Aemon Valda äter sparv

The Wheel of Time S01E02

Det finns en fransk specialitet där man dränker en sparv i konjak, rostar den och serverar den hel. Gästerna har ett skynke över huvudet under måltiden för att “dölja sin skam och/eller njutning” för att parafrasera Succession. Med denna spektakulära måltid introduceras en ny big bad i Wheel of Time-universat. Fast med skillnaden att Eamon Valda (Abdul Salis) döljer varken skam eller njutning.

Eamon Valda är verkligen en frisk fläkt där många av karaktärerna fram till nu har varit ganska one note. Och samma one note dessutom. Huvudpersonerna är bruting och väser fram sina repliker i samma tonfall som Jon Snow (Game of Thrones). och ondingarna är galna monster.

Den enda som egentligen sticker ut av huvudpersonerna är Mat. Han väser inte fram sina repliker. Hans kläder sitter inte perfekt. Han har dåligt hållning och ser ut att lukta trollockstjärt. Han visar humor och värme. Dock lägger han nog ett par stoiska man tears som alla andra i gänget. Mat hade ju varit perfekt kandidat för att den som bara totalt bryter ihop i stil med Powder från Arcane.

Powder från Arcane gråter
Powder från Arcane

På tal om stoiska man tears så har vi fått hänga lite mer med världsmästaren i grenen; Perrin! Det verkar som att han hamnat i tropen “gömma sitt zombiebett”. I poddavsnittet för detta WoT-avsnitt så är jag ganska frustrerad att han inte talat om det för någon. Men med så himla mycket i den här serien så kräver det en omtitt för att man ska hinna ta in och fundera på allt som händer. Kan det vara så att det är något slags självskadebeteende för att straffa sig själv för sin frus död?

Efter att funderat vidare på Perrins och hans frus märkliga relation så har jag en äntligen en rimlig teori. Henke berättade (kanske i podden till och med men jag lyckades ignorera det) att han trodde att hans fru haft ett missfall. Det förklarar varför hon var för nedstämd för att vara med på Bel Tine. Varför Perrin la sin hand på hennes mage. Och varför hon inte orkade besvara hans tillgivenhet. Upptäckte också att Perrins fru hade ärr på armen precis som Egwene. Oklart om det var för att visa att hon också gjort kvinndomsprovet eller om hon också utvecklat ett självskadebeteende.

Tyckte Perrins möte med vargarna var himla skumt också. Henke och Daniel Green är båda överens om att de hotfulla morrandet bara är i Perrins huvud och att de var glada jyckar hela tiden. Det hela avslutades dock med lite distad bas som jag tyckte var himla tuff. Verkar dock vara lite vattendelare det där med distade instrument i fantasy-serier.

Sammanfattningsvis tyckte jag avsnittet var ett steg uppåt. Mer tid med huvudkaraktärerna. Skådisarna fick visa lite mer range i skådespeleriet. Men det är fortfarande mycket som måste förklaras. Alla scener vill säga många saker. Vilket iofs är imponerande att de lyckas med men när alla de sakerna är lika viktiga att förstå så blir det för mycket för min lilla hjärna att lyckas hänga med i.

 

PS. När jag kikade på Succession-klippet så upptäckte jag att jag kommit ihåg citatet fel. Vi får leva med det helt enkelt.

Johan

Föredetta poddare i "Har du inte sett den?"-podden, Buffypodden och Shinypodden. Sporadisk skribent.