VI

För att finansiera sin andra långfilm har Mani Maserrats pantsatt sin lägenhet och med bara 150000 i budget och ett halvfärdigt manus drar Masserat igång filmatisering av hans relationsskräckis “VI” (hans egna beskrivning).

Att manuset inte var färdigt när filmatiseringen drog igång tyckte jag kändes lite i dialogen som ojämn, ibland klockren och man kunde relatera skitväl till vad som sas. Ibland så himla himla märklig. Märkligheten var ibland till stor fördel, mot slutet exempelvis, ibland tog det en helt ur filmen. VI utgav sig för att handla om ett förhållande som med tiden ruttnade. Det kom dock att handla om douche:en Krister (Gustaf Skarsgård) och hur mycket ens vilja att slå honom i ansiktet eskalerade för varenda scen han var med i. Om hur Ida (Anna Åströms) sugs in i den här dudens värld som med hjälp av olika härskartekniker driver iväg de som står Anna nära. Det finns även gott om annan psykisk våld från Kristers sida.

Det är mycket naket. På ett sätt som jag nog inte sett tidigare. Kan inte säga att jag direkt rekommenderar att se filmen med sin mamma (vilket var exakt vad som pågick bredvid mig i biosalongen). Inte heller med flickvän eller ens en kompis (jag hade dock awesome vänner med mig och tyckte bara det var lite jobbigt).

Man dras in i en värld som känns väldigt abstrakt och konstigt och jag hade nog inte gillat filmen alls lika mycket om det inte var för Annas vän Linda (Rebecca Ferguson). Hon var de nyktra ögonen. Hon var vi. Hon hade sånt jäkla munläder och stod för de bästa scenerna i filmen.

Filmen hade verkligen tjänat på att introducera skarsgård som en charmig dude och låta hans mörka sidor växa fram lite försiktigare. När han är ett svin från första till sista scenen med honom hämmar det karaktärsutvecklingen och historien som berättas blir inte lika nyanserad.

Vissa scener var väldigt klyshiga. Exempelvis när man ska visa hur lyckligt paret är genom att de kladdar glass på varandra. Väntade på att de skulle börja måla på varandra när de fixar i ordning deras nyköpta lägenhet. Å andra sidan så kan livet vara just sådär cheesy och härligt ibland. Så jag ger det ett pass.

Första intrycket var. Jobbig och dålig film jag rekommenderar den inte för någon. Efter lite eftertanke tänkte jag bra film, jag rekommenderar den inte för någon. Om man har varit med om något liknande så drar det med all säkerhet upp jobbiga känslor. Och har man inte det så kommer man nog inte fatta nånting av den här filmen.

[Spoilers] Min tolkning av filmen var att eftersom hon själv inte hade styrkan nog att ta sig ur förhållandet utan bara gjorde det värre och värre för sig så började hennes undermedvetna göra upp en plan för att ta sig ur det (domnande ben och kiss tänker jag på). [/Spoilers]

Bara för att jag råkade spoila lite nu så tycker jag inte man ska göra det i kommentarerna.

Recensioner från mina awesome vänner:
Fiffis filmtajm
Jojjenito
Fripps filmrevyer

Johan

Om Joss Whedon och Kevin Smith fick en unge hade han hetat Johan. Johan hade dyrkat sina föräldrar på ett väldigt osunt vis.