A Simple Favor

Paul Feig har gjort sig ett namn på att motbevisa den gamla myten att kvinnor inte kan vara roliga. För några år sedan doppade han dock tårna utanför den rent komiska genren med ojämna buddy cop-rullen The Heat och nu är det dags för en noir-thriller eller kanske en parodi på densamma. På förhand är detta en mycket spännande kombination.

Inledningsvis är det riktigt roligt att se den komiskt talangfulla Anna Kendrick som överambitiös Martha Stewart-mamma och Blake Lively som filmiskt cool och glamorös femme fatale. Deras interaktioner känns obekväma men avslappnade som om det är improv med tillräcklig talang men kanske lite för lite tid för att konsekvent nå riktiga höjder i dialogen. Det är inte direkt någon kritik utan det kan snarast stärka det nervösa utforskandet mellan två personer som just träffats.

Kendrick är också underhållande i sina interaktioner med diverse sidofigurer, men där en lyckad komedi är fylld med guldkorn i birollerna är de ett svart hål som inte ger något tillbaka här. Hela filmen hänger istället på de två huvudrollerna, vilket ändå bär en bra bit. Som en god noir-pastisch vill man gärna ha någon sorts berättare som ramar in filmen och här klämmer man in den genom att Kendrick spelar in en mamma-vlogg som direkt avslöjar allt man behöver veta om hennes arketyp. Det är dessutom en tacksam källa för skämt via tittarkommentarer o.d. Tyvärr orkar man inte utveckla de goda initiativen utan när vloggen återkommer med jämna mellanrum under filmen försvinner istället denna kreativa humor mer och mer. Det kanske skall matcha filmens och Kendricks tonskifte men i ögonblicket känns det mest som lättja i produktionen.

När filmen övergår till att bli en tam mysteriethriller försvinner all humor helt i onödan. Kendricks rollfigur har lärt sig av sin mer världsvana nya vän och det innebär främst att hon sopar bort allt komiskt stoff. Det känns onödigt att fastna i fällan att faktiskt bry sig om mysteriet och tro att det blir skruvat nog av att en mamma-vloggare iklär sig rollen som hårdkokt deckare. Blake Lively är en värdig arvtagerska till Veronica Lake eller Rita Hayworth men kan säkerligen mer än bara bära upp en kritstrecksrandig power suit och aftonklänning. Visst skapar slutet av den här dikeskörningen rejäla tvivel, men det är nog snarast brister i auteurens vision än i skådespeleriet.

Kanske är det svårare att introducera andra genrer in i komedifacket än åt andra hållet. Skall man skoja till sin neo-noir med att en mamma-vloggare förförs av en femme fatale kan det vara bättre att ha en djupare förståelse för just noir-genren och väva in roliga trådar mer organiskt. Det är möjligt att undertecknad är lite färgad av sommarens poddserie om Coen-bröderna som just spenderat över trettio år att utveckla sina noir-influenser till perfekt balanserad mörk komedi. Den jämförelse som ligger närmast är dock Aaron Katz Gemini från förra året, vilket är en film som inte bara injicerar två kvinnor i den huvudsakliga noir-relationen utan faktiskt anpassar hela filmen efter detta. Att bara låta en mamma-vloggare spela en Bruce Willis-figur är inte längre så tokroligt som Hollywood tror, på gott och ont.


Fler av Filmspanarna har inte bara sett denna film utan även sett mer av värde i den:

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).