Shawarma Palace

Avsnitt s01e03: I veckans avsnitt avslutar vi Phase 1 med Captain America: The first Avenger och Marvel’s The Avengers.

Ni kan läsa mer från grabbarna här… Johans blogg, Carls Letterboxd, Henkes blogg

Tack Niklas Lundqvist för vinjettmusiken!

Show notes

Inledningen

Captain America: The First Avenger

  • Steve Rogers “Grenade” scene
  • Filmreferenser; The thing, Aliens, A matter of life and death, Raiders of the lost arc, Inglorious basterds (2009), Star Wars: Episode VI – Redurn of the Jedi, The road warrior, Sky Captain and the world of tomorrow.
  • TV-serien Mozart in the Jungle
  • Tony Stark don’t like to be handed things
  • Filmen Goodbye Lenin
  • Betyg:
    • Henke: 4/5
    • Johan: 3,5/5
    • Carl: 3,5/5

Marvel’s The Avengers

avatar Henrik Tronstad Värd
avatar Carl Sandell
avatar Johan Ander
Henke

Film- och tvserienörd med extra intresse för science fiction, American Independents och komedier.

  • Sofia

    Kan också intyga att den engelska Avengers-filmen inte var särskilt bra trots Sean Connery som skurk. Det kändes som att den förlitade sig lite väl mycket på Uma Thurman i tajt onesie samt Ralph Fiennes i kostym och plommonstop.

    Härligt att Carl sett ljuset vad gäller GotG vol2! Och ännu härligare att ni alla verkar gilla Cap Am nu, tidigare kändes det som om jag var rätt ensam om det. Frågan är om den skulle tappa lika mycket i en omtitt för mig som den verkar ha vunnit för er?

    Visuell referens till Star Wars och podrace i Endorskogen, fast med motorcyklar – tror ni inte att det i så fall är en tydligare referens till Holy Grail-Indiana Jones som har en mycket liknande jaktscen. Som i sin tur förstås säkerligen är inspirerad av Star Wars.

    Sky Captain… är lite speciell. Jag måste erkänna att jag gillade dess ambition även om själva filmen inte blev särskilt bra. Fö ytterligare en Gwyneth-film där hennes medverkan inte verkar ha gjort särskilt stort avtryck hos er.

    Bra karakterisering med Tony Stark som den ultimate individualisten och Steve Rogers som den ultimate lagspelaren. Skulle man inte också kunna se dem som utslag för sina respektive tidsåldrar? I det tänker jag att det väl inte alls är särskilt konstigt att Rogers vill vara soldat, det låg ju liksom i tiden. Sedan skulle man väl iofs kunna tänka sig att han skulle ha gjort en Hacksaw Ridge och deltagit i kriget utan att slåss. Men en sådan historia hade väl knappast funkat när serien först skrevs? Eller?

    När det gäller Avengers och Whedon tänker jag att det inte alls är särskilt förvånande att han fullkomligt struntat i någon slags Hulkkonsekvens med tanke på attityden till vampyregenskaper i Buffy.

    Hör det inte numera till superhjältekanon att det ska höjas kritiska röster mot dem och att de ska hållas ansvariga för den förstörelse som de orsakar? När det perspektivet finns med tom i en animerad barnfilm som The Incredibles känner jag att det torde ses som ganska väletablerat.

    Haha, om jag förstår vilken scen Johan refererar till med Cap Am och poliserna i slaget om NY var det precis den scenen som jag verkligen minns att jag tyckte var övertydlig och väntad. Men det är också den typen av Whedon-grepp som jag nog har svårast för 🙂

    • Hej Sofia!

      Enda sättet att veta hur Cap Am skulle förändras för dig efter andra titten är ju att du sätter dig ner och glor på filmen igen! Just do it! 😉

      Jag är tämligen övertygad om att du skulle fortsätta att gilla den. Det är inte en film som blir sämre vid omtitt, men uppenbarligen kunde den växa rejält…

      Skillnaden mellan Tony och Steve är i mina ögon först och främst pga individuella skillnader, men det kan nog vara lite en generationsfråga också. Helt klart. Snygg spaning!

      På tal om bra spaningar. Såklart att Joss struntar i sådan petitesser som hur monstret fungerar i olika lägen. Det är ju helt självklart nu när du belyst det. Att jag inte kom på det under poddningen! Jag skäms. Joss fokuserar på relationer inte monstermytologi.

      Hehe, jag tyckte också att Johan råkade välja ut en av filmens svagaste scener när han skulle exemplifiera Joss handlag, men jag hade inte hjärta att säga emot honom under poddningen. Lova att inte säga något om detta till honom nu bara… 🙂

    • @disqus_XL3SlxFZBa:disqus Haha, ja, det var den scenen när Steve ropade order till poliser som ingen lyssnade på men sen efter att han spöat några bad guys direkt upprepade ordern utan att så att säga bekräfta det med Steve förutom genom att just upprepa ordern. Tyckte det var kul.

      Intressant att vi kanske fångat ett exempel där jag gillar Joss humor men ni (du och Henke) tycker den är lite svagare. Där kanske vi hittat en kärna, ett korn, till varför jag ibland inte riktigt tycker Joss självmedvetna humor funkar till 100%. I den här scenen var humorn lite annorlunda, mer kopplad till handlingen kanske. Jag vet inte. Intressant.

      Men, @disqus_Wj0OjogGfd:disqus, exemplet (på Joss stil) med cellisten gillade du i alla fall? 🙂

      Tycker nog man (läs: jag) kan önska sig både och. Alltså bra relationer OCH bra monstermytologi!

      • Jodå flera av de saker vi tog upp är både bra och typiska Joss-tricks. 🙂

        Sen tror jag inte att varken jag eller Sofia menar att det inte vore bra eller önskvärt med bra monstermytologi. Sofia påpekar såvitt jag förstår att Joss inte brukar intressera sig om monstermytologin, bevismaterial A är hela Buffy-serien. Det är mer en förklaringsmodell varför det vacklar än ett uttryck för önskning.

  • Tror jag varit inne på det tidigare. Duschiga karaktärer är inte per automatik dåliga karaktärer. Men beroende på hur regissören framställer den. Med hjälp av omgivningen reaktioner osv så känns det som att det säger en del om regissörens intentioner. Om regissören är kär i skådisen/karaktären som i det här fallet kan det kanske bli lite fel.

    Att Tony Stark inte gillar att ta emot saker är något jag inte heller tänkt på. Ska tydligen få pay off i Agent Carter.

    RIP Chris Cornell!

    • Försökte ge Chris lite kärlek i senaste poddavsnittet i alla fall…

      Oavsett vad man tycker om Tony Stark i de två första filmerna är det väldigt intressant att feelingen runt karaktären ändras tydligt i tredje filmen, med ny regissör och nya manusförfattare.