Once More With Buffypodden

Buffypodden

Avsnitt 34: Så, nytt avsnitt av Buffypodden är ute. Måste vara måndag.

Vi pratar bara om Episode 107 (S06E07): Once More With Feeling

Referenser:

  • Vi pratar om musikaler vi gillar.
    • Cry Baby med Johnny Depp
    • Enchanted med Amy Adams
    • Community-avsnittet “Regional Holiday Music” med en rappande Donald Glover
    • Inte Sweeney Todd dock
    • Hair (Henkes revy)
    • Cats
    • Dr Jekyll and Mr. Hyde
    • Aladdin, Skönheten och odjuret, Ringaren i Notre Dame och Fantasia
  • Slayer Club
  • Joss Whedon har faktiskt regisserat ett avsnitt av Glee. (s01e19 Dream On)
  • Adam Shankman som koreograferade har även jobbat på Glee
  • Varuhuset hade mer vardagsbänk i sitt musikalavsnitt
  • Kate Bush’s likhet med Tara
avatar Henrik Tronstad Värd
avatar Johan Benjaminsson Värd
avatar Hedvig Nasiell Holm Gäst
avatar Harald Stigare Gäst
avatar Joel Gäst
avatar Alexandra Gäst
Johan

Om Joss Whedon och Kevin Smith fick en unge hade han hetat Johan. Johan hade dyrkat sina föräldrar på ett väldigt osunt vis.

  • Alexandra

    Grymt bra podd idag grabbar! 😉

    • Grymt bra gäster! 😀

    • Carl

      Först ut enbart för självberöm? Det måste respekteras. 🙂

      • Alexandra

        Såklart 😉 nej, skämt åsido så var det faktist beröm till allihopa. Jag hade verkligen jättekul på podden 🙂

  • Sofia

    Generellt om avsnittet:
    Äntligen fick jag min hemliga önskan uppfylld – ett helt poddavsnitt till ett enda Buffy-avsnitt 🙂 Underbart att få grotta ned sig riktigt ordentligt! Och ett otroligt disciplinerat avsnitt med tanke på att ni var så många på plats. Kul att höra både nya och gamla gäster.

    Tack snälla Henke som fick bli min stand in i försvaret av säsong 4.

    Samtidigt kom jag på en grej när ni kom in helt kort på för eller emot vardagsrealism i Buffy – Henke, du har ju tidigare i tex Beauty and the Beasts tyckt att serien tar en lite enkel väg ut när lösningen ofta ligger i det övernaturliga och inte i realism? Innebär detta att du upplever olika sorters realism där en del är önskvärda och andra inte?

    Själv är jag rätt förtjust i musikaler så det här var ett underhållande avsnitt just eftersom musikalgreppet fick spela en roll och inte bara bli ett grepp för att lätta upp ett ”vanligt” avsnitt. Och detta med skådisar som ibland sjunger hellre än bra är man ju van vid från tex Everybody Says I Love You.

    Jag reagerade också på alla mer eller mindre övertydliga sexuella dubbeltydigheter, kul men samtidigt lite överraskande. Är det nya nätverket mer barnförbjudet månne?

    • Aha, vi skulle kanske gå över till en episode per avsnitt? Det vore något det… Men det blir kanske lite ändringar av formatet inför S7 i alla fall… 🙂

      Jag klart det är skillnad mellan realism och vardagsbänken. Ska försöka formulera… Gillar realistiska problem och svårigheter för karaktärerna, för deras psyken samt realism och svårigheter i handlingen i de stora story arc:en. Gillar inte vardagliga sidosaker som text hur de ska hinna med sin tvättid i föreningens tvättstuga. Gillar inte att Buffy ska ta ett jobb för att kunna betala hyran (om det inte ingår i den stora story arcen).

      Läste på nätet att Joss valde att vampyrerna blev damm när de dustas just för att det löser ett logistiskt problem för Buffy… att hon inte behöver hålla på att gräva ner / flytta / gömma kroppar hela tiden. Han ville inte att tittarna skulle behöva se den “vardagsbänken”… Det var också för att förenkla koreografin i längre fajtscener…

  • Sofia

    Eftersom vissa här gillar listor gjorde jag ett försök att lista de huvudsakliga sångerna i stigande favoritordning. Ingen av de som kommer innan ”I’ve got…” var någon större hit för min del. Detta är dock enbart utgående från det musikaliska, inte vilka budskap de förmedlar till handlingen. Som musikalnummer gillade jag Xander och Anyas scen bäst, imponerande med den långa, oklippta danssekvensen.

    “Standing” (Giles)
    För tråkig

    “Under Your Spell” (Tara)
    Jag har svårt med Taras tunna röst

    “Where Do We Go from Here?” (Dawn/Buffy/Spike/Giles/Tara/Xander/Anya)
    För tråkig

    “Rest in Peace” (Spike)
    Jag hade nog förväntat mig något lite hårdare från Spike

    “What You Feel” (Sweet/Dawn)
    Håller med om att det blir lite störigt att Sweet visksjunger hela tiden, han blir lite FÖR zootsuitsmooth

    “I’ve Got a Theory / Bunnies / If We’re Together” (Giles/Willow/Xander/Anya/Tara/Buffy)
    Jag kan ta Anyas bunny-utbrott och Taras jazzhands var ju riktigt roliga

