Vita kränkta vampyrer

Avsnitt 31: Vi välkomnar författaren Mats Strandberg som veckans gäst. Tillsammans med Mats diskuterar vi Engelsforstrilogin, Färjan, Buffy som krycka och snuttefilt, romantiska gester och hela säsong 5 av Buffy The Vampire Slayer.

Avsnitten som behandlas lite mer specifikt är

  • Episode 99 (S05E21): The weight of the world
  • Episode 100 (S05E22): The gift

Vi listar också våra favoritavsnitt från säsongen!

Mats Strandberg: Twitter, Instagram, Facebook

Mats och poddarna
Mats och poddarna

Show notes:

Mats vigselring
Mats vigselring
Claddagh ring
Claddagh ring
childrens-teeth
Röntgenbild på ett barn innan mjölktänderna fallit ut
The Gift
The Gift

 
Topp-5 listor

 
Mats lista
5. Intervention (S05E18)
4. Checkpoint (S05E12)
3. Fool for love (S05E07)
2. The body (S05E16)
1. The gift (S05E22)

Bubblare: Forever (S05E17)

 

Johans lista
5. Triangle (S05E11)
4. Intervention (S05E18)
3. checkpoint (S05E12)
2. The gift (S05E22)
1. The body (S05E16)

Bubblare: Family (S05E06)

 

Henriks lista
5. Intervention (S05E18)
4. Fool for love (S05E07)
3. No place like home (S05E05)
2. The gift (S05E22)
1. The body (S05E16)

Bubblare: Checkpoint (S05E12), The weight of the world (S05E21),
The replacement (S05E03), Buffy vs. Dracula (S05E01)

avatar Henrik Tronstad Värd
avatar Johan Benjaminsson Värd
avatar Mats Strandberg Gäst
Henke

Film- och tvserienörd med extra intresse för science fiction, American Independents och komedier.

  • Alexandra

    Grymt bra podd! Jag har alltid tänkt att jag ska kommentera efter varje podd, men glömt, så nu gör jag ett försök. Jättekul att Mats äntligen var gäst på podden! Har vetat länge att han är ett stort Buffy fan, så det var jättekul att få höra hans perspektiv 🙂
    Jag håller helt med Henke om att den sista scenen i “I was made to love you” är så himla fin. Det är en av mina favoritscener och lyfter verkligen hela avsnittet. Blir alltid känslomässigt rörd där.
    Och sedan håller jag med Mats om att “The Gift” är en klar 10:a. “The Sacrifice” som för övrigt också finns på min playlist, förhöjer verkligen scenen när Buffy hoppar, och det är väldigt svårt att inte gråta under den scenen.

    Sen vill jag också passa på att tacka för senast på Buffy festen. Det var jättekul att träffa er där och jag hade verkligen superkul på festen. Speciellt eftersom jag vann quizet 😉

    • Ja, det var nog i deras värvet-avsnitt som jag fick reda på deras Buffy-fandom tror jag.

      Musiken var helt klart 10/10 i The Gift 😛

      Dito på festen! Och välförtjänt vinst. Vi var tre pers i vårt lag men lyckades ändå bomma Willows kläder.

    • Hej Alexandra. Kul att träffas och hänga med dig lite där på The Slayer Club!

      Mats var suverän som gäst. Helt underbar till och med.

      Klart du ska kommentera alla avsnitt! Det älskar vi. Även om det ibland tar några dagar tills vi svarar på alla inlägg…

      Det är svårt med betygen. För det första är det en Buffy-skala för om man skulle ha en allmän skala skulle de flesta avsnitten hamna på de översta betygen och då blir det ingen spridning och det känns trist… Jag vill också hålla på 10:orna lite så att det inte går inflation i betygsskalan! 🙂 Men om det är en stark 9:a eller en 10:a är väldigt svårt att säga. Nästa gång jag ser avsnittet kommer jag säkert säga att det är en tia! 🙂

  • Patrik

    Jättebra avsnitt!

    Lite allmänna kommentarer runt säsongen så skriver jag ner per avsnitt ikväll eller imorgon.

    Som jag sagt tidigare så anser jag detta vara den bästa Buffy-säongen (så homogen och hög standard!) med den bästa Big Bad.

    Det var svårt att göra en topp fem lista (som ni säger så är det så hög nivå på denna säsong att det inte finns lika många lätt utpekbara toppar) så jag gör en topp fem + bubblare:

    1) The Body
    2) The Gift
    3) Fool for Love

    Bubblare:
    No Place Like Home, Checkpoint, Intervention, Tough Love.

