Månadens filmspanarfilm är för ovanlighets skull en gammal pärla på Cinemateket. Kopplingen till nutiden smyger sig in då det börjar bli dags att slipa knivarna inför Kenneth Branaghs remake av Döden på Nilen som kommer nästa höst. Vi har alltså sett John Guillermins Poirot-slipsten från 1978, som visar sig vara ett filmiskt höstmys motsvarande en rykande kopp te och nybakade scones. Filmen kunde nästan vara en Colin Nutley-produktion med sina soldränkta pyramider och tempel längs den mytomspunna floden, fylld med bländande vita linnekavajer och mordoffer. Det senare är kanske inte är lika vanligt som filmstödssemesterkänslan, vilket signalerar att Agatha Christies penna ligger bakom. Continue reading →
Det är lätt att ösa lovord över Jordan Peeles förmåga att följa upp den omåttligt hyllade Get Out med en mer underhållande skräckkomedi. Continue reading →
Vissa trassliga kulturkillar har lite svårt att ta vara på de chanser som ges. Ibland behöver de både en andra och tredje chans. Som tur är har Ethan Hawke just fått ett tredje försök på sig att göra regidebut. Denna gång ger sig Hawke på en äventyrslös biopic om en musiker lika bortglömd som Hawkes tidigare filmer.
Continue reading →
Vi har sett den senaste filmen om en etablerad kulturman som tvingar en yngre kvinna att fatta mod och ta till vara på sin talang. När kvinnans kommersiella status överträffar mannens uppstår konflikt. Men nog om Colette, det här skall handla om Bradley Coopers Oscarsfiske. Continue reading →
Från Titanic till Blue Valentine är historien om en finare flicka som attraheras av en arbetarklasspojk och inleder ett dödsdömt förhållande omåttligt populär. Continue reading →
Senast Jason Reitman, Diablo Cody och Charlize Theron samarbetade blev resultatet (Young Adult) höjdpunkten i respektive karriär. Det finns således anledning till höga förväntningar när de återförenas med månadens Filmspanarfilm, Tully.
Varning för abstrakta upplevelsedödande spoilers i denna text! Continue reading →
Hong Sang-soo jämförs gärna med Eric Rohmer, så det är tacksamt att han obekymrat eldar på det med en titelreferens till Claires knä. De generella likheterna mellan de två herrarnas lättsamma studier av moraliska gråzoner hos medelålders män och yngre kvinnor är onekligen närvarande, även om de kulturella skillnaderna mellan 70-talets Frankrike och nutidens Korea gör direkta jämförelser grumliga. Det finns också en påtaglig skillnad i Hongs till synes mer riktningslösa betraktelser kring hans rollfigurers oförmåga att forma en sammanhängande moral. Continue reading →
