Buffypodden – samma tid, samma plats

Avsnitt 39: Vi hälsar alla välkomna till den sjunde säsongen av Buffypodden.

Följande avsnitt behandlas i podden:

  • Episode 123 (S07E01): Lessons
  • Episode 124 (S07E02): Beneath you
  • Episode 125 (S07E03): Same time, same place

Show notes:

avatar Henrik Tronstad Värd
avatar Johan Benjaminsson Värd
Henke

Film- och tvserienörd med extra intresse för science fiction, American Independents och komedier.

  • Sofia

    Generellt
    Trevligt att vara igång igen! Även om jag inte tänkte på det när jag tittade håller jag med er om att uppstarten åkallade känslan från de första säsongerna. Det var dock inget jag tyckte var negativt utan bara trevligt, vilket då också inbegriper de två första avsnitten.

    På det hela taget känns det som om slagsmålen har blivit ännu lite mer välkoreograferade, både det mellan Buffy och andarna i avsnitt 1 och det mellan Buffy och Spike på Bronze i avsnitt 2.

    Bra val att dra ned lite på antalet avsnitt som avhandlas per gång – jag har ju hela tiden hållit tummarna för ett-avsnitt-per-gång-takten 🙂

    • Jag hoppas att det inte framstod som att vi tyckte att det var negativt att de inledande avsnitten hade en doft av de tidigare säsongerna? För så känner jag i alla fall inte. Det var bara positivt!

      Ett-avsnitt-per-gång-takt? Aj då, visste inte att du höll tummarna för det. Men nej, det har aldrig varit aktuellt. Känns som att detta äventyr kommer hålla på ganska länge ändå, även med en takt som är 3-4 gånger högre! 🙂

  • Sofia

    Lessons
    Blev det klart vem som var ansvarig för att ha återuppväckt andarna? I så fall måste jag ha missat det… Tyckte ändå att de fick till en hyfsad skräckstämning av och till med andarna. Tjejen refererar också till att hon blev varulvsdödad, så där skulle man ju kunna gå tillbaka till just de avsnitten om man nu kände för det.

    Jag känner mig mer osäker på om det hade blivit så bra att försöka göra ett omtag på scenen från första avsnittet i säsong ett med Joyce och Buffy. Där är ju Joyces största oro att Buffy ska fucka upp och bli utkastad från ytterligare en skola medan det nu är Buffy som är orolig för att Dawn ska råka illa ut. Det är för olika grund till ”mammornas” respektive oro för att scenerna ska gå att ”översätta” mellan varandra tycker nog jag.

    Om de ska låtsas att Willow och Mr. Giles rest till England för att Willow ska få ny styrka och insikt från något slags coven (ordet som Henke var ute efter gissar jag?) kanske de inte borde speta upp Mr Giles på en häst med värsta cowboyrocken på sig?! Där blev det lite fånigt kunde jag tycka. Lika fånigt som Spikes hårfärgning när han dyker upp i källaren första gången. Förresten, varierar inte hans hårfärg vartefter han är galen eller…mindre galen?

    En shapeshifter på slutet?! Tja, så skulle det förstås kunna vara, jag tolkade alla big bads (buuuu, Adam!) uteslutande som Spikes syner, orsakade av hellmouth eller vad som nu gömmer sig i/under källaren (men var inte rektorns kontor byggt ovanpå hellmouth?).

    • Är amerikanskt mode no go i England?

      Jasså, Henke blippade inte ut det ( har inte lyssnat på avsnittet än). Då var det ingen spoil alltså. intressant. Tror fortfarande att det var the big bad. Ingen annan har ju fått lika häftig reaktion som Spike av att få tillbaka sin själ. Även om William var lite av en tönt 😛

      Tycker mer krulligheten ändras beroende på mood 😛

    • Jag fattade inte heller vem som styrde andarna via talismanen. Kanske framkommer senare i säsongen. Kommer inte ihåg.