    Sedan var inte bilden på barn-skallen skrämmande nog. Jag tycker denna är värre:
    https://uploads.disquscdn.com/images/21accdeaa98b74dd6be99542d58e26523c00c0c506999a2adce1a13382510fd7.jpg

    • Nääää, fyfan Patrik ;(. Påminner om alla de där Trypophobia-fotona som cirkulerade på nätet föär några månader sedan (bildgoogling rekommenderas ej).

      Kanske måste se The Gift en tredje gång för att verkligen uppskatta allt. Jag tycker fortfarande inte det är en 10:a. Topp 2 överskattade (men ändå bra) avsnitt i säsong 5: 1. The Gift 2. Fool for Love.

      Helt klart bästa säsongen hittills!

    • Damn, den där bilden. Håller med. Den är värre.

      Va fasen gjorde evolutionen så för?

  • Sofia

    Kan bara instämma med föregående kommenterare – mycket trevligt och matigt avsnitt!

    Självklart kan jag inte invända mot att säsong 5 håller en otroligt hög lägstanivå, en fantastiskt väl sammanhållen historia. Problemet är nog att jag inte blir så känslomässigt investerad i slutklämmen (typ allt som händer from The Body). I-landsproblemet som uppstår är att det blir för enhetligt även om det enhetliga är jäkligt bra. Man kan bli mätt på gåslever också 🙂

    Jag tror fortfarande att både Ben och Riley lider av samma problem – serien är inte bra på att hantera the straight guys. Sedan kan det kanske också hänga ihop med att varken Marc Blucas eller Charlie Weber inte är några särskilt bra skådisar, vad vet jag? Men om vi ska jämföra med Amber B tycks ju de flesta vara överens om att rollfiguren Tara är spännande även om alla inte gillar Amber.

    Kan det vara så att minions upplevs som korta också för att vi ofta ser dem mot Glory och hon väldigt ofta har bizarrohöga klackar? Eller att de ofta hukar sig eller knäböjer för henne? 😉 Minion-”kvinnan” har varit med i något tidigare avsnitt men jag minns inte vilket. Tror hon hade något utbyte med Ben. Men det är helt sant, enda sättet att eventuellt identifiera ”henne” som annorlunda jämfört med de andra minions är en kvinnlig röst.

    • Ja, exakt. Jag blir inte heller riktigt lika känslomässigt investerad som Henke och Mats. Mättnadskänslan var en bra beskrivning. Gillar ju robot-Buffy och trollhammaren väldigt mycket fast det känns mer som säsong 2 än säsong 5.

      Kanske även att allt är så larger than life hela tiden kanske gör att det blir lite svårt att relatera till karaktärer och situationer.

      Glorys minions har ju också en tendens att buga sig ofta i hennes närhet 🙂

    • Det där med hur man reagerar känslomässigt är intressant. Jag har märkt att det kan variera mycket mellan olika tittar. Det känns som att vissa avsnitt gör mer intryck när man ser om dem. Då har man en annan förväntan, man kan redan handlingen och kan fokusera mer på detaljer och kanske till och med tillåta sig ta in dramat på djupet lite mer. Vad tror ni?

      • Sofia

        Kan vara så. Kan också vara så att jag är död inombords 🙂 VSB: Truman…

        • Näää. Så kan det inte vara, får det inte vara!

          Det jag skrev ovan är hur det brukar vara för mig i alla fall. Ibland är jag för fascinerad eller uppslukad av handlingen att jag inte tar in den känslomässiga tyngden… Tror just denna serie vinner på att ses om som sagt. 🙂

  • Sofia

    Generella kortisar
    Inte ska man behöva ha dåligt samvete för att gilla Spike – han var ju faktiskt ascool redan i säsong 2 och då var han ju inte alls snäll.

    Blandade ni inte ihop Kralik och Luke här? Brian Thompson spelade Luke och The Judge, medan Jeff Kober spelade Kralik och ngn rollfigur som heter Rack (kommande gissar jag).

    Och så ska det bli spännande att se inför säsong 6 – kommer det att komma en ny Slayer nu när Buffy är död? Igen.

    • Hallå, det är inte coolt att döda. Faktiskt megataskigt.

      Haha, har inte vågat lyssna på det igen. Har en känsla av att man i mitt självsäkra “ja” när Henke frågar om saken kan höra att jag inte är det minsta säker 😛

      Tror jag blandade ihop The Judge och vampyren i första säsongen (Luke) som spelas av Brian Thompson http://buffy.wikia.com/wiki/Brian_Thompson

      Kan hända att det var Rack som Henke menade dock :P. Tror också att vi rett ut allt det här i ett tidigare avsnitt utan fucka upp.

      Mats hade faktiskt ett par intressanta teorier om just detta (den kommande slayern). Tyvärr hade vi stänkt mickarna då eftersom han var rädd att det kunde vara spoiligt. Men det är ju bara teorier så vi ska nog försöka ta upp det i nästa avsnitt.

