Cirkeln

Äntligen får vi se Engelsfors komma till liv på filmduken! Cirkeln är en härlig filmatisering av den första boken i Engelsforstrilogin.

Jag brukar undvika att ta in för mycket information om filmer innan jag ser dem, men så var det inte med Cirkeln. Jag har läst boken på två språk och följt produktionen på Instagram. Som en fan har jag varit superpeppad att se filmen och det kom inga överraskningar. Redan innan filmen kom ut reagerade jag på borttagningen av Nicolaus Elingius och Mona Månstråle, samt faktumet att Irma von Platen som spelade Minoo inte direkt ser ut att ha iranskt ursprung. Istället för att grubbla över det under tittandet fick jag slappna av och ta in en skön adaption – utan voice-overs! Tänk om alla filmatiseringar kunde klara det!

Castingen är otroligt bra och höjer hela filmen. Även om skådespelarna inte ser ut exakt som jag har föreställt mig när jag läste har de fångat rätt attityd. Som i boken är det fokus på fyra av de sex centrala figurerna (Anna-Karin, Minoo, Vanessa och Rebecka). Men Helena Engström som spelade Anna-Karin stjäl showen med hennes roll som ett mobbingoffer med revanschlust. Allt hon känner och tänker kommer fram i hennes ansikte. Annars kan det kännas som detaljerna i karaktärernas liv och tankar förloras i filmatiseringen. Minoo ser mest förvirrad och skräckslagen ut, men det matchar ju hennes karaktär som en nervös plugghäst. Jag hoppas verkligen att det blir en andra film så vi får se mer Linnéa! I Cirkeln är hon mest missbelåten och står upp mot auktoriteter. Hennes perspektiv kommer fram mer i uppföljaren, Eld, och man ser en skymt av det från Leona Axelsen mot filmens slut.

En scen som var rolig att se var när Vanessa och Linnéa är på nyårsfesten. De tittar i varandras ögon medan de tänder sina cigaretter med en perfekt blandning av intresse och förvåning. Man hör inte deras tankar men man anar vad som händer. Jag gissar att det är en scen som kan gå över huvudet på de som inte har läst serien. Är det många sådana scener? Är filmen mer en companion piece till böckerna eller kan den avnjutas fristående? Svårt för mig att säga eftersom jag har läst hela serien. Det enda jag kan påstå är att fansen kommer älska att se alla sina favoritscener som är så snyggt inspelade.

Hela atmosfären är snygg. Kameran glider genom den nedgångna byn, skogen och skolans korridorer med en dyster ton. Jag var lite skeptisk till hur effekterna skulle bli, men jag tycker att det var faktiskt bättre än vissa filmer som kanske har större budget. Om det var den svarta röken som endast Minoo ser, den intensiva min Anna-Karin gör medan hon tar kontroll över andra, eller när Idas ansikte lyser under hennes besatthet är effekterna inte alltför överdrivna. Både ljud och rörelse används för att förstärka de magiska scenerna. Soundtracket är drömlikt och melankoliskt med röster som vi känner väl som Kate Bush och Karin Elisabeth Dreijer Andersson. Jag kände att ibland kunde filmmusiken vara lite för hög så att man inte riktigt hörde vad som sades. Det är något som jag upplevde i trailern och alla teasers med, att alla mumlade under musiken. På grund av det (och faktumet att svenska är mitt andra språk) var jag tacksam att filmen var textad.

Helst skulle jag vilja se Engelsfors som en tv-serie. Då skulle man verkligen få känna karaktärerna och omgivningen som i böckerna. När jag läste Cirkeln upplevde jag ibland den som långsam, men samtidigt älskade jag detaljerna som gjorde den till en riktig diskbänksfantasy. Utöver magi handlar det om ensamhet och att växa ur gamla etiketter. Tjejerna är tvungna att samarbeta trots att de inte har något gemensamt, och det tar lång tid innan de inser att de kan eller vill. I filmformat är berättelsen förkortad med borttagna karaktärer och inre dialog. Vissa scener har slagits samman för att spara tid, vilket är rimligt. Till exempel behöver tjejerna inte Nicolaus hus för att göra magi, de har ju den övergivna dansbanan. Jag förväntade mig inget annat, men ibland kändes det som om scener följde varandra utan mycket sammanhang. I en serie skulle man kunna gå djupare i deras dagliga liv och se flera interaktioner med föräldrar och kompisar istället för att de bara är i bakgrunden. Det är möjligt att filmen kan upplevas som tråkig eftersom den saknar sådana detaljer. Men den är supersnygg och är bra som en introduktion eller ett komplement till böckerna.


