Årets bästa filmer 2014

Det var ett bra år för film, men det är dags att stänga boken för 2014. Vi listar våra favoriter och delar våra intryck av filmåret.

Topp 10

Den Perfekta Filmen har presenterat en gemensam topplista för 2014 och Tommy har presenterat sina favoriter i videoformat. Törsten efter filmbloggande på ordinalskala är stor, så vi presenterar våra personliga favoriter.

Carl:
10. Maps to the Stars
Hollywoods baksida är alltid intressant och Cronenberg utvecklar den skönt obehagliga stämning han hittade i Cosmopolis. Lysande insatser av Julianne Moore och Mia Wasikowska.

9. White God
Klassisk musik mot horder av ilskna hundar i en film om utanförskap och xenofobi är både en unik filmupplevelse och en aktuell politisk kommentar.

8. Inside Llewyn Davis
Bröderna Coen envisas med att sätta fingret på detaljer i tidsandan med en finurlig svart humor. Enastående soundtrack och ett genombrott för Oscar Isaac.

7. Labour of Love
En bengalisk film utan repliker som skildrar två personers vardagliga sysslor borde inte kunna bli så här bra. Kanske lite synd att ha med en film på listan som ingen kommer få chansen att se. Det var dock en av få filmer som fick mig att bara sitta kvar och flina tills eftertexterna var klara.

6. Why Don’t You Play In Hell?
Galen filmglädje från början till slut. Jag är svag för japansk genrefilm men det här är något utöver det vanliga. En vildes reflektion över filmskapandet och branschen.

5. Hill of Freedom
Jag kan omöjligen övertyga någon som inte redan uppskattar Hong Sang-soo om att det här är bland det bästa man kan se. En film som utmanar hjärnan på många nivåer samtidigt som dialogen är fylld av Hongs vanliga elaka humor.

4. Det blåser upp en vind
Jag blev förvånad över hur hårt Miyazakis sista film drabbade mig. Sorgsenheten över verklighetens elände blir extra stark mot bakgrund av alla barnfantasier som format hans tidigare filmer. Förkrossande film.

3. Vinterdvala
Dryga tre timmar statiska dialogscener som både är naturliga och fullpackade med substans. Hierarkiska strukturer och mänsklig osäkerhet blottläggs från alla möjliga håll utan att det blir teatralt eller konstruerat. Dessutom är varje scen som en målning man inte vill sluta betrakta.

2. Två dagar, en natt
En balanserad propagandafilm om solidaritet i dagens Europa. Orimligt intressant rakt igenom mycket tack vare Marion Cotillards glänsande rolltolkning.

1. Snowpiercer
Efter all realism toppas listan något oväntat av en serietidningsdystopi. Samhällskritiken är trubbig men estetiken och drivet gör det till en underbar filmupplevelse. Bong Joon-ho plockar dessutom poäng för sin integritet i kampen mot klippsugna distributörer. Att filmen inte gick upp på bio i Sverige är djupt tragiskt.

Niklas:
10. Whiplash
Laddat drama som höll för den hype som piskats upp ända sedan framgångarna på Sundance-festivalen för ett år sedan. Spännande och oförutsägbart till slutet, med ett Oscarsvärdigt psykopatporträtt signerat JK Simmons.

9. Gone Girl
Med lite distans till källmaterialet framstår David Finchers filmatisering som än mer lyckad. Det är inte många som kan få en speltid på 149 minuter att flyga förbi så snabbt och samtidigt göra det så elegant. Suverän casting ner till birollsnivå, dessutom.

8. Boyhood
Sett till fristående scener ter sig Boyhood måttligt imponerande. Men i slutändan är summan större än beståndsdelarna, vilket gör Richard Linklaters 12-årsprojekt till en svindlande upplevelse och en framtida klassiker.

7. Locke
En bilresa mellan Birmingham och London låter inte överdrivet spännande på pappret, men i händerna på regissören Steven Knight och med en tour de force-prestation av Tom Hardy i åtanke så blir det omöjligt att slita sig.

6. Predestination
Bländande tidsreseparadox, där nykomlingen Sarah Snook sticker ut i en svår roll. Premissen får mig att vilja börja läsa Robert A. Heinlein och bjuder likt Primer in till flera tittningar.

5. Calvary
Med ett lika vackert som hotfullt irländskt landskap i bakgrunden vecklas en tänkvärd och mörk hämndhistoria ut. Fantastiskt karaktärsgalleri, med en mäktig centralgestalt i Brendan Gleeson.

4. Turist
Jag tycker om Turist för att den, precis som 2013-favoriten Återträffen, sticker ut på den svenska filmkartan. Ett äktenskap på ruinens brant med ett till synes familjevänligt turistparadis som fond är en oemotståndlig kombination, kryddad med Ruben Östlunds bisarra humor.

3. Under The Skin
En dystrare tagning av rymdskräckisen Species – fast i Skottland och med Scarlett Johansson – kan det vara något? Definitivt. Med innovativa grepp och störda scener som är omöjliga att skaka av sig får regissören Jonathan Glazer till en kuslig stämning som tangerar den i hans kontroversiella Birth.