    • Jovisst blandar vi ihop dem. Damn. Tack för rättelsen…

      Din sista spaning om ny slayer är alert! Låt oss återkomma till den i S6. Mats hade en teori (efter vi stängt micarna) som jag köper till 100%. Påminn oss om vi mot förmodan skulle glömma den…

  • Sofia

    The Weight of the World
    Jag gillade återkopplingen till Fool for Love här (och egentligen många fler avsnitt i säsongen) som ni också påpekar. Att Spike faktiskt har rätt i att det som i slutänden alltid förgör en Slayer är hennes egen uppgivenhet och dödslängtan.

    • Sofia

      Förresten, har någon av er läst ifall man var inspirerad av The Cell i det här avsnittet? Filmen kom ju nästan ett år innan avsnittet sändes, it could happen.

    • Patrik

      Lugnet för stormen avsnitt som ni nämner.

      Henke får sin vilja igenom med ett avsnitt utan vampyr eller demondödande (som han ville i The Body 😉 )

      Scnen när Ben & Glory pratar med varandra i gränden (med Dawn) är dålig. Främst pga Ben och hans dåliga skådespeleri.

      • @Patrik: Fick jag? Tänkte inte ens på det! LOL. Bra avsnitt i alla fall… Älskar när Willow tas på en merry go round i Buffys huvud.

        @Sofia: Visst knyter de ihop det snyggt. Buffy blottar uppenbarligen halsen här. Undrar vad det var som fick de två gamla slayers som Spike dödade att tappa modet… The weight of the world antar jag… 🙁

  • Sofia

    The Gift
    Tror att Henke sätter fingret på en viktig punkt när det gäller Tara här. Trots att vi klagat på överspel från hennes sida i säsong 4 är det kanske snarare övertydlighet? För jag håller med om att ett stort problem är att hon alltid ser lika nollställd ut i ansiktet, oavsett om hon är Glory-galen eller inte.

    Jag kan tycka att argumentet ”they made her out of me” blir lite krystat och enbart för att kunna lösa slutet på avsnittet. Tycker fortfarande att det hade blivit en bättre historia om Buffy tagit på sig ansvaret för Dawn ändå, för att hon känner medlidande med The Key och i höjd med detta avsnitt också är ”andliga systrar”. Precis som tex Inca Mummy Girl är både Buffy och Dawn påtvingade ett livsuppdrag som de inte bett om. I det är de mer besläktade än att de delar samma blod.

    I sedvanlig ordning avslutas säsongen med att Buffy måste offra något. Men är egentligen inte offret i säsong 1 och Prophecy Girl större än det är här? Bara det att vi då inte var lika känslomässigt investerade i vare sig Buffy eller historien? Då visste hon ju säkert att hon skulle dö men gick ändå vidare.

    • Patrik

      Var skall jag börja!?!?!

      Jag älskar detta avsnitt och i podden tar ni fram så mycket av de delar som jag gillar. Mitt i prick på massa åsikter.

      Det känns verkligen som de har full kontroll över denna säsong från början till slutet. Det finns massa saker som dyker upp i olika avsnitt som sedan används i slutstriden (som ni också poängterar).

      Sedan är det tre saker som jag måste ta upp:

      1) Den underbara dialogen som ni även klippte in:
      Buffy: This is how many apocalypses for us now?
      Giles: Oh, uh, well, six at least. Feels like a hundred.

      Härlig blinkning till avsnittsnumret! 🙂

      2) Låten Sacrifice är verkligen jättebra, men denna är ju inte unik för The Gift.
      Denna pianoslinga är Buffy’s theme som spelats i en massa olika avsnitt.
      Versionen som ges i detta avsnittet är dock vackrast.

      3) I detta avsnitt kommer ÄNTLIGEN leveransen av den varsel som Faith sa i sista avsnitten av säsong tre (Graduation Day, Part Two):
      “Miles to go. Little Miss Muffet counting down from 7-3-0”

      Nedräkning till 730 alltså. 730 dagar = två år…

      Ett år senare i “Restless” (säsongavslutning av säsong fyra); i Buffys dröm tittar Tara på Buffys väckarklocka (som visar 7:30) och påpekar att den går fel.
      Ett år har gått så klockan borde alltså stå på 3:65 (fast det kan ju inte en klocka stå på)

      Ett år senare igen (säsongsavslutning av säsong fem): 730 dagar är nedräknat – Buffy dör.

      Wonderschön! 🙂

      Not: Angående Little Miss Muffet så finns det mycket bevis i serien att det är Dawn som detta pekar på, vilket gör att detta citat varslar både om henne och Buffys död.
      Det har gjort det lite svårtytt och viss förvirring verkar råda vad som gäller, men visst älskar man sådana här inlagda blinkningar långt innan de inträffar? 😀

      • Jamen, va fan. Du och jag, Patrik, har ju snackat om att i The gift koppla till dessa föraningar där dagar räknas ner… 730 dagar kvar, 365 dagar kvar, 0 dagar kvar. Som en annan Donnie Darko… Och så glömmer jag helt att ta upp det i poddavsnittet. Jag blir så trött. Suck.