Läs vad andra filmspanare har att säga om filmen!

Jennifer

Jennifer gillar allt förutom romcoms och gubbfilm, och vill hellre fika än skriva recensioner.

  • Pingback: Cirkeln (2015) | Rörliga bilder och tryckta ord()

  • Sofia

    Välformulerat! Jag har läst första boken, men kan inte tänka mig att filmen skulle bli svårbegriplig utan den bakgrunden. Tyckte de hade gjort ett bra jobb med alla omskrivningar.

    • Jennifer

      Tack! Jag tror inte heller att filmen skulle bli svårbegriplig. Det kanske kan vara svårare för fans att acceptera ändringar som har gjort den till en fungerande film. Jag funderade mest över om det fanns blinkningar till fansen.

  • Niklas Lundqvist

    Diskbänksfantasy, det låter inte alls dumt! Roligt med alla positiva Cirkeln-recensioner, adaptioner av svenska storsäljare inom litteratur brukar ju vara svåra att få till, minns Arn-filmatiseringarna, t.ex.

    • Carl

      Gösta Berlings Saga och Utvandrarna har filmatiserats framgångsrikt. Var de storsäljare?

    • Arn… Usch, nu kräktes jag i munnen lite. Tack för att du påminde mig om den Niklas!

  • Jag kan också tänka mig att en tv-serie funkat alldeles utmärkt. Sen får jag faktiskt erkänna att jag inte hade full koll på allt som hände. Vad/vem var det t ex som tog över Ida där vid dansbanan? En snäll demon som förklarar för dem vad de ska göra?

    Scenen mellan Vanessa och Linnéa tänkte jag också på. Kändes som det fanns nån attraktion där. Och sen kunde väl Linnéa läsa andras tankar också.

    Jag tänkte också på att musiken var lite hög ibland. Inte under Kate Bush-montaget för där var det ingen dialog men däremot under Keep The Streets Empty.

    • Jennifer

      Det låter som om du har full koll!

      • Haha, tack. Jag litar på dig eftersom du verkar ha doktorerat i ämnet. ;)

      • SPOIL!!!
        Eller…?
        (svara inte)

  • Fiffi

    Jättebra skrivet! Jag skulle gärna läsa fler recensioner skrivna av dig Jennifer. ;D

    • Jennifer

      Tack! Det var jätteroligt att vara med i lördags och träffa Sara. :)

  • Fantastisk recension!

    Bra iakttagelser. Framför allt den om att fika är trevligare än att skriva recensioner… :-)

    Jag är ambivalent inför att valet mellan film eller tv-serie. Med en serie får man lägre budget och en annan väg ut till publiken. En film blir det mer på riktigt på något sätt kan jag tycka.

    • Första högbudget serien i sverige som dessutom går att köpa klippkortet till bio på. Hade inte det varit nåt. Den perfekta mashupen av Game of Thrones och Buffy.

  • Jennifer

    Nu har jag sett filmen en andra gång! Den är absolut mer än en companion piece. Det var en smart adaption med ett bra manus. Kan hålla med Henke om att rektorns föreläsning kändes voice-over-aktig, men jag tror att det behövdes dels som exposition om Rådet inför nästa film. Jag ändrar mig om ljudet och att de mumlade under musiken, det hände under typ två scener och det lät annars rent. Och nu att jag kunde fokusera på andra detaljer och karaktärer insåg jag att Linnéa hade faktiskt en större roll än jag mindes, jag äääääälskar Leona Axelsen som Linnéa!

  • Carl

    Jag håller med om det mesta. Mycket snygg och behagligt öronbedövande produktion. Allt snack om magiteori är skakigt, men kanske oundvikligt för den historia de vill berätta. Annars är de bästa delarna när magin bara får hända utan förklaring. Ännu bättre är det att man utnyttjar kulturella symboler för att förmedla subtext, t.ex. när en person glider in i bild som Lucia. I en amerikansk remake kan de enkelt byta ut scenen mot att hon blir prom queen.

