Episod 17 – Jurassic World

I det böljande avsnitt 17 recenserar vi Jurassic World, Inherent Vice och Terminator: Genisys. Vi pratar även om upptakten till True Detective säsong 2 och berättar om våra utlandsresor.
avatar Tommy
avatar Fanny
avatar Niklas
Johan

Om Joss Whedon och Kevin Smith fick en unge hade han hetat Johan. Johan hade dyrkat sina föräldrar på ett väldigt osunt vis.

  • Carl

    Inherent Vice är nog klokt att se på bio. Att uppskatta PTA och The Big Lebowski men inte Inherent Vice låter onaturligt och borde bero på dåliga visningsomständigheter.

    Det hade varit intressant med ytterligare utläggning från Fanny om varför en film måste ha en konkret historia som går att förstås ur ett logiskt perspektiv. Det finns ju väldigt mycket subtext att vältra sig i, samtidigt som många scener är fantastiskt underhållande. Jag vill påstå att det svårfångade i handlingen gör att filmen har potential att hålla bättre över tid. Särskilt när den är gjord av en mästare som fortfarande är på toppen och knappast slänger ur sig något utan tanke och mening.

  • Sofia

    Jag tyckte nog bättre om Genisys än Fanny. Bla tyckte jag att det var jätteskönt att slippa påklistrade 80-tals”vibbar” som man säkerligen ändå inte skulle ha fått till så att de hade känts genuina.

  • Jag gillade att man i JW fick se hur det var tänkt att parken skulle fungera. Hade gärna sett mer av det. Pallade knappt ungarna, och var ju jättekonstigt att de tyckte Chris Pratt var supercool och badass istället för deras moster som trots allt precis räddade livet på honom.
    Inte en superfilm, men ok tidsfördriv.

    • Niklas Lundqvist

      Ville också se mer av parken! Kanske borde ha varit en film enbart om problematiken med att driva en framgångsrik nöjespark och skippa de förrymda dinosaurierna helt?

      Ungarna var bedrövliga och kändes som reliker från de gamla filmerna som inte borde ha grävts upp igen.

  • Ja jävlar vad Cecilia röjde runt. Var börjar man… 🙂

    Passion höll väldigt bra. Lätt det bästa avsnittet på denna omtitt hitills och “dödssekvensen” är extremt bra filmad, många långfilmer/tv-serier borde se och lära.

    Utav övriga avsnitt var Go Fish underdogen som överraskade. Minns att jag förut tyckt att de skulle kört Creature of the Black Lagoon all the way men uppskattade att de gjorde sin egen grej istället för en homage till en klassisk monsterklyscha.

    Enligt IMBD så sändes Buffy i Sverige först i februari 2000 är dock tveksam om det verkligen är tv4 sändningen som listas där. Är dock fortfarande inte övertygad att det är TV4 visningen som listas där utan snarare repraseringen på kanal 5.

    • Jag tror listningen är helt korrekt. Stämmer åtminstone bra överens med mina minnesbilder om var jag bodde och jobbade med när TV4 började köra serien, och första halvan av 2000 hade varit min ungefärliga gissning annars.

      • Möjligt, jag kunde svurit på att serien visades innan millenium skiftet i sverige.

    • Passion var en positiv överraskning trots att jag äskade den redan vid första titten. Men efter att Surprise/Innocene var något svalare än minnet sa var det en positiv överraskning att Passion stod upp och levererade.

      • Carl

        Jag föreställer mig att du menar Brian De Palmas Passion och njuter.

        • Tänkte bara säga att jag röstade ner den här kommentaren. Det syntes nämligen inte.

        • Ujuj, den har jag inte ens sett. Är det en film du kan rekommendera?? 😉

          (hihi, jag vet redan svaret..)

          • Carl

            Endast för De Palma- eller McAdams-komplettister. Det finns väl dock all anledning att vara båda av dessa. Rapace-komplettister också, varför man nu skulle vara sådan.

    • @joelburman:disqus Nånstans kan du väl börja? Jag är nyfiken på vad det var som jag “röjde” i som fick dig att storkna? Kan gissa att det var en hel del 😉

  • Carl

    Något längre avsnitt än en genomsnittlig Lav Diaz-rulle. Bra att ni inte stressar igenom trots att ni bränner av fyra episoder.

    Jag greppade inte riktigt Cecilias invändning mot monstrens korrupta syn på passion. Är det för att serien i likhet med 50 Shades of Twilight på riktigt presenterar stalkning och domestic abuse som romantiskt? Är det något som går igen i hela serien och kanske i Whedons andra verk också, eller är det en kritik av den sortens dumheter genom att det är en del av monstermetaforen?

    Lattjo att låta Cordelia förklara subtexten och att de andra besväras över att det är taktlöst. Om man nu måste lägga ut texten för att det är en ungdomsserie så låter det ju smart att göra det med viss sarkasm. Det kanske kan vara farligt för rollbyggandet med för mycket metadialog, men att det funkar gör att jag kan förstå att alla hyllar Joss Whedon.

