Äktenskapslycka

Månadens Filmspanartema är SCENER UR ETT ÄKTENSKAP så vi kikar lite på ett par koreanska äktenskapsskildringar.

Den mest minnesvärda scenen ur ett äktenskap de senaste åren måste vara från Kim Ki-duks Moebius när en missbelåten kvinna kryper in under täcket med en kniv i högsta hugg. Filmen saknar dialog men rollerna är tydliga tack vare de starka stereotyper som existerar för äktenskapliga könsroller. En vinpimplande kvinna, en man som står och övar golfsvingen i sitt arbetsrum och så den välartade sonen som står och knäpper sin skoluniform. När mannens telefon ringer utbryter en brottningsmatch mellan mannen och kvinnan och vi förstår att han inte hållit sina äktenskapliga löften.

När både sonen och modern bevittnat mannen med sin älskarinna rinner det över lite och kniven halas fram för en Lorena Bobbitt-aktion. Mannen vaknar i sista sekunden och avvärjer attacken, så kniven riktas istället mot sonen som ju förväntas ärva sin faders oönskade sexuella hunger. Kim Ki-duk gillar ett visst chockvärde och scenen där sonen sitter och blöder i sin säng medan hans far försöker få modern att kräkas upp den kroppsdel hon just mumsat i sig tänjer på gränserna för god smak.

Filmen handlar mer om sexualitetens destruktiva natur och den bisarra besattheten vid sexuell njutning oavsett smärtsamma konsekvenser. Slutsatserna är kanske närmare Irréversible genom ett buddhistiskt filter, men den mest bestående bilden är scenerna där hela familjen är samlad i en pöl av blod. Äktenskapet som institutionaliserad sexualitet framstår som en bur där en hund och en katt låses in tills de förgjort varandra, eller möjligen som ett domesticerande av de annars kaotiska drifterna.

dance-townEn ljusare bild av äktenskapet får vi i Jeon Kyu-Hwans Dance Town. En nordkoreansk kvinna flyr till Sydkorea och försöker få tiden att gå i väntan på att hennes make följer efter. Det är andra delen i en trilogi om individer som lever isolerade i storstaden, så det är inte en särskilt munter historia. Kvinnan har förstås haft viss förhoppning att livet söder om gränsen är lättare, men hon stöter på ett kallt samhälle där man får det man tar. De få trevliga personer hon knyter an till visar sig ha någon sorts monetär eller sexuell personlig vinning som slutmål.

Detta kalla samhälle är förstås inte sämre än det förtryck hon lämnat, men det är endast uthärdligt i väntan på den enda pålitliga källan till osjälvisk värme. Tidigt i filmen etableras det gifta parets intimitet när de sitter och tittar på sydkoreansk smuggelporr tillsammans. Det känns småruttet men de har skapat sig en bubbla av trygghet och förtroende i ett förtryckande samhälle där angiveri från grannarna kan leda till döden. Äktenskapet som den enda äkta tryggheten oavsett om man bor i Nordkorea eller i den fria världen är en vackert romantisk liten maskros.


Läs även vilka äktenskapliga scener övriga Filmspanare har sneglat på:

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).