Tusk

Har Kevin Smith med hjälp av jazztobak och lite för mycket pengar äntligen lyckats få upprättelse för sin formsvacka?

Tusks trumfkort är utan tvekan Justin Long (spelar huvudpersonen Wallace) och Michael Parks (spelar antagonisten Howard Howe). Två väldigt over the top karaktärer som även bjuder på mycket sublima skämt. När de två får spela ut mot varandra blir det väldigt roligt. Även scenerna mellan Justin Long och flickvännen var ibland väldigt härligt Clerks:iga.

I halvlek så försvinner dock allt sublimt med Tusk. Mycket på grund av att Justin Longs möjlighet att spela ut hämmades (pga händelse du säkert kan lista ut). Filmen förvandlas till ett avsnitt Stefan och Krister och när Johnny “Full frys” Depp kliver in så har filmen gått full retard. Avsaknaden av undertexter kan ha spelat in men det var som att sitta och titta på ett gäng mentalt handikappade människor försöka kommunicera med varann stora delar av filmen. Är man sån som gillar att skratta åt mentalt utmanade vuxna har man mycket att hämta här.

Inte bara humorn blir lidande halvvägs in. Historien som berättas börjar trampa vatten och mynnar tillslut ut i något långdraget och poänglöst. Visst. Tusk är inte den typen av film som förväntas ha ett starkt budskap. Men det här känns lite som en cop out att avsluta filmen så slappt (pun intended). Smith är ju inte direkt känd för att ha megaorginella budskap så det känns nästan som en barnslig motreaktion att dribbla bort slutet såhär.

“Den kilen ska in den med” tänkte Smith och tryckte in varenda dåliga ordvits han kunde vrida ur sig. Något som jag dock tyckte var väldigt skönt var att han inte tryckt in en miljard svordomar bara för att hävda sig. Det känns som om Kevin Smith trots allt börjar lämna trotsåldern och slutar göra filmer som motreaktion. En dag kommer han ge oss bra filmer igen. Hoppas det är samma dag som Clerks III har premiär.

Jag rekommenderar främst den här filmen till Kevin Smith fans för den har många referenser till hans universa.


Recensioner från kompisar:

Johan

Om Joss Whedon och Kevin Smith fick en unge hade han hetat Johan. Johan hade dyrkat sina föräldrar på ett väldigt osunt vis.