Etikettarkiv: SFF12

Holy Motors

Regissören Leos Carax gör sitt första regijobb på 13 år och det känns som han släppt ifrån sig en explosion av saker han gått och burit på under dessa år. Det känns som han berättar allt och inget. Det känns som att han sparkar in öppna (ibland osynliga) dörrar och i processen råkar klämma den hand som göder honom. I öppningsscenen hittar leos Carax (ja, han har en cameo som sig själv) en lönndörr som han öppnar med sitt hylsnyckelfinger. Där inne sitter vi blaséa biobesökare och jag antar att man ska tolka det som att Leos nu tar på sig uppgiften att ruska lite liv i oss. Om det så ska ske med små jävla digitala leksakskameror. Continue reading