      Jag ser ju i princip om avsnitten när jag klipper podden, speciellt när jag klipper ut ljudklipp. Då det gäller scenen i bilen kom jag att tänka på en annan stor skillnad, nämligen att Xander ju var med i bilen! Hade helt glömt det när vi pratade om scenen. Men jag menade ändå inte att de skulle göra en call back på grund av att deras oro var identisk. Jag ville ha en call back till inledningen för att sluta cirkeln, återvända till starten osv. De har lite olika intressen och oro i scenerna men de påminner om varandra ändå så mycket. Den mammiga lämnar den unga vid skolan…

      Då jag såg om sista scenen med de sex big bads insåg jag att jag måste uppfattats som helt förvirrad i poddningen. Jag tror absolut att det är i Spikes huvud det där sker. Ser det inte som en shapeshifter eller ett väsen som finns i rummet.

      Ock om det inte är i Spikes huvud, skulle det kunna vara att showen bryter den fjärde muren och visar oss i publiken detta bara för att förtydliga att hela serien börjar närma sig sitt absoluta slut… Något sådant.

    • Louise

      Håller helt med att scenen med Giles på häst var töntig.

      Ja alltså Spikes frisyr ändras iaf. När han är galen och när han är ond ändras den till mer “galen frisyr” än hans vanliga mer vällimmande frisyr 🙂 Men han hade ju mer utväxt nu i alla fall.

  • Sofia

    Beneath You
    När inledningen upprepades från första avsnittet med den flyende tjejen fick jag lite samma känsla som i säsong 4 där de ofta inledde med The Initiative, men det dog ett bra tag innan vi fick veta vad det hela gick ut på. Det återstår väl att se om det blir samma utveckling här.

    Jag förstår och sympatiserar med ambitionen att återigen klämma in Buffy i high school-miljön men frågan är hur många elever som verkligen skulle komma och prata med henne. Hon har sitt utrymme precis utanför rektorns kontor och kan inte stänga till om sig. Känns inte som optimala förutsättningar för att utöva några slags kuratorssamtal. Och om de kommer för att prata med henne, hur ska de hitta någon som ränner runt efter Spike hela tiden?

    Påminde inte hon som spelade Nancy en hel del om Hilary Swank?

    Jag tyckte mycket om slutscenen med Spike på korset, mest för att den var riktigt snygg. Däremot upplever jag att serien lite nu och då inte är supertydlig om den rör mänskliga relationer eller någon slags religiös aspekt. Spikes prat om forgiveness och love skulle kunna appliceras på både Buffy och Gud, särskilt med tanke på att de står i en kyrka.

    • “…lite samma känsla som i säsong 4…”
      Verkligen! Hoppas inte heller det.

      Ja, hade varit fint om hon betedde sig som en vuxen med kontor och inte någon som leker vuxen inne på Woods kontor (eller vart det är) :S

      “Påminde inte hon som spelade Nancy en hel del om Hilary Swank?”
      kanske var därför man kände att hon skulle vara en större del av serien?

      Känns som min irritation på Spike gjorde att jag inte kunde ta till mig den där slutscenen orentligt :S

    • Tror absolut att showen flörtar med religiösa undertoner lite då och då. Gillar också sista scenen med Spike hängandes över korset som en tunt skuren entrecôteskiva.

  • Sofia

    Same Time, Same Place
    Jag måste erkänna att jag inte upplevde någon stor skillnad mellan detta avsnitt och de andra två men håller med om att det var snyggt upplagt. Jag trodde länge att det skulle visa sig vara någon slags parallell dimensions-lösning. Jag tyckte också att scenerna mellan Anya och WIllow var väldigt bra, avslappnade och roliga (”That was a little bit sexy…”).

    På det hela taget känns det som om de praktiska effekterna (dräkter och masker) har hållit mycket hög kvalitet under dessa två sista säsonger men att den primitiva CGI:n inte alls åldrats lika bra.

    Jag fick bara Goldmembervibbar när Gnarlen åt på Willow, men det känns inte riktigt som det var den referensen ni var ute efter… 🙂

    Ska inte lite av humorn med spy-diskussionerna vara att de förväxlar det med vad man ska tänka på när folk svimmat och framstupa sidoläge?

    • Hahaha nej! Det kan mycket väl vara goldmember jag tänker på. “A schmoke and a pancake” xD

      Haha, ja. Makes sense med framstupa sidoläge. Helt klart.

    • Dialogen mellan Anya och willow var ypperlig hela avsnittet. Sedan var ju triangelscenen med Spike i mitten “masterclass”. Höjer avsnittet över mängden.

  • Patrik

    Svagare inledning än på länge.

