Det är lätt att ösa lovord över Jordan Peeles förmåga att följa upp den omåttligt hyllade Get Out med en mer underhållande skräckkomedi. Continue reading →

Vissa trassliga kulturkillar har lite svårt att ta vara på de chanser som ges. Ibland behöver de både en andra och tredje chans. Som tur är har Ethan Hawke just fått ett tredje försök på sig att göra regidebut. Denna gång ger sig Hawke på en äventyrslös biopic om en musiker lika bortglömd som Hawkes tidigare filmer.

Continue reading →

Vi har sett den senaste filmen om en etablerad kulturman som tvingar en yngre kvinna att fatta mod och ta till vara på sin talang. När kvinnans kommersiella status överträffar mannens uppstår konflikt. Men nog om Colette, det här skall handla om Bradley Coopers Oscarsfiske. Continue reading →

Från Titanic till Blue Valentine är historien om en finare flicka som attraheras av en arbetarklasspojk och inleder ett dödsdömt förhållande omåttligt populär. Continue reading →

Senast Jason Reitman, Diablo Cody och Charlize Theron samarbetade blev resultatet (Young Adult) höjdpunkten i respektive karriär. Det finns således anledning till höga förväntningar när de återförenas med månadens Filmspanarfilm, Tully.

Varning för abstrakta upplevelsedödande spoilers i denna text! Continue reading →

Hong Sang-soo jämförs gärna med Eric Rohmer, så det är tacksamt att han obekymrat eldar på det med en titelreferens till Claires knä. De generella likheterna mellan de två herrarnas lättsamma studier av moraliska gråzoner hos medelålders män och yngre kvinnor är onekligen närvarande, även om de kulturella skillnaderna mellan 70-talets Frankrike och nutidens Korea gör direkta jämförelser grumliga. Det finns också en påtaglig skillnad i Hongs till synes mer riktningslösa betraktelser kring hans rollfigurers oförmåga att forma en sammanhängande moral. Continue reading →

När man är uppfödd efter 70-talet är det lätt hänt att man har Star Wars som ett riktmärke för fantasifull äventyrsfilm. Kanske är även rymdoperan min generations lättillgängliga genre för utforskande av filosofi och politik. Ibland blir det lite segt när det politiska innehållet tar för mycket plats eller när världsbyggandet inte känns nytt. Men när syskonen Wachowski knåpade ihop Jupiter Ascending för några år sedan var känslan att publiken inte längre är öppen för nya världar. Detta bådade inte gott för Luc Bessons försök att filmatisera seriealbumen om Valerian och Laureline, trots tidigare framgångar med snarlika Det femte elementet. Continue reading →