Grymt bra podd! Jag har alltid tänkt att jag ska kommentera efter varje podd, men glömt, så nu gör jag ett försök. Jättekul att Mats äntligen var gäst på podden! Har vetat länge att han är ett stort Buffy fan, så det var jättekul att få höra hans perspektiv 🙂
Jag håller helt med Henke om att den sista scenen i “I was made to love you” är så himla fin. Det är en av mina favoritscener och lyfter verkligen hela avsnittet. Blir alltid känslomässigt rörd där.
Och sedan håller jag med Mats om att “The Gift” är en klar 10:a. “The Sacrifice” som för övrigt också finns på min playlist, förhöjer verkligen scenen när Buffy hoppar, och det är väldigt svårt att inte gråta under den scenen.

Sen vill jag också passa på att tacka för senast på Buffy festen. Det var jättekul att träffa er där och jag hade verkligen superkul på festen. Speciellt eftersom jag vann quizet 😉

Kan bara instämma med föregående kommenterare – mycket trevligt och matigt avsnitt!

Självklart kan jag inte invända mot att säsong 5 håller en otroligt hög lägstanivå, en fantastiskt väl sammanhållen historia. Problemet är nog att jag inte blir så känslomässigt investerad i slutklämmen (typ allt som händer from The Body). I-landsproblemet som uppstår är att det blir för enhetligt även om det enhetliga är jäkligt bra. Man kan bli mätt på gåslever också 🙂

Jag tror fortfarande att både Ben och Riley lider av samma problem – serien är inte bra på att hantera the straight guys. Sedan kan det kanske också hänga ihop med att varken Marc Blucas eller Charlie Weber inte är några särskilt bra skådisar, vad vet jag? Men om vi ska jämföra med Amber B tycks ju de flesta vara överens om att rollfiguren Tara är spännande även om alla inte gillar Amber.

Kan det vara så att minions upplevs som korta också för att vi ofta ser dem mot Glory och hon väldigt ofta har bizarrohöga klackar? Eller att de ofta hukar sig eller knäböjer för henne? 😉 Minion-”kvinnan” har varit med i något tidigare avsnitt men jag minns inte vilket. Tror hon hade något utbyte med Ben. Men det är helt sant, enda sättet att eventuellt identifiera ”henne” som annorlunda jämfört med de andra minions är en kvinnlig röst.

The Weight of the World
Jag gillade återkopplingen till Fool for Love här (och egentligen många fler avsnitt i säsongen) som ni också påpekar. Att Spike faktiskt har rätt i att det som i slutänden alltid förgör en Slayer är hennes egen uppgivenhet och dödslängtan.

Intervention
Tar den kommentaren här eftersom ni tog upp frågan om Willows bevekelsegrunder för att hjälpa Dawn att hämta tillbaka Joyce igen med Mats. Jag tolkar fortfarande hennes beteende som ett utslag av att hon tenderar att bli förförd av kunskap och gillar att vara den som vet och helst också vet mest och bäst. I det tyckte jag att jag fick vatten på min kvarn i Intervention när hon med en gång erbjuder sig att laga Buffy-boten. Vilket hon ju också uppenbarligen gör så småningom.

Hej Henrik och Johan!

Jag är kanske lite sist på bollen, upptäckte denna podcast för jag följer Mats på instagram. Fantastiskt kul! Så pass kul att jag börjar se om hela serien (för typ 3e gången(vissa avsnitt har jag sett fler gånger)) och är nu på avsnitt 9 av denna pod.

Är som ni förstår ett stort Buffy-fan och hoppas komma in och kommentera här men måste lyssna ikapp mig, vill ta allt i rätt ordning även om jag började med att lyssna på Mats avsnitt(som va superbra!). Gör nog ett helt ok jobb, har sett 24 avsnitt Buffy och lyssnat 9 avsnitt av er podd på en vecka så snart är jag ikapp! 🙂

I alla fall, ville bara hejja på lite och make my self known.

Fortsätt så här!