        • Patrik

          Jag vet!
          Skäms! ;D

      • I extramaterialet för säsongen (som Henke clearade innan jag kollade på det) så sägs det rakt ut att little miss Muffet är en referens till Dawn. Men jag fattade faktiskt inte riktigt på vilket sätt det kunde kopplas ihop.

        Testade precis att google Little Miss Muffet för att se om jag hittade nåt:
        “A chick who likes muff diving.”
        Urban dictionary är väl för härligt :S

        Näe men kommer från en dikt där en lite flicka blir rädd för en spindel tydligen. Borde en ju kollat upp i början av säsongen. Eller redan i Graduation Day.

        Little Miss Muffet
        Sat on a tuffet,
        Eating her curds and whey;
        Along came a spider
        Who sat down beside her
        And frightened Miss Muffet away.

        Har öht mer tolkat nedräkningen som en nedräkning till Dawn än till hennes död. Döden make:ar ju dock mer sense eftersom man då kan förstå varför Joss inte ville vänta med att döda Buffy ett par säsonger till om han nu fick mer tid på sig av Warner eller vilka det nu var som förlängde Buffy.

        • Patrik

          Jo, det är många som kopplar ihop nedräkningen till Dawn istället för Buffys död. Problemet med det är ju att i så fall räknas det fel (Dawn dök ju upp efter knappt ett år (början av säsong fem) och inte efter två).

          Vad jag förstår med planen att döda Buffy började den _gissningsvis_ då två år tidigare då kontraktet med TV-bolaget skulle gå ut efter säsong fem. Men jag kan ha fel i detta.

          Angående Miss Muffet så finns det flera referenser i säsong fem till barnvisan (folk nämner delar av ramsan i närheten av Dawn).
          Sedan är det kanske en extra koppling till den spindelätande The Mayor iom att referensen kom i Graduation Day). 🙂

  • Sofia

    Intervention
    Tar den kommentaren här eftersom ni tog upp frågan om Willows bevekelsegrunder för att hjälpa Dawn att hämta tillbaka Joyce igen med Mats. Jag tolkar fortfarande hennes beteende som ett utslag av att hon tenderar att bli förförd av kunskap och gillar att vara den som vet och helst också vet mest och bäst. I det tyckte jag att jag fick vatten på min kvarn i Intervention när hon med en gång erbjuder sig att laga Buffy-boten. Vilket hon ju också uppenbarligen gör så småningom.

    • Låter väldigt sannolikt. Det blandat med hennes dokumenterade mer wreckless:a sida gör faktiskt beteendet väldigt “i karaktär”.

    • @Sofia: Har du sett Intervention nu äntligen? 🙂

      • Sofia

        Typ 😉

  • Sophie

    Hej! Jag är ett stort fan av er podd, och tycker att den är måndagens höjdpunkt. 🙂 Håller verkligen med om att det är kul att Mats Strandberg är gäst i dagens avsnitt.

    Det är andra gången jag ser serien, och jag minns att jag tyckte att det var lite märkligt att Buffy var beredd att offra Angel i avslutningen av säsong 2, men att hon inte kan tänka sig att göra samma sak med Dawn, trots att det skulle stoppa apokalypsen. Jag fattar såklart att hon inte vill göra det, men i egenskap av The Slayer borde hon resonera annorlunda. Trots allt köper jag det mer nu p g a att hon säger att hon känner att det inte är rätt väg att gå, samt eftersom hon lovar Joyce att beskydda Dawn i avsnittet Listening to Fear, oavsett vad som händer.

    Sen tycker jag om insikten som Buffy får i det här avsnittet, som avslutar grubbleriet som upptagit hennes tankar om vad det innebär att vara The Slayer under hela säsong 5. Hon går från att tänka att det handlar om död till att inse att det handlar om kärlek, och det är så fint. Därför tycker jag att scenen när Buffy dör är en av de absolut starkaste scenerna i hela serien. Spikes och Willows reaktioner känns verkligen i hjärtat eftersom de spelar så fantastiskt bra i den här scenen, med resultatet att det blir lite dammigt i rummet. 😉

    Sen måste jag komma med en liten invändning. Skådespelaren som spelar Kralik är inte samma person som spelar The Judge och Luke. Kralik återkommer i en annan roll i nästa säsong. De är väldigt lika varandra, speciellt över munnen, så det är lätt att blanda ihop dem (särskilt under pågående poddning när man inte har samma möjlighet att konsultera imdb som jag kunde göra nu). 🙂

    Det var allt för mig!

