Från Titanic till Blue Valentine är historien om en finare flicka som attraheras av en arbetarklasspojk och inleder ett dödsdömt förhållande omåttligt populär. Continue reading →

Senast Jason Reitman, Diablo Cody och Charlize Theron samarbetade blev resultatet (Young Adult) höjdpunkten i respektive karriär. Det finns således anledning till höga förväntningar när de återförenas med månadens Filmspanarfilm, Tully.

Varning för abstrakta upplevelsedödande spoilers i denna text! Continue reading →

Hong Sang-soo jämförs gärna med Eric Rohmer, så det är tacksamt att han obekymrat eldar på det med en titelreferens till Claires knä. De generella likheterna mellan de två herrarnas lättsamma studier av moraliska gråzoner hos medelålders män och yngre kvinnor är onekligen närvarande, även om de kulturella skillnaderna mellan 70-talets Frankrike och nutidens Korea gör direkta jämförelser grumliga. Det finns också en påtaglig skillnad i Hongs till synes mer riktningslösa betraktelser kring hans rollfigurers oförmåga att forma en sammanhängande moral. Continue reading →

När man är uppfödd efter 70-talet är det lätt hänt att man har Star Wars som ett riktmärke för fantasifull äventyrsfilm. Kanske är även rymdoperan min generations lättillgängliga genre för utforskande av filosofi och politik. Ibland blir det lite segt när det politiska innehållet tar för mycket plats eller när världsbyggandet inte känns nytt. Men när syskonen Wachowski knåpade ihop Jupiter Ascending för några år sedan var känslan att publiken inte längre är öppen för nya världar. Detta bådade inte gott för Luc Bessons försök att filmatisera seriealbumen om Valerian och Laureline, trots tidigare framgångar med snarlika Det femte elementet. Continue reading →

Det är kanske naturligt att den sista filmstjärnan är den som försöker skaka liv i Universals gamla monster och klä dem i en modern franchise-dräkt. Förhandstipsen tyder på att Tom Cruise borde behållit balsameringsvätskorna åt sig själv, men vi väljer att lätta på bandagen och kika vad som finns under. Continue reading →

Jag har nog inte helt lyckats tända av från min Buffy high. Det var inte många scener som jag inte ställde rakt mot motsvarande Buffy-scener. Men vilken av dessa icke blodsbundna familjer skulle jag helst spendera min tid med?

Continue reading →

Min niece beskrev nyligen en nykomponerad maträtt som lite äcklig och mycket god. Det är en användbar bedömning även av denna remake på den klassiska anime som var min introduktion till “genren” när jag såg den på Stockholms filmfestival i mitten av 90-talet. Continue reading →