    “Something to Sing About” (Buffy/Spike)
    Trevlig, helt enkelt

    “I’ll Never Tell” (Anya/Xander)
    Härligt nummer som sagt

    “Walk Through the Fire” (Buffy/Spike/Sweet/Giles/Xander/Anya/Tara/Willow)
    Bra låt, men för det den skulle representera hade jag velat ha något mer upptempo

    “Overture / Going Through the Motions” (Buffy)
    Mycket bra, inte minst de dansande vampyrerna

    • Aha! Och jag synar din topp 10 med en topp 11. Allt för att lyssnarna gillar det här med listor! 😉

      11. The parking ticket
      ‘Cause Marti Nixon

      10. Overture / Going through the motions
      Bra inledningsnummer. Kul med de dansande demonerna…

      9. Under your spell
      Taras ballad, fin men lite för slick och prducerad känns det som
      Cools med de två betydelserna “under your spell”

      8. What you feel
      Gillar denna jazziga tune och älskar Sweet

      7. Rest in peace
      James sjunger bra! Rockigt

      6. I’ll never tell
      Humorn! Showdansen! Anya!

      5. Something to sing about
      Mr Giles: Anya, Tara… she needs backup!
      “I think I was in heaven…”
      För den bra texten och reaktion shots på Mr Giles och Willow..

      4. I’ve got a theory/Bunnies/If we’re together…
      Kul multinummer som sätter upp hela avsnittet. Älskar Bunnies-delen!
      Why do they need such good eyesight for anyway?

      3. Where do we go from here?
      Så otroligt bra sång helt enkelt. Men allt för kort.

      2. Standing – Standing reprise
      Tony Heads sång är suverän. Bästa texten!
      I wish I could slay your arms down…

      1. Walk through the fire
      Bästa låten. Bästa rysningarna när jag lyssnar på den. Bästa sing-along på The Slayer Club. Finaste!

      • Sofia

        Spännande — nästan lite omkastat mellan oss två. Inte helt oväntat kanske? 😉

  • Sofia Kihlström

    Jag hade lyckan att se detta avsnitt helt utan att veta att det ens fanns ett musikalavsnitt. När introt började var jag helt förbryllad och förstod ingenting alls och min kompis sa lugnande: “vänta, du kommer förstå”. Men jag tycker det var värt otroligt mycket att vara spoilerfri, för upplevelsen första gången jag såg avsnittet var ju helt magisk.

    Det bästa jag tycker med det här avsnittet (förutom att det är en blandning av Buffy och musikal) är att det för handlingen framåt. Trots detta speciella avsnitt är det inget avsnitt man bara skulle kunna hoppa över för det är så mycket som tas upp här och det är dessutom viktiga saker. Alla har hemligheter och saker de har svårt att tala om och vad är inte bättre då än att låta dem sjunga ut om det? Jag är väl väldigt mainstream i Buffysammanhang, men det här är ju mitt absoluta favoritavsnitt. Om jag har sett serien totalt kring 7 gånger sedan jag började se det 2013 så har jag säkert sett OMWF det dubbla. Jag får aldrig nog! Samma med den här excellenta podden. Roligt förövrigt att ni ägnade ett helt avsnitt åt OMWF. Tyckte det fungerade bra trots att ni var så många. Och det är alltid trevligt med olika infallsvinklar och syn på saker och ting (och om Buffy kan man ju prata hur mycket som helst). Bra jobbat!

    • Hej Sofia. Jo, det var just det ögonblicket av förvåning, fascination och glädje över det ovanliga som jag kände mig sorgsen över att jag aldrig fick uppleva… Lyckost! 🙂

      Jag tror att du och vi är som de flesta fans och gillar avsnittet just för att det sker så otroligt mycket viktig “story telling” i det. Hade ju inte alls blivit samma sak om Joss bara gjort en musikal som ett stand alone avsnitt…

      Själv hade jag nog bara sett det en enda gång före denna vecka så för mig är det fortfarande jättefräscht. Det dröjer nog många omtittar innan jag blir mätt på det. Det blir ju alltid så att efter för många tittar infaller sig en viss mättnad, eller hur va?

      Tack för de vänliga orden! Jättekul att du lyssnar och gillar det vi gör! 😀

  • Carl

    Angående er diskussion om Giles aviga attityd så hade ni många vettiga alternativa tolkningar. En till kan vara att ni tidigare säsonger har snackat om hur hans roll ändrats från att vara fadersfiguren till att bli en jämlike för att Buffy växte upp. Nu har han halkat in i sin gamla roll för att kidsen inte längre vill vara vuxna. Det är säkert frustrerande efter att han redan har bearbetat det traumat (att inte längre vara behövd som förälder) och kommit över det.

    • Håller helt med! Bra och rimligt tolkning. Damn, intressant… Du skulle varit med på poddningen!! 🙂

  • Patrik

    Jättebra podd, det funkade finfint att ha så många gäster med i när ni bara pratade om ett avsnitt!

    Jag avskyr musikaler i vanliga fall, men detta avsnitt älskar jag. Mycket underligt.
    Och Doctor Horrible så klart! 🙂

    • Tack. Kul att det funkade så bra. Vi var inte alls på det klara med hur det skulle falla ut.

      Avskyr musikaler? Det låter som att det får bli alternativ musikalfilmsfestival hemma hos mig nästa gång vi ses! 🙂