    Smolket i glädjebägaren för mig var castingen. Alla gjorde ett väldigt bra jobb, men för mig faller hela den där småstadsgrejen när alla (utom en gubbe) är stockholmare. Det är väl inte så långsökt att se demonerna som en metafor för landsbygdens utdöende, så det är väldigt viktigt att det verkligen känns som att de här personerna är sprungna ur den blivande spökstaden. Istället känns det som att de springer runt i Lill-Jansskogen eller sitter och äter middag i en lägenhet i Farsta.

    Jag spenderade många av barndomens sommarlov i Grängesberg, som står modell för många av spökstadsexteriörerna i filmen. För 30 år sedan var det ett förhållandevis välmående litet samhälle och det skar i hjärtat att se hur det förtvinade när gruvan stängdes. Den tragiska hopplösheten kan inte förmedlas av kids från Bromma och Södermalm. Det är trist eftersom det finns mycket av den här kraften i texten, särskilt i en karaktär som Wille. Att filmproduktionen inte lyckas hitta några lokala förmågor känns som något av ett svek mot den glesbygd som man vill uppmärksamma. Om det är så att all talang redan finns i Stockholm så kommer kanske filmen för sent.

    • Castingen var tydligen ett stort stressmoment. De hade jättesvårt att hitta rätt personer och hade de begränsat sig geografiskt så hade det nog inte blivit så, i övrigt, grymma personporträtt. Hade det varit en orginalhistoria kanske man hade kunnat anpassat karaktärerna lite efter förmågorna man hittar (vilket säkert gjordes i viss mån i det här fallet också). Men det hade helt klart varit spexigt om de kunde klämma in lite mer lokalbefolkning.

  • Några saker gick över huvudet på mig. Speciellt vid klimaxet. Vilket jag fick förklarat (spoilat) för mig. Även om det där klimaxet ges förklaring och utdelning i en kommande film så tror jag det hade varit bra att få ut något mer än bara massa coola effekter. Kunde de inte utnyttjat sin karaktärsutveckling på någe vis?

    I övrigt tyckte jag karaktärerna och dess skådespelare var himla bra. Även om jag personligen tyckte dialogen blev lite awkward ibland.

    Håller med om att en serie hade varit grymt. Buffy klarade sig ju uppenbarligen på ganska låg budget. En säsong per bok. Hoppas HBO gör remaken :P

  • Wow vilken strålande text. Härligt utlägg!! Känns som att du fått med mina tankar i dina tankar, magiskt ;) Jag blev också väldigt förtjust i Leona Axelsen som Linneá, samt Helena Engström som Anna-Karin. Scenen mellan Linnéa och Vanessa på nyårsfesten var elektrisk! Jag tycker att Minoo ser exakt ut som jag föreställt mig, varken mer eller mindre persisk. Hennes pappa är ju svensk, fattar inte varför hon inte skulle kunna se ut som hon gör… (med hänvisning till alla haters). Jag tänkte faktiskt också ibland på att musiken “tog över” vid några få tillfällen, så det var inte bara du som reagerade på det, även om det inte gjorde så mycket för helhetsintrycket. Funderade också lite över varför Linnéas blåhåriga vän inte var med så mycket – SPOILERVARNING FÖR ICKE-LÄSARE NU… – eftersom om det blir fortsättning på filmerna har hon ju en viktig roll att spela i handlingen. Jag kan tänka mig att det är av praktiska skäl, att de inte hade tid att casta henne redan nu kanske utan vill vänta och se om de får fortätta och då lägger krut på att hitta rätt skådis. Eller vad tror du?

    Min recension: http://thenerdbird.se/2015/march/cirkeln-2015-2.html

    • Jennifer

      Angående Minoo, jag tror att folk har reagerat särskilt eftersom hon är mörkare i Berättelser från Engelsfors. Men jag tycker att Irma passade bra, och det finns inte bara ett sätt att se persisk ut.

      Jag undrade också om Linnéas kompis, tyckte hon skulle åtminstone kunnat vara någonstans i bakgrunden. Men gissar att de ville hitta rätt skådis om de fick chansen att göra en andra film. Tycker att det är lite synd eftersom en hel ny karaktär kan vara lite spoileraktig, beror på hur mycket de skriver om.