    • Glömde ju att skriva att jag totalt instämmer om 50 shades of gray vibbarna i Passion och och 50-tals mord avsnittet.

    • Får välla börja dela upp i kapitel så kan vi köra på i fyra timmar per avsnitt.

      Personligen ser jag romantiken lite som en ironisk gest från Joss sida och inte romantiserande som 50 Shades of Twilight. Men det är klart att det kan ju vara lite romantiserande trots ironin.

      Jag hoppas och röstar på sarkasm definitivt. Vet inte om man kan kalla Cordelias kommentarer för metadialog. i vissa fall helt klart, men oftast säger hon bara dumma grejor rätt och slätt.

    • Jag får stalker-vibbar men inga 50 shades of Grey vibbar. Jag undrar istället om ni andra använder “50 shades”-uttrycket för att beskriva något annat grumligt… Vet inte ens vad 50 shades of Twilight är? Förutom att det ena är en fanfic av det andra… 🙂

      • @Carl: Var väl mer en tanke som slog mig än en ‘invändning’ generellt, med tyngdpunkt på att Passions-snacket var väldigt cheesy och utifrån Angels beteende snarare bör beskrivas som “fett creepy” än passionerat, men det kanske inte kom fram tillräckligt tydligt i podden. Mest ogillade jag nog den passagen för att det kom från Angel… inget han säger låter trovärdigt.

        @Henke: Jag gjorde Fifty shades-parallellen med Christian Greys stalkervarning- uppvaktning av Anastasia SAMT filmens ostiga manus i åtanke. Inget annat.

        • Carl

          Passion är fett creepy, så det låter rimligt.

          Bra avsnitt förresten, det var kul lyssning rakt igenom. Pluspoäng för en gäst som respektlöst attackerar det allra heligaste, betygsskalan.

      • Carl

        Jag använder termen i nedsättande syfte och för att de delar karaktärer och världssyn.

      • Vet inte vem du syftar på med “ni andra” men även jag syftar på romantiserandet av domestic abuse. Och det är nog pga den gemensamma paralellen som Carl (och jag) skrev ihop filmnamnen.

        Jag tycker dock som sagt att Passion var svinbra även om vi inte riktigt har samma tolkningar. Jag tyckte att Willows ursäktande var mänskligt och gjorde hans “kill” än jobbigare att se.

  • Klart passion kan vara både ond och god. Det handlar om att man brinner för något/någon, känner lidelse, är besatt. Det var väl det som Willow syftade när hon sa att Angelus på ett sätt var samma person som Angel, dvs fortfarande besatt av Buffy, det hade inte ändrats. Tolkade det inte som en ursäkt för stalking som Cecilia var inne på.

    Säger jag som inte sett ett enda avsnitt av Buffy. LOL. Härligt att kunna se en serie utan att se den. Ni tycker väl jag är helt galen som inte slutar lyssna och istället börjar kolla, och sen lyssna. 😉

    Bra avsnitt. Synd att det klipptes där i slutet.

    • Du uppfattade det helt korrekt Johan. Tänk att det ska behövas en som inte ens sett serien för att få medhåll om att passion kan vara av det onda/svarta slaget! 😉

      Det var kanske bra att vi hade det lilla minneskortet för annars hade avsnittet knappast klockat in under 3 timmar! 😀

    • @jojjenito: Se mitt svar om “passion” ovan. Jag misstänker att Willows “uppmuntran” till Buffy om att hon är allt Angel tänker på – oavsett själslig status och trots stalkerfasoner – inte var menad som en ursäkt för hans beteende. Men det kom ut så. Kanske lite ogenomtänkt manus att poängtera Buffys (fd romantiska) betydelse för Angel i en kontext där han hotar henne och hennes vänner.

    • “Klart passion kan vara både ond och god” sure, men i mina öron låter det som en stalker som försöker glorifiera sina patologiska mord. Precis som på samma sätt jag glorifierar mina brakskitar genom att påtala att de har en nötig bouquet. Jag vet ju mycket väl att det inte är så mina de beskrivs bakom min rygg. Även om jag tekniskt sätt har rätt.

      Så ironi var väl tekniskt sätt fel ord egentligen.

      Jag tror bara Willow ville ingjuta lite hopp i Buffy om att det fortfarande fanns en liten bit Angel kvar djupt där inne.

      • Allt jag egentligen säger (eftersom jag inte sett serien) är att passion är att man känner starkt för något, och att det kan handla om både kärlek eller hat. Och det kändes som att Angel/Angulus representerade de två olika sidorna av samma passionsmynt.

        När jag hörde klippet där Willow pratade med Buffy tolkade jag det också som att hon ville muntra upp Buffy.