    • Tycker också det var lite märkligt att offra Angel. Han hade ju dock levt ett längre liv än Dawn. 200 år vs 6 månader. Det kanske spelade in 😛

      Den munnen kan man även se i första säsongen av Buffy i form av The Masters underhuggare, Luke. Episk jäkla mun alltså. Ber om ursäkt för det kollektiva hjärnsläppet 😛

    • Välkommen Sophie. Vad trevligt att du kommenterar och stort tack för de värmande orden. Nu får du dock klara dig utan podden de närmaste två måndagarna. Men sedan är vi tillbaka med nya krafter och hela säsong 6.
      Not to fret.

      Jo, du är som du vet inne på samma tankar som jag haft under säsongen. Skulle Buffy haft samma inställning till att rädda Dawn, och offra alla andra på jorden, om Dawn inte knutits så hårt till henne själv? Jag tycker att showen får ihop det snyggt i slutet. Dawn är inte bara en “styvsyster”, hon är till och med en del av Buffy. Sen tror jag att Buffy helt enkelt blev trött på kompromisser och att tänka strategiskt och i termer av the greater good. Hon skiter nog lite, lite i sin roll som slayer här i slutet. Hon ska rädda Dawn till vilket pris det än kostar… Med den inställningen blir det nog naturligt för henne att offra sig själv då hennes slayer-jag måste skrika ut i ångest över att hon å andra sidan just förlorat/offrat hela jordens befolkning…

      Kralik, Luke. They’re all the same. Vampires with big mouths… 😉

  • katteng

    Hej Henrik och Johan!

    Jag är kanske lite sist på bollen, upptäckte denna podcast för jag följer Mats på instagram. Fantastiskt kul! Så pass kul att jag börjar se om hela serien (för typ 3e gången(vissa avsnitt har jag sett fler gånger)) och är nu på avsnitt 9 av denna pod.

    Är som ni förstår ett stort Buffy-fan och hoppas komma in och kommentera här men måste lyssna ikapp mig, vill ta allt i rätt ordning även om jag började med att lyssna på Mats avsnitt(som va superbra!). Gör nog ett helt ok jobb, har sett 24 avsnitt Buffy och lyssnat 9 avsnitt av er podd på en vecka så snart är jag ikapp! 🙂

    I alla fall, ville bara hejja på lite och make my self known.

    Fortsätt så här!

    En sak jag tänkte på med Mats ring, har en kompis som är tillsammans med en irländare och hon har också en sådan ring som hon fått från honom. Har för mig att den är irländsk eller i alla fall är vanlig där och att beroende på ifall spetsen på hjärtat är vänt mot en eller från en så betyder det olika saker (typ singel/upptagen, förlovad/inte förlovad eller något liknande). Har inte kunnat se hur Angel bär sin ring men det kanske vore kul att titta upp?

    Hälsningar Erik

    PS började nästan gråta när ni pratade om slutscenen och började gråta när ni spelade upp ljudklippet, <3 Buffy .DS

    • erik thulen

      Okej, dom pratar om det i s02e13 så I rest my case 😛

      • Tja Erik!

        Bra jobbat! Du hinner komma i fatt till säsong 6 🙂

        Det är absolut en sådan ring. Här kan man läsa mer om den http://buffy.wikia.com/wiki/Claddagh_ring (även länkad i show notes).

        Menar du att de pratar om ringen i s02e13? Intressant! Han har ju faktiskt den där fåniga dialekten som gör att en sådan ring makes sense. 😛

        • erik thulen

          Hej!

          Ja det var så lustigt eftersom jag såg s02e12 och sen kommenterade här, så sa Angel allt det jag skrev i nästa avsnitt 🙂 Det är när Angel är på väg till hamnen med den sista delen till The Judge och Buffy ska säga hej då, då ger han henne en likadan ring och förklarar vad den är och betydelsen av att hjärtat ska peka mot en. En ganska lång scen faktiskt, 28 min in i avsnittet om du/ni vill titta igen. Nu har jag glömt titta efter det men jag vet inte om Buffy sedan använder den, Angel blir ju av med sin själ så hon kanske inte tycker det känns så romantiskt längre, men hon sätter i alla fall på sig den i scenen.

      • Hej Erik och välkommen till Buffypodden.

        Det var superroligt att ha med Mats som gäst. Han är underbar! 🙂

        Jättekul att du hörde av dig här på webbsidan också. Gå gärna gå in och kommentera på gamla podcast-avsnitt när du tittar och lyssnar ikapp. Vi besvarar alla inlägg som kommer in.

        Jo, ringen tror jag vi har pratat om tidigare, eller så får vi hänvisa till Johans länkning till Buffy-wikin. Hjärtat ska peka inåt, upp mot kroppen, för att visa att man är upptagen (som Mats har den). 🙂

        • erik thulen

          Hej Henke!

