Tommys bästa/värsta filmer 2015

Även om filmårets 2015 var för mig en dålig bakfylla som rapade gammal lax så hittar vi även här några pärlor.

10

The Assasin

H.H.H återvänder med ett långsamt drama där sirapshataren kommer att bli suicidal av att titta på denna. Jag älskar kostymdrama ifrån Ostasien och tempot är långsamt perfekt (precis som H.H.H filmer brukar vara).

Bör ses av: Kostymdrama- och fotoälskare.

Bör inte ses av: Folk som tror att mandarin och japanska är samma språk. Som tycker det är jobbigt att vänta på att tekokaren ska bli klar.

 

9

Straight Outta Compton

2014 visade en peppad Ice Cube ett klipp ifrån den här filmen på en klubb i Brisbane och sedan dess har förväntningarna varit otroligt höga att ta del på denna episka och orättvisa berättelse om N.W.A om livet i Compton. Musiken, karaktärerna och den glorifierande miljön fanns där.

Bör ses av: Älskar och respekterar hip hop kulturen.

Bör inte ses av: Folk som tycker att SF ska sätta in ordningsvakter under visningen.

 

8.

Star Wars: Episode VII

Jag kan hålla med om att hela Star Wars filmen var i stort sett en homage till original trilogin, men med den senaste trilogin och backspegeln så är jag otroligt nöjd över detta hantverk. Förhoppningsvist så kommer dom kommande filmerna vara lite annorlunda men detta var en perfekt uppvärmning för mig.

Bör ses av: Star Wars -älskare. Folk (som mig) som nästan gav upp hoppet till allt som gäller Star Wars.

Bör inte ses av: Folk som hyllar den senaste Star Trek trailern.

 

7

Tag (リアル鬼ごっこ Riaru Onigokko)

En av japans mest lekfulla regissörer, Sion Sono, återvänder med denna surrealistiska/sci-fi filmen som kommer att få ditt huvud att vända sig horisontellt. Blodigt, sjukt, trosor och en lång moralkaka-monolog mot slutet som får dig att börja skratta. Underhållande och ett jävla tempo med MONO som soundtrack.

Bör ses av: Älskar asiatiskt ultravåld (Battle Royale).

Bör inte ses av: Den känsliga tittaren. Folk som frågar ”Vänta, vad händer nu? Kan vi spola tillbaka?.”

 

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=RSmNYUj7oFo&w=560&h=315]

 

6

The Lobster

Nyskapande och lekfull framtidsdystopi där ensamma människor har ett x-antal dagar på sig att hitta en partner innan dom förvandlas till ett djur. Precis som Dogtooth är Yorgos Lanthimos även här sjukt provokativ och lämnar tittaren med fler frågor än svar. Har haft väldigt svårt för Colin Farell men här tycker jag verkligen att han gör sitt livs roll.

Bör ses av: Älskar svart humor och vill bli utmanad.

Bör inte ses av: Folk som hatar ironi och träiga karaktärer.

 

5

Trevligt Folk

Filip och Fredrik dyker ner i rasism och fördomar, med Borlänge som en metafor till detta som finns överallt, för att vara med att träna upp ett Somaliskt bandylag. Otroligt gripande och viktig dokumentär med väldigt många färgstarka karaktärer.

Bör ses av: Fördomsfulla människor, hatar orättvisor och älskar att gråta en skvätt.

Bör inte ses av: Folk som avskyr F&F framför rutan. Kanske det kommer en klippt version i framtiden.

 

4

Anomalisa

Kickstarter visar sin framsida för första gången och Charlie Kaufman bevisar ännu en gång att han inte behöver Spike Jonze.  Otroligt stilistiskt animerad/stop-motion arbete med en mörk underton. Varför känns alltid Kaufmans filmer som en biopic på sig själv?

Bör ses av: Kaufman älskaren. Uppskattar dialogdrivna filmer.

Bör inte ses av: Ingen film du hyr på Preem med ditt 5-åriga barn en fredagskväll.

 

3

Victoria

Jag är väldigt svag för undergroundscenen i Berlin och i denna pulserande one-take thriller så får jag se allt det jag älskar med Berlins förorter. Även fast jag avskyr snubbarna i filmen så har den en nerv och Laia Costa (Victoria) gör ett otroligt bra jobb som den naiva ungdomen.

Bör ses av: Uppskattar experimentella kameraarbete och förortsmisär.

Bör inte ses av: Åksjuk av skakiga kameror samt stör sig lätt på spexiga snubbar.

 

2

The Look of Silence

Joshua Oppenheimer återvänder till Indonesien efter föregångaren The Act of Killing. Här får vi istället följa en familj som blivit drabbade (och gömmer sig fortfarande) efter massmorden i Indonesien och vill nu ställa dom skyldiga mot väggen. När slutscenen spelas upp så är det otroligt svårt att hålla tillbaka tårarna.

Bör ses av: Historieintresserade och hämndlystna människor.

Bör inte ses av: Inte-mitt-problem-det-är-deras-kultur-människor.

 

1

It Follows

Det som gör It Follows så bra och unik är att den tar skräckfilmen till en helt ny genre. Jag har aldrig varit med om en så kort och ”simpel” film bär på så många lager och undertoner som blir tydligare OCH otydligare för varje sittning. Bara titeln ”IT Follows” blir en ordlek i mitt huvud där jag byter ut ordet IT mot en massa hemskheter som jag läser in i filmen. Genialiskt, precis som vart och när filmens kontext utspelar sig i rör det även där om i skallen på mig.  Soundtracket (Disasterpeace) tillhör även här bland årets bästa och synkas så otroligt snyggt med öppningsscenen (se nedan) och många andra scener.

 

Bör ses av: Skräck/psykologiskthriller-älskaren som är ute efter något nytt

Bör inte ses av: Vill ha en simpel skräckis och vill bli rädd.

 

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=W2d4_TgwZQc&w=560&h=315]

 

Bubblare: Starry eyes, As The gods will, Amy, Mad Max, Creed och Sicario

 

 

 

Årets överskattade:

Ex Machina

Jag gillar Ex Machina… till en viss nivå men tycker att den är för simpel och inte bryter inte någon ny eller intressant mark i sci-fi världen. Det här har väl gjorts och funnits i populärkulturen i flera år? Singulariteten har inte känts mer ointressant än så här.

 

Årets besvikelse:

The Hateful Eight

Varje gång Quentin släpper något nytt så är jag oftast väldigt nöjd. Här känns det dock som om han skrivit med vänsterhanden och något som brukar vara roligt och smart känns istället krystat och dumt när karaktärerna tvingar ut sina repliker. Känns mer som en film sponsrad av Panavision.

 

Årets huvudvärk:

Inside out

De enda känslorna som dök upp när jag såg denna var migrän. Ha en Treo redo om ni ska överleva detta gap och skrik.