Semester

Vart är vi på väg? På semester älskling.(27-37) Följ med när vi sammanfattar vår semester genom en filmreferensbonanza.

(Uppdatering: krysset buggade lite så flyttade det hit)

Johan: Vad är mer semester än att ligga i en hängmatta och lösa korsord? Inte mycket. Och jag har inte löst ett enda korsord i sommar. Nu blir det ändring på det. Gratis kudos till den som plockar alla referenser. Nu kör vi!

Min semester började ganska abrupt. Jag har inte riktigt haft tid att planera den så det första jag gjorde var att försöka hitta en bil att låna. Svårt att hitta hyrbil med så kort varsel. Hittade till slut en ascool Rover. Kände mig som James Bond när jag for fram längs europavägarna. Dock kan varken den här bilen eller David Michôd hjälpa mitt förflutna som tönt :P. (144-148)

bertFörsta stoppet blev Bert Karlssons hemstad. Första intrycket var inte jättebra. Trodde på riktigt att jag tagit fel avfart någonstans (7-111). Människor blängde, hotellpersonalen hälsade inte på oss och den enda affären som var öppen den kvällen var en kiosk full med stökiga, redbull-stinna tonåringar som förundrat frågade ut personal om itunes giftcard. Coola nymodigheter det där. Det enda som fattades var en banjo-duell (17-147).

Dagen efter var dock folk lite trevligare och Skara kändes inte lika läskigt längre. Vi packade våra badkläder för en heldag med Bert Karlsson på Skara Sommarland. Tyvärr hittade jag inte Bert. Så här i retrospekt var det nog kanske lika bra. Bert är ungefär diametrala motsatsen till Sam Rockwell (23-140).

Carl: Min semester började lika abrupt, men var planerad långt i förväg eftersom den utspelades på andra sidan Atlanten till största delen. Det är lätt att förlåta anti-turistiska myndigheter som gör sitt bästa för att skrämma bort resenärer från amerikanska flygplatser när man väl kommer fram. Floridas sydvästkust är behagligt händelselös. Inte ens en Gene Hackman på jakt efter en försvunnen Melanie Griffith lyckas göra den här delen av världen särskilt actionfylld (67-171).

Mer spektakulärt var nästa stopp på resan när vi mot alla odds valde att åka till Las Vegas, trots att vi sett hur detta Walley World för vuxna kan fördärva en bra filmserie (170-182). Första intrycket att det är en stor finlandsfärja mitt ute i öknen kan vara lite vinklat av att vi bodde på det lite sunkigare hotellet med Florida-tema vars skapande skildrats i en av de svagare filmerna om gangsteretablering i Las Vegas (84-88).

Intrycket ljusnade när tidsuppfattningen gled oss ur händerna i samma hastighet som semesterkassan och den där surrealistiska Disney-känslan satte in. Tiotusentals kasinoturister på jakt efter underhållning som flödar längs gatan dygnet runt med en jämn berusningsnivå efter frukostmimosan och de enda lokala förmågorna verkar vara suspekt ungdomliga lättklädda damer och mer direkt suspekta herrar med en trave slapper cards i handen. På andra sidan gatan känns det ändå lite civiliserat trots att vi vet att det finns tigrar i badrummen på Caesars Palace (129-220).

zombie burlesqueKasinomättnaden infann sig snabbt och det är lätt att staden tappar sin charm då, särskilt om man bränt alla sina pengar. Då vi inte besvärat oss med värre utsvävningar än penny slots så kunde vi ändå gotta oss åt ett par shower och en naturligt stimulerande utflykt till Grand Canyon. Zombie Burlesque skulle jag kanske inte rekommendera till alla även om den var väldigt rolig, men Cirque du Soleil känns som ett måste även om man inte förbereder sig med magiska svampar (138-242).

 

Till krysset


Läs fler texter på temat semester från våra fellow Filmspanare

Johan

Om Joss Whedon och Kevin Smith fick en unge hade han hetat Johan. Johan hade dyrkat sina föräldrar på ett väldigt osunt vis.

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).