Thom Merrilin

The Wheel of Time S01E03

The fellowship is broken! Och vi får nu följa tre skilda äventyr. Har grupperat mina tankar kring avsnitt i samma anda.

Nynaeve och Lan

Istället för att dö, så trackade Nynaeve Lan och Moiraine. Det är en ganska monoton etapp gänget och Moiraine är utslagen. Det gör å andra sidan att de får tillfälle att utforska karaktärerna Lan och Moiraine lite mer. Men det slår inte direkt gnistor mellan karaktärerna. Det är väl inte förrän i slutet av deras del som man började få upp intresset när de stöter på en fängslad falsk drake med tvärsur uppsyn.

Perrin och Egwene

Även deras del var mest en transportsträcka för att hamna med ett resandefolk. Partierna med skakig kamera i buskar när de blir vallade av glada hundar (eller jagade ilskna vargar beroende på hur man tolkar serien) och när de försöker göra upp eld kändes som om de bara ville fylla ut tiden och inte hade tid eller lust att klura ut något fantasifullare sätt att visualisera scenerna.

Rand och Mat

Här har de definitivt lagt krutet. Rand och Mat kommer till en gruvby som ligger i en dal. Gruvbyn är faktiskt väldigt cool. Jag vet inte vad de gör när ljussätter och filmar som gör att det ser så fake ut. Det första mitt tv-tittar-sällskap säger är att det ser fake ut. Fast jag vet att den dalen finns på riktigt och att de byggt upp en liten by där på riktigt.

Malá Amerika
Malá Amerika

Jag har hört en del jämföra stilen med CW-serier. Jag har nog i princip bara sett Riverdale. Det är verkligen ingen bra serie men just bildspråket är helt fantastiskt i Riverdale. Jag önskar verkligen att WoT kunde utveckla personligheten i sitt bildspråk lika mycket som Riverdale. Just nu skulle jag nog mer likställa WoTs bildspråk med en parfymreklam.

Stämningsfull diner i Riverdale
Riverdale

För mig känns det som om karaktärerna spelar känslorolette inför varje scen. Det är verkligen inte som om jag vet innan scenen vilket humör de kommer vara på. I avsnittet innan var Rand sne och Mat fick säga åt honom att rycka upp sig. Nu öppnar det upp med att Mat är sur och Rand försöker muntra upp honom. Vad som hänt emellan? Jag hoppas nåt mer än att Mat är “a little chilly”. Kommer blir sur om det är den där kniven han snodde som gör honom på svajigt humör.

I Gruvbyn möter vi spelmannen Thom Merillin. Jag tror showen gjorde en ganska smart grej här. Låten som Thom spelar är typ en ersättning av den något bespottade (iaf av mig) prologen av första boken. Tyvärr så kändes exekveringen av låten väldigt fake. Såg ut som han spelade, i osynk, på en fake-gitarr.

Det är tyvärr mycket som ser fake ut alltså. Förutom gitarren så ser knivarna ut som plast och låter som aluminium. När Nynaeve blir fastbunden så ser det superlätt ut att bara kasa under repet. Alla stenblock ser ut som skumgummi. Vargen som käkar inälvor i Perrins mardröm ser ut som en happy dog. Vinande vindar har ingen effekt på träden runt dem. Dimma verkar bara finnas i 2D.

Dana
Dana

Det kanske låter som ett helt lass med nit picking men när det är så mycket som inte funkar och inget som kompenseras på något annat håll så är det svårt att bli uppsvept i världen. Det hjälper inte heller att karaktären med mest personlighet i serien hittills (barägaren Dana) försvann lika plötsligt som hon introducerades.

 

Johan

Föredetta poddare i "Har du inte sett den?"-podden, Buffypodden och Shinypodden. Sporadisk skribent.