          Tack för välkomnande 🙂

          Okej det ska jag absolut göra, har inte gjort det innan för jag tänkte att ni kanske var mer fokuserade på dom mer aktuella avsnitten. Men då hörs vi i kommentarerna!

          • Både ock är välkommet. Klart att de aktuella avsnitten är mer aktuella, men detta är en i sanning tidlös podcast. Man kan se om serien och lyssna på podden precis när och hur gånger man vill! 🙂

          • erik thulen

            Bra inställning! Jag kommenterar vidare då 🙂

  • Sofie

    Hej Henrik och Johan! (Och Mats.)

    Jag hörde faktiskt att det var “Sacrifice” du spelade i podd-avsnittet om Buffys död i säsongsavslutningen av säsong 1. Och jag tyckte det var himla snyggt! Men det sa jag ju inte då, så jag säger det nu istället.

    Ja, men det där med en slayer efter att Buffy dött i detta avsnitt är ju spännande… Jag vill ju höra Mats teori, hallå! Men, en ska ju inte spoila för dem som inte sett mer… (Jag har ju sett Buffy ungefär tvåsiffrigt och växt upp med dem, i princip, vilket påverkar mina känslor inför serien väldigt mycket.)

    Jag tycker att “The Gift” är ett oerhört känslosamt avsnitt och jag gråter bara ni pratar om det. Och ja, Spikes reaktion är hjärtskärande. Likaså Willows.

    Det där med Spike, att han är mer “mänsklig” än andra vampyrer utan själ, är spännande tycker jag och något jag ofta tänkt på. Jag har en teori om att hans besatthet/kärlek till Drusilla i århundraden har gjort honom mer mänsklig, i någon mening. Kanske att han får det där chippet och därmed inte kan slakta människor längre påverkar honom på något sätt också? Inte själva chippet, men att han inte dödar människor under en längre tid. Och hans besatthet/kärlek till Buffy; han vill ju vara “god” inför henne. Typ.

    Nåja.
    Tack för ett trevligt poddavsnitt! Nu ska jag försöka lyssna ikapp…

    • Hej Sofie. Och välkommen till kommentarsfälten till podden! En Sofie till!

      Tack för att du lät mig veta att åtminstone en lyssnare hörde Sacrifice där i poddavsnittet Prophecy pod. 😀

      Jaja, vi snackade lite om detta med en slayer efter att Buffy dött med Mats fast “off air”. Vi kommer återge vad som sades när det passar sig under säsong 6. Påminn oss gärna om vi glömmer det! 🙂

      Jo, The Gift växer i huvudet var gång jag tänker på det. Damn, det borde fått betyg 10/10 av mig. Det var just det att The body kändes ännu tydligare i huvudet när vi spelade in podden.

      Kul att höra en annan som också funderat och kanske brottats lite med funderingar runt Spike. Tack för din input! Jag tror att du är inne på rätt spår här. Dessutom är jag mer och mer övertygad om att vampyrer ärver med sig personlighetsdrag när de blir turnade. Jag tror att jag tidigare i podden spekulerade i motsatsen men det var i så fall helt fel. Det är flera vampyrer, inte minst senare i serierna som blir väldigt liknande sitt mänskliga jag som vampyr, fast elakare. Och då William var en kärlekskrank “puppy” som människa, som blev mobbad av sina vänner (S05E07 Fool for love), så är det kanske inte så konstigt att han som vampyr först blev en “wanna be big bad” och senare faller tillbaka till den lite mer kärlekstörstande typen… Intressant figur han är i alla fall.

      Tack själv för de vänliga orden. Lyssna ikapp? Hur långt har du lyssnat?

      Hör av dig igen! 🙂

  • Carl

    Lattjo att ni pekar på hur forcerat och hafsigt The Gift är skrivet men ändå tycker att det är felfritt. Upplevelsen är inte alltid logisk.

    Jag förundras också en hel del över tolkningen att Buffy gör något heroiskt på slutet. Hon gnäller ju precis innan om att hon inte orkar förlora Dawn efter att ha förlorat Angel och Joyce. Och istället utsätter hon Dawn för detta öde som hon själv tycker är värre än döden. Hyggligt.

    Att slutet blir ett heroiskt uttryck för kärlek underminerar också säsongens tema om Buffys utbrändhet. Hon har ju tidigare stött bort avlastningen och mer och mer tagit på sig ansvaret vilket gör att hon går in i väggen när Dawn blir bortrövad. Serien tar ju väldigt lätt på det här och Willow kravlar in i hennes hjärna och ger en mental örfil för att hon skall skärpa till sig. Inte riktigt lämplig hantering av någon som gått sönder av stress. Och det leder till att hon tar livet av sig. Vilket serien alltså applåderar. För mig hamnar det här i samma svarta mapp som våldtäktsskämtet med Spike och Willow.

