, mycket fint :)
    Ser inte mycket indisk film, men i somras såg jag Siddharth på Peace & Love Film Festival. Inte klockren produktionsmässigt, men en fin historia om en pappa som letar efter sin son som försvinner på väg till en ny skola. Har du sett den?

    • Carl

      Tackar. Jag har inte sett Siddharth, men den låter ju intressant. Tack för tipset!

      Generellt har väl många (inklusive jag själv) föreställningar om att indisk film mest är Bollywood. Det finns uppenbarligen en hel del annat som är väldigt sevärt.