2. Nightcrawler
Ett svidande samtidsdokument om hur konkurrensen i mediebranschen hårdnar samt en fingervisning om vart vi är på väg. Dessutom är det en engagerande historia, vars bilburna nattaktiviteter i ett smutsigt Los Angeles för tankarna till en modern Taxi Driver.

1. Interstellar
Lider av sedvanliga skavanker som brukligt när det gäller Christopher Nolan, men känslan av äventyr och att delta i en expedition in i det okända väger ändå upp för typiska Hollywood-floskler. Hjärnan säger att jag borde välja något annat som 2014 års bästa film, men hjärtat säger Interstellar.

Individuella prestationer

Det är inte bara enstaka filmer som förtjänar att lyftas fram, utan även de skådespelare och regissörer som satt en särskild prägel på filmåret.

Carl:
Enligt Letterboxds sammanfattning av mitt filmår var den oftast förekommande personen i de filmer jag såg Scarlett Johansson. Captain America 2 gav säkert lite tillskott på banken och med Her och Chef positionerade hon sig på den amerikanska indiescenen. Och i Under the Skin och Lucy briljerar hon med sitt stela utomjordiska uttryck. Ingen av filmerna slog sig in bland mina favoriter, men totalt är det en imponerande samling som både etablerar Johansson som ett av de största namnen och visar att hon kan vara med i alla sorts filmer.

Sedan förtjänar dubbelt Oscarsnominerade Jonah Hill lite erkännande. Med Legofilmen, The Wolf of Wall Street och 22 Jump Street visade han återigen upp sin breda talang.

Niklas:
Trots att fjolåret var kanske än mer imponerande tack vare Prisoners och Enemy, så måste jag nämna Jake Gyllenhaal. Det är främst hans förtjänst att Nightcrawler hamnade så högt på min lista och det känns grymt orättvist att det inte resulterade i någon Oscarsnominering. Med lovande historier som Everest och Southpaw på ingång så ser framtiden fortsatt ljus ut, så att Jake ska trampa i någon Ryan Gosling-fälla låter osannolikt. Enda hotet på horisonten verkar vara otursförföljda Accidental Love som dyker upp i år, tvärtom vad samtliga inblandade nog vill.

Nygamla upptäckter

Vi har inte bara sett ny film utan även stött på äldre omvälvande filmer. Här följer några av höjdpunkterna bland de nya favoriterna.

Carl:
Jag har till slut börjat frekventera Cinemateket vars själva syfte är att förmedla filmhistoriens guldkorn till en ny publik. Att se film på stor duk ger störst chans åt filmen att träffa rätt. Särskilt i baconchipsfri miljö på Gärdet. En stor upplevelse var Sounds of Silence-visningen av Yasujiro Ozus I Was Born But… med nykomponerad livemusik, men det är svårt att särskilja filmen från just den visningen. Filmer som smällde högre var Billy Wilders Witness for the Prosecution och King Hus A Touch of Zen. En omtitt på Crouching Tiger, Hidden Dragon efter den sistnämnda är ett bra exempel på att insyn i filmhistorien ger större uppskattning för nyare film. Ang Lee var uppenbart influerad av King Hu och byggde vidare på t.ex. feminismen i A Touch of Zen.

Andra upptäckter som höjde humöret var The Fountain, Hot FuzzThe Holy Mountain, Soy Cuba och Coffy. Mästerverk på väldigt olika sätt.

Niklas:
Det har varit så mycket nytt att titta på att det knappt funnits tid att upptäcka gamla klassiker. Men i år vore det roligt att besöka exempelvis Cinemateket lite oftare. Carl lockade dit mig nu senast för att se Werner Herzogs kultfilm Aguirre – Guds Vrede, vilket jag inte ångrar. Sjukt surrealistisk historia, plus att jag nog aldrig varit med om en lika märklig och tryckt stämning i en biosalong som under eftertexterna. Så ett av mina projekt år 2015 blir att upptäcka mer ur Herzogs katalog, och kanske främst fler av hans omtalade samarbeten med Klaus Kinski.

Slutord

Carl:
Det är inte bara faktiska filmer som gjorde 2014 till ett bra filmår. För egen del hade jag förmånen att börja skriva här och smyga in bland Filmspanarna. Ju mer man läser, skriver och hör om film desto mer får man ut av filmtittandet.

Den här bloggen är ju en sidekick till två utmärkta podcasts som alla förstås bör lyssna på. Jag vill passa på att också uttrycka min glädje över att FLM har börjat med en lysande podcast och att From Beyond fortsätter öka mitt intresse för genrefilm genom sin insatta och charmiga podcast.

Niklas:
Precis som Carl så tycker jag att det inte enbart är filmerna i sig som gjorde 2014 till ett lyckat år. Jag började lite trevande att hänga med Filmspanarna, tog upp skrivandet igen efter några års uppehåll och sjösatte en ny podcast som jag är stolt över. Jag hoppas att 2015 fortsätter i samma anda.

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).

Niklas Lundqvist

Niklas är en man med ordets gåva som älskar färgstarka karaktärer.