  • erik thulen

    Så är jag tillbaka där jag började, fasen vad det har varit kul! Och tråkigt att det bara är två säsonger kvar. Panic much?

    s05e21 The weight of the world | 6/10

    Är ju inte superimponerad av drömsekvenser som jag nämnt innan så ger samma betyg som Johan. Som Mats säger så är det inte ett avsnitt jag skulle titta om på men det är viktigt. Och det är väldigt sympatiskt av Buffy att faktiskt ge upp. Det påminner om HP sista striden när han ger upp och går mot sin död, här är det lite mer utdraget och får sin kulmen i nästa avsnitt när…

    s05e22 The gift | 10/10

    …Buffy dör. Fy fan.

    Ett riktigt rysaravsnitt. Buffy som serie har verkligen mognat denna säsong och det finns så många intelligenta intriger, inte minst bland scoobisarna. Att Giles och Buffy bråkar till exempel, än mer att dom inte riktigt blir sams. Istället mynnar det ut i ytterligare en scen där SMG levererar så tungt att jag inte har ord för det. Buffy säger “I sacrificed Angel. I loved him so much.” och det låter som att hon verkligen genomlevt hundra apokalypser när hon säger sista repliken. Vet att detta är preaching to the choir men det är anmärkningsvärt att materialet och leveransen är så stark. Sofia nämner nedan att det går att bli mätt på gåslever och det är nog sant. Jag undrar om inte Go Fish och alla liknande avsnitt finns där just för att det överhuvudtaget ska gå att ta till sig avsnitt som detta utan att gå under som människa.

    Gud va konstigt att det anses problematiskt med slutscenen som Mats nämner. Det kommenteras nedan också och jag håller med till 0%, absolut inget illa menat med det, det respekterar jag. Men för mig är det sjukt stor skillnad mellan att offra sig och att ta livet av sig även om resultatet är detsamma. Min läsning är att Buffy offrar sig även om det går att tolka in ett vemod i hennes beslut. Vilket kanske är det det som föranar en annan tolkning, men det ger bara mer tyngd tycker jag. Återigen tänker jag på HP och kan inte låta bli att tycka att det är en grund tolkning av händelseförloppet att enbart se det som ett självmord. Som jag ser det är ett självmord att ta livet av sig för att en ger upp, att offra sig är att ta livet av sig för att en vägrar ge upp. Buffy älskar Dawn mer än sig själv, Harry Potter älskar sina vänner mer än sig själv, därför väljer dom att dö. Att behöva välja mellan sitt eller andras liv är såklart inte ett scenario förtjänt av en applåd men jag är övertygad om att det bara är hjärtat som kan ta något beslut då. Det svåraste i den här världen är att leva i den, och som Dumbledore säger “Do not pity the dead, Harry. Pity the living, and, above all those who live without love.”. Om vi inte har saker att dö för har vi väl heller inte saker att leva för? Ja, det är bara min tolkning och den är kanske extrem men den här typen av frågor i fantasy är något av ett specialintresse för mig. Intressant.

    Jag gillar faktiskt att Giles kväver och att han inte har en kniv, det känns mer ruskigt på något sätt och det passar att han bli så där kall som han blivit några gånger. Go Ripper.

    Säsong 5

    Absolut starkaste säsongen hittills men kan inte uttala mig om vilken säsong som är bäst ännu. Det är så många nya tolkningar och lager som tillkommit vid denna tittning så jag avvaktar.

    Nummer fem är kanske otippad men jag uppskattade det avsnittet så mycket efter att just ha sett Coppolas Dracula (för första gången) straxt innan så det avsnittet fastnade i huvudet.

    Topp 5

    5. Buffy vs. Dracula (S05E01)
    4. No place like home (S05E05)
    3. Fool for love (S05E07)
    2. The gift (S05E22)
    1. The body (S05E16)

    • “Det svåraste i den här världen är att leva i den”
      Det är tusan den här meningen som får mig att ryckas ut ur avsnittet. Jag förstår ju att det inte är menat som en självmordscen. Men det känns verkligen som en inslängd floskel som inte make:ar sense nånstans. Den återanvänds ju senare på ett mycket bättre sett dock. Men här grumlar den bara det som ska vara glorifieringen av Buffys död.

      Känns som om det vore intressantare att se om Buffys instinkter och reflexer handlade mot hennes hjärta (så som det ofta kan vara på riktigt) och att hon puttade ner Dawn för att skydda sig själv. Det hade varit en säsongsfinal det. Ruben Östlund behandlar ju det temat lite grand i Turist.