        @cecilia_burman:disqus

    • Kristin

      Håller med här om begreppet passion, det behöver inte alltid vara “till godo”. Willows svar till Buffy har jag alltid sett som en varning, en ond förebråelse om att hon är en måltavla pga deras tidigare intensiva relation. Som du är inne på så har passionen förbytts från ljus till mörk, men att det likväl är “passion”, besatthet.

      Har inte tolkat meningen till syfte att vara ursäktande för stalkning eller för att skylta med hopp om att Angel har kvar mänskliga sidor, utan tolkat det som att Willow nästan inte vill säga det på grund av att det är så hemskt och sårande, det är trots allt någon som Buffy har enormt starka känslor för så det torde ju vara ett känsligt ämne.

    • Håller med mig själv om passion. Nu när jag faktiskt sett avsnittet Passion menar jag. 🙂

      Jojjes Buffystatus: Har klarat av s02e19 “I Only Have Eyes for You”.

      • Bra jobbat Jojje. Du är snart ikapp oss! 🙂

  • Sitter just nu och kollar sista två avsnitten av säsong 2! God damn!!!!!!!!!!!!

    • Ja, manuset är infernaliskt!

  • Frans A

    Bra med en inledande diskussion om betygssystemet, ni får gå mer på djupet i senare avsnitt. Jag håller helt med om att det behövs fler steg; det är långt mellan otroligt och sensationellt.

    • Vi får kanske ringa in dig som betygsystemerare och styra upp specifikationen litet? 🙂

  • Jennifer

    Jag pausade detta avsnitt för att se om Passion 😉 Den är bra, men jag insåg att jag behövde se om Innocent med, och det är nog mitt favvo (hittills). Jag grät nästan på första titten.

    Jag gillar att Angel skrattar åt alla, det är så himla sorgligt att han glädjas av andras lidande.

    • Åhh, det värmer mitt hjärta att läsa din kommentar. Det kommer inte vara sista gången du kommer känna för att gråta under denna serie. Du är ju för tusan fortfarande på de “glada” tidiga high school-åren… 😉

      Personligen tycker jag alltid att avsnitten blir mångfalt bättre när de ses om flera gånger. Jag ser fram emot att få höra vilka dina favoritavsnitt från säsongen är…

  • erik thulen

    s02e17 Passion – 8/10
    Är nog inte lika frälst som ni, men det är ett sjukt bra avsnitt, absolut top 5. Går allt mer över till Johans linje att Angel mest är jobbig. Minns att jag tyckte väldigt bra om honom när jag såg serien för 15 år sedan, men nu är han faktiskt riktigt tröttsam. Gillar inte riktigt hur han spelar ond, jag hade gillat om han hade blivit mer som Hannibal Lecter. Känns väldigt omogen för att vara 240+ år, även om han är ond så borde han väl bli mer sofistikerad eller något sådan. Hittar inte riktigt orden men till exempel så är ju Dru heelt fantastisk och spelar sin karaktär tusen gånger bättre och där hennes ondska, även fast hon stundtals beter sig som en sjuåring, känns mycket mer mogen om ni förstår vad jag menar. Sedan måste jag bara hedersomnämna Cordys “invited into my car” grej som är så himla rolig. Hon är så himla bra! 😀

    s02e18 Killed by death – 4/10
    Gillar faktiskt inte detta avsnitt så mycket, fast det beror nog mest på smak. Men Cordy räddar avsnittet!

    s02e19 I only have eyes for you – 7/10
    Det här är oväntat bra även om vissa saker är lite oklara, t.ex. varför det är bin som omringar skolan. Fattar ju att det är för att ingen ska kunna gå in men det kändes bara som att det inte passade in i avsnittets estetik, men det är ju en småsak.

    s02e20 Go fish – 3/10
    Mjaa, inte mycket att säga här. Som ni nämnt flera gånger så räddas ju ett dåligt avsnitt av den fantastiska dialogen och vissa scener. Till exempel en scen när Buffy är på Snyders kontor och hans sekreterare ringer och säger att någon “Mr Crandle” har kedjat fast sig i godisautomaten och Snyder muttrar något i stil med “pathetic low life vegan” haha, fattar inte vad det kommer från och har inte sett att den kommentaren fått någon uppföljning men Snyder är ju så bra.

    Sedan nämner någon att skolans motto borde vara ” Sunnydale High – Something weird is going on” hehe, känns som att serien redan här börjar bli självmedveten och driver lite med sig själv. Det är ju en av Joss bästa sidor att han inte är rädd för att driva med sig själv liksom, det ger verkligen serien självdistans och gör det lättare för mig att vara överseende.

    • erik thulen

      Ändrar mitt betyg på Passion till 9/10 för jag kom på att det är ju då Mrs Calendar och Giles har sina fruktansvärt känslosamma och jobbiga scener! Så bra, så sorgligt :,(