    Tredje avsnittet är bra, men jag höjer det inte lika mycket till skyarna som ni gör.

    Snyggaste scenen i dessa avsnitt är utan tvekan scenen med alla Big Bads samlade. Man ryser ju av välbehag hur grymt det är.
    Det är ytterligare en del av hela “cirkeln är sluten” temat(?) för säsongen.

    Sedan tycker jag inte att scenen med Dawns tal var dåligt skriven. Jag tror snarare att den var menad som cringy, för det är väl så man känner sig när man skall hålla tal inför klassen i den åldern?
    Tror nog att det var det som de siktade på.

    • “…den var menad som cringy…”
      Isf är det helt klart mission accomplished. Håller dock inte med om att den inte skulle vara dåligt skriven. Den är fruktansvärt skriven. Helt out of character. Inte som i exempelvis i The Office där cringy-heten är helt klockren för karaktären.

      • Tänkte inte så mycket på Dawns “introduction speech” när jag såg avsnittet, dvs var varken störd eller peppad. Men jag kan se det som “in character”. Dawn är frejdig och tar för sig och hon har börjat skämta om saker och ting. Här vill hon antagligen skämta bort en obehaglig situation. Hennes skämt om Britney Spears är välfunnet (hon säger att hon gillade Britney före hon “sold out” som var när hon var en bebis – Britney och ffa hennes mamma var kända på den tiden för att använda Britneys berömmelse för att tjäna pengar på allt), om än ganska tidsdaterat idag. I dag skulle hon kanske skojjat om Justin Bieber eller Taylor Swift kan jag tänka…

    • Håller med att big bad-scenen är grym. Såg om den efter poddningen (i samband med klippningen) och insåg först då dess storhet. 🙂

      Andra scenen som bör nämnas är givetvis triangelscenen mellan Willow- Spike – Buffy/Xander i tredje episoden.

  • erik thulen

    Nu är jag kapp! Så extra kul att lyssna på avsnittet denna gång 🙂 Hoppar in nu, har haft för mycket att göra så ska kommentera säsong 6 vid ett senare tillfälle, känns skönt att vara i takt med er.

    Väldigt kul att det är igång igen, och även om det är tredje gången jag ser säsong 7 så är det mycket jag glömt, eller så är det möjligtvis bara den svaga starten som inte fastnat. Bra med tre avsnitt! Funkar mycket bra, och det blir ju mer prat så.

    s07e01 Lessons | 6/10

    Nej, inget höjdaravsnitt men det är som ni säger att en får känslan av säsong 1. Mysigt men kanske inte så bra.

    Giles har väl en oljerock? Dvs väldigt brittiskt och inte så amerikanskt även om den är lång och har lite cowboy-liknande snitt. Det här känns lite som missed opportunity med hela England-grejen, hade för mig att det var längre och bättre.

    s07e02 Beneath you | 6/10

    Hehe, jag tyckte det var lite roligt att det va ett så knäppt monster. Alltså, det var ju så dumt. Det är kul att Anya kommit på den idén. Och scenen med hunden var rolig.

    Nu är jag inte först på bollen, men fattar ni hur dom tänkt med Xanders kläder? Varför har han tre storlekar för stora kläder? Fattar att hon med monster-exet sprang.

    s07e03 Same time, same place | 9/10

    Det här avsnittet minns jag tydligt! Väldigt bra och håller verkligen med om att det är ett sådant avsnitt som är som hela serien komprimerat.

    Ang Gnarl tänkte jag mycket på Gollum när han lurat Frodo och Sam till Shelob, ingen annan som gjorde det? Dels att de är i en grotta men också sättet som Gnarl/Gollum pratar på och att Willow likt Frodo inte kan röra sig även om ju han tappar medvetandet. Avsnittet sänds dock mer än ett år innan Return of the King har premiär så det är väl slump eller tvärt om så att Peter Jackson inspirerats av Buffy.

    Övrigt, väldigt magstarka scener med huden, jag fick en sjukt konstig känsla av att jag visste exakt hur det smakade och vad det hade för konsistens och jag har ändå inte ätit kött på 10 år.