En sak jag tänkte på med Mats ring, har en kompis som är tillsammans med en irländare och hon har också en sådan ring som hon fått från honom. Har för mig att den är irländsk eller i alla fall är vanlig där och att beroende på ifall spetsen på hjärtat är vänt mot en eller från en så betyder det olika saker (typ singel/upptagen, förlovad/inte förlovad eller något liknande). Har inte kunnat se hur Angel bär sin ring men det kanske vore kul att titta upp?

Hälsningar Erik

PS började nästan gråta när ni pratade om slutscenen och började gråta när ni spelade upp ljudklippet, <3 Buffy .DS

Lattjo att ni pekar på hur forcerat och hafsigt The Gift är skrivet men ändå tycker att det är felfritt. Upplevelsen är inte alltid logisk.

Jag förundras också en hel del över tolkningen att Buffy gör något heroiskt på slutet. Hon gnäller ju precis innan om att hon inte orkar förlora Dawn efter att ha förlorat Angel och Joyce. Och istället utsätter hon Dawn för detta öde som hon själv tycker är värre än döden. Hyggligt.

Att slutet blir ett heroiskt uttryck för kärlek underminerar också säsongens tema om Buffys utbrändhet. Hon har ju tidigare stött bort avlastningen och mer och mer tagit på sig ansvaret vilket gör att hon går in i väggen när Dawn blir bortrövad. Serien tar ju väldigt lätt på det här och Willow kravlar in i hennes hjärna och ger en mental örfil för att hon skall skärpa till sig. Inte riktigt lämplig hantering av någon som gått sönder av stress. Och det leder till att hon tar livet av sig. Vilket serien alltså applåderar. För mig hamnar det här i samma svarta mapp som våldtäktsskämtet med Spike och Willow.

Då var jag klar med säsong 5. Ja, eller jag har varit det ett tag men inte fått ändan ur och kommenterat här. Tyvärr blev jag efter att säsongen pågick mer besviken snarare än upprymd av det jag fick se. Luften gick ur mig. Jag vet inte vad som är grundorsaken, förmodligen en kombo av saker. Gloria tyckte inte jag var superkul som alla andra. Gillade hennes minions däremot.

The Body var bra men jag blev störd av att avsnittet innan var dåligt och att man slängde in den där slutscenen i det avsnittet. Jag kände mig tvingad att titta vidare trots att jag var lite trött och det kanske inte var en bra idé. Men det var ju en sån cliffhanger.

Håller med om att vinjetten förstör en stor del av stämningen i The Body.

Family är mitt favoritavsnitt. Jag är en sucker för när såna man kanske inte trodde skulle ställa upp för en faktiskt ställer upp.

Slutligen älskade jag Buffys uppläxning av The Watchers’ Council i slutet av Checkpoint. Badass Buffy. 🙂

Blir ingen topp-5 men om jag skulle göra en så skulle The Body, Checkpoint, Family, Listening to Fear och Forever vara med. 🙂

Just det ja, musiken när Buffy diskade när Joyce mådde dåligt och pratade en massa konstigheter i sovrummet en trappa upp var mycket passande. Otroligt störande och glad melodi. Passade perfekt.

s05e01 – Buffy vs. Dracula 6/10
s05e02 – Real Me 6/10
s05e03 – The Replacement 5/10
s05e04 – Out of My Mind 4/10
s05e05 – No Place Like Home 5/10
s05e06 – Family 8/10
s05e07 – Fool for Love 6/10
s05e08 – Shadow 6/10
s05e09 – Listening to Fear 7/10
s05e10 – Into the Woods 4/10
s05e11 – Triangle 4/10
s05e12 – Checkpoint 7/10
s05e13 – Blood Ties 6/10
s05e14 – Crush 4/10
s05e15 – I Was Made to Love 3/10
s05e16 – The Body 7/10
s05e17 – Forever 7/10
s05e18 – Intervention 6/10
s05e19 – Tough Love 5/10
s05e20 – Spiral 5/10
s05e21 – The Weight of the World 6/10
s05e22 – The Gift 6/10