      Men i Harry Potter tycker jag iofs att det helt klart funkar bättre.

      • erik thulen

        Okej, intressant! Det är då jag får rysningar 😛 Förstår ändå vad du menar och backar lite i min hållning, skulle absolut vara intressant att go Ruben Östlund men kan tycka att dom redan gjort det (och kommer göra det). Det jag är ute efter är kanske att jag tycker att slutet är tvetydigt och går att tolkas på flera sätt. Jag tycker inte att det bara går att se det som ett självmord men det kan heller inte uteslutas, vilket ju gör att jag som tittare får ett stort ansvar över min tolkning och det uppskattar jag.

        Haha, putta ner Dawn, mja kanske det men hur skulle säsong sex då se ut?

  • Då var jag klar med säsong 5. Ja, eller jag har varit det ett tag men inte fått ändan ur och kommenterat här. Tyvärr blev jag efter att säsongen pågick mer besviken snarare än upprymd av det jag fick se. Luften gick ur mig. Jag vet inte vad som är grundorsaken, förmodligen en kombo av saker. Gloria tyckte inte jag var superkul som alla andra. Gillade hennes minions däremot.

    The Body var bra men jag blev störd av att avsnittet innan var dåligt och att man slängde in den där slutscenen i det avsnittet. Jag kände mig tvingad att titta vidare trots att jag var lite trött och det kanske inte var en bra idé. Men det var ju en sån cliffhanger.

    Håller med om att vinjetten förstör en stor del av stämningen i The Body.

    Family är mitt favoritavsnitt. Jag är en sucker för när såna man kanske inte trodde skulle ställa upp för en faktiskt ställer upp.

    Slutligen älskade jag Buffys uppläxning av The Watchers’ Council i slutet av Checkpoint. Badass Buffy. 🙂

    Blir ingen topp-5 men om jag skulle göra en så skulle The Body, Checkpoint, Family, Listening to Fear och Forever vara med. 🙂

    Just det ja, musiken när Buffy diskade när Joyce mådde dåligt och pratade en massa konstigheter i sovrummet en trappa upp var mycket passande. Otroligt störande och glad melodi. Passade perfekt.

    s05e01 – Buffy vs. Dracula 6/10
    s05e02 – Real Me 6/10
    s05e03 – The Replacement 5/10
    s05e04 – Out of My Mind 4/10
    s05e05 – No Place Like Home 5/10
    s05e06 – Family 8/10
    s05e07 – Fool for Love 6/10
    s05e08 – Shadow 6/10
    s05e09 – Listening to Fear 7/10
    s05e10 – Into the Woods 4/10
    s05e11 – Triangle 4/10
    s05e12 – Checkpoint 7/10
    s05e13 – Blood Ties 6/10
    s05e14 – Crush 4/10
    s05e15 – I Was Made to Love 3/10
    s05e16 – The Body 7/10
    s05e17 – Forever 7/10
    s05e18 – Intervention 6/10
    s05e19 – Tough Love 5/10
    s05e20 – Spiral 5/10
    s05e21 – The Weight of the World 6/10
    s05e22 – The Gift 6/10

    • En sak till. Jag håller med Johan om att “Det svåraste i den här världen är att leva i den” grumlar slutet lite.

      • Intressant den där diskussionen. Menar du att den repliken grumlar till det så att när Buffys offrar sig skulle det kunna ses som ett självmord? För det läser jag över huvud taget inte in i den repliken eller scenen.

        Det var en del av Buffys avskedstal till Dawn och även om det må varit högtravande och kanske “cheesy” så var det inte ett budskap att Buffy var trött på livet. Det var en spark i baken på Dawn att hon skulle ta vara på sitt liv även om det är tufft att leva ibland (ensam utan sin syster)… Buffys tal var inte samma, men det hade funktion som Tom Hanks tal till Private Ryan i slutet av Saving Private Ryan…

    • Alltid lika kul att se dina betyg. Bra jobbat att hålla ordning på alla betygen. Visst kan det vara svårt ibland när bedömningsskalan börjar glida? Fast du verkar ha haft “jämna plågor” under säsongen så att säga, där alla betyg är mellan 4-7 förutom för två avsnitt.

      Jättekonstigt att du hade så svårt med I was made to love you. Jag som fick vibbar av både Blade runner och Ex machina av avsnittet…

      Trist att du inte gillade säsongen lika mycket (som jag). Det kan kanske slå åt båda hållen, detta att binge watcha sju säsonger i rad under kort tid… Men samtidigt är det alltid lika fascinerande att höra hur olika vi ser på säsongerna. Sofia skrev häromdan i en annan kommentar att hon håller S4 och (det hon sett hittills av) S7 som bäst. Jag håller inte med henne men jag skulle kunna gå in i döden för hennes rätt att tycka så! 🙂