    • Härligt att du är ikapp, Erik. Du har rätt, det känns bra! 🙂

      Jag la också märke till att Xander ser helt bonkers ut. Men har han inte gått upp en hel del i vikt också? Tror mig ha läst någon trivia om att Brendon blev uppmanad att sluta styrketräna under någon av de tidigare säsongerna då han som “nerd” inte passade som allt för muskulös. Mission accomplished som det verkar!

      Tänkte inte på Gollum när jag såg Gnarlen, men förstår vad du menar nu när du nämner det.

      Hehe, 10 år? Hoppas att du inte vet exakt hur människohud och kött smakar dock! 😉

  • Randi

    Kul att ni är igång igen!

    Gällande kraftöverföringen i slutet av e3 så är ju det samma som systrarna i Charmed gjorde hela tiden, eller varje gång de behövde en boost iaf .
    “The power of three will set us free”.

    Scenen när Gnarlen mumsar på Willow påminner mig supermycket om en film som jag såklart inte kan komma på vad den heter eller riktigt vad den handlar om.. Alltså, jag är sämst på att beskriva filmer men jag tror att den kanske hade hon den där sångerskan som var gift med han den douchiga i huvudrollen och jag minns den som sjukt äcklig. Hon typ går in i nån mördares drömmar och där sitter nån vidrig liten djävul och vevar upp någons tarmar på en liten vev..
    Jonas brukar vara bra på att reda ut mina filmminnen så jag ska fråga honom imorgon, återkommer om vi reder ut vilken film det är 🙂

    • Aha, The Cell med J Lo? 🙂

      Kul att vara igång igen! Har inte sett så värst mycket på Charmed men det lilla jag sett var lite mysigt. 🙂

      • Randi

        Ja, The Cell måste det ha varit, tack! (och om ni räknar poäng eller nåt så är det 1-0 till dig nu, Jonas lyckades inte plocka den)

  • Louise

    Kul att ni är igång igen! Jag har funderat mycket på det här med Spikes egentliga syfte att skaffa en själ. Min tanke är att han från början vill bli ond igen, fixa sitt chip. Att sedan demonen väljer att ge hans själ tillbaka känns som “typiskt demoner” man frågar efter en grej men får något annat. Sedan så vrider dem det som att det var Spikes mening hela tiden att få själen tillbaka. Skulle vara intressant att ta reda på den egentliga intentionen.

    I övrigt gällande Spike så har jag väldigt svårt för honom inledningsvis här pga det han gjorde mot Buffy och att de ändå tar in honom, känns väldigt konstigt. I övrigt tycker jag att hans insanity är rätt underhållande.

    Gnarl är en av de värsta demonerna i Buffy enligt mig. Han och Kinderstood är högt på min lista av vidriga demoner som jag får djup ångest av att se i action.

    Avsnitten som sig gillar jag ändå. Inte första så mycket förutom att jag gillar dialogen där och lättsamheten. Älskar Dawns karaktärsförbättring hittills och även Anya är stark för mig här. 🙂

    • Hej Louise!

      Jag tänkte exakt samma. I scenerna mellan Spike och demonen i slutet av S6 kändes det väldigt tydligt att Spike var ute efter att bli av med chippet så att han kunde typ döda Buffy. Nu i S7 har det förbytts till att Spike ville ha tillbaka sin själ så att han skulle kunna älska Buffy. Helt vrickat.

      Gnarlen är riktigt bra som monster, håller med. Jag fann också Kinderstood som en av de bättre, åtminstone om man bortser från grejjen med hans ögon i slutet som var lite B.

      • Louise

        Ja precis, det med ögonen kändes verkligen B. Det blev dock en rolig replik i relation till det när Willow ska hela sin hud med meditation och säger att allt är kopplat till jorden varpå Buffy säger att det måste vara därför hennes fingernaglar blir så smutsiga hela tiden. Willow: “Plus you stuck them in a demons eyes…” eller något sånt.

        • Ja den repliken var kul. Men jag tänkte på Kinderstoods ögon. De som hoppade ut och användes när han sög ut livet ur de stackars barnen… Det var den dåliga specialeffekten som jag tyckte var B.
          🙂

          • Louise

            Jahaja, jag tänkte på Gnarls svaghet. Det brukar ju inte finnas ett så tydligt sätt att döda dem på. Utan tända eld, kapa huvudet osv brukar fungera fint.
            Angående Kinderstood, ja nske inte det snyggaste effekten direkt men proceduren är rejält creepy. 🙂