Predestination

Månadens Filmspanarfilm kommer bli ihågkommen som den där tidsresefilmen med Ethan Hawke, men få kommer minnas vad som hände eftersom de inte riktigt får ihop logiken.

Där andra filmer förtvivlat jobbar för att täppa till logiska luckor vältrar sig den här historien i paradoxer. Det är trots detta inte någon Primer där tittarens förmåga att hänga med aktivt motarbetas utan det är lite lagom förutsägbart och frågor om vad, hur och varför är överflödiga. Det gör att filmen också får vara befriad från berättarröster som förklarar världsbygget och tidsresandets alla detaljer.

Det är lätt att dra paralleller till Looper, en film där regissören öppet bad tittare att inte fundera på de logiska luckor som filmen oundvikligen drogs med. Där sköt han sig dock i foten genom att låta sin protagonist förklara hur allting fungerar och därmed bjuda in tittare att analysera hur väl filmen följer de ramar som påtvingats publiken.

Istället för att börja med en tröttsam berättare som introducerar den bakomliggande tekniken öppnar denna film med ett oförklarat klimax med en beprövad noir-estetik. Medvetna kameravinklar stakar ut händelseförloppet och stryker ögat medhårs. Att sätta öppningen så rent är en god förutsättning för att tålamodet för den något sega mellanakten skall vara stort. Istället för att bli tråkigt blir det oändliga flashbacksamtalet mellan Ethan Hawke och Sarah Snook till en behaglig uppbyggnad mot något spännande och obehagligt förväntat.

Det är tveksamt om det hela blir till något mer än en njutbar Reutersvärdtriangel. Möjligen är det en snårig terroristallegori som kan säga något om att våld föder våld. Njutbart är det dock och det är förbluffande hur rätt allt känns trots den något snåriga verkligheten. De orutinerade bröderna Spierig har en väldigt säker, om än inte särskilt egen, visuell stil och får god hjälp av en Ethan Hawke som går från klarhet till klarhet efter att ha varit på en stadig resa utför innan Sinister fick upp honom på rätt köl.


Denna recension är en del av Filmspanarnas blogathon. Lyssna på Har du inte sett den? podcast och se om de andra hade en lika trevlig upplevelse i värmen på Zita:

 

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).