Cirkeln

Äntligen får vi se Engelsfors komma till liv på filmduken! Cirkeln är en härlig filmatisering av den första boken i Engelsforstrilogin.

Jag brukar undvika att ta in för mycket information om filmer innan jag ser dem, men så var det inte med Cirkeln. Jag har läst boken på två språk och följt produktionen på Instagram. Som en fan har jag varit superpeppad att se filmen och det kom inga överraskningar. Redan innan filmen kom ut reagerade jag på borttagningen av Nicolaus Elingius och Mona Månstråle, samt faktumet att Irma von Platen som spelade Minoo inte direkt ser ut att ha iranskt ursprung. Istället för att grubbla över det under tittandet fick jag slappna av och ta in en skön adaption – utan voice-overs! Tänk om alla filmatiseringar kunde klara det!

Castingen är otroligt bra och höjer hela filmen. Även om skådespelarna inte ser ut exakt som jag har föreställt mig när jag läste har de fångat rätt attityd. Som i boken är det fokus på fyra av de sex centrala figurerna (Anna-Karin, Minoo, Vanessa och Rebecka). Men Helena Engström som spelade Anna-Karin stjäl showen med hennes roll som ett mobbingoffer med revanschlust. Allt hon känner och tänker kommer fram i hennes ansikte. Annars kan det kännas som detaljerna i karaktärernas liv och tankar förloras i filmatiseringen. Minoo ser mest förvirrad och skräckslagen ut, men det matchar ju hennes karaktär som en nervös plugghäst. Jag hoppas verkligen att det blir en andra film så vi får se mer Linnéa! I Cirkeln är hon mest missbelåten och står upp mot auktoriteter. Hennes perspektiv kommer fram mer i uppföljaren, Eld, och man ser en skymt av det från Leona Axelsen mot filmens slut.

En scen som var rolig att se var när Vanessa och Linnéa är på nyårsfesten. De tittar i varandras ögon medan de tänder sina cigaretter med en perfekt blandning av intresse och förvåning. Man hör inte deras tankar men man anar vad som händer. Jag gissar att det är en scen som kan gå över huvudet på de som inte har läst serien. Är det många sådana scener? Är filmen mer en companion piece till böckerna eller kan den avnjutas fristående? Svårt för mig att säga eftersom jag har läst hela serien. Det enda jag kan påstå är att fansen kommer älska att se alla sina favoritscener som är så snyggt inspelade.

Hela atmosfären är snygg. Kameran glider genom den nedgångna byn, skogen och skolans korridorer med en dyster ton. Jag var lite skeptisk till hur effekterna skulle bli, men jag tycker att det var faktiskt bättre än vissa filmer som kanske har större budget. Om det var den svarta röken som endast Minoo ser, den intensiva min Anna-Karin gör medan hon tar kontroll över andra, eller när Idas ansikte lyser under hennes besatthet är effekterna inte alltför överdrivna. Både ljud och rörelse används för att förstärka de magiska scenerna. Soundtracket är drömlikt och melankoliskt med röster som vi känner väl som Kate Bush och Karin Elisabeth Dreijer Andersson. Jag kände att ibland kunde filmmusiken vara lite för hög så att man inte riktigt hörde vad som sades. Det är något som jag upplevde i trailern och alla teasers med, att alla mumlade under musiken. På grund av det (och faktumet att svenska är mitt andra språk) var jag tacksam att filmen var textad.

Helst skulle jag vilja se Engelsfors som en tv-serie. Då skulle man verkligen få känna karaktärerna och omgivningen som i böckerna. När jag läste Cirkeln upplevde jag ibland den som långsam, men samtidigt älskade jag detaljerna som gjorde den till en riktig diskbänksfantasy. Utöver magi handlar det om ensamhet och att växa ur gamla etiketter. Tjejerna är tvungna att samarbeta trots att de inte har något gemensamt, och det tar lång tid innan de inser att de kan eller vill. I filmformat är berättelsen förkortad med borttagna karaktärer och inre dialog. Vissa scener har slagits samman för att spara tid, vilket är rimligt. Till exempel behöver tjejerna inte Nicolaus hus för att göra magi, de har ju den övergivna dansbanan. Jag förväntade mig inget annat, men ibland kändes det som om scener följde varandra utan mycket sammanhang. I en serie skulle man kunna gå djupare i deras dagliga liv och se flera interaktioner med föräldrar och kompisar istället för att de bara är i bakgrunden. Det är möjligt att filmen kan upplevas som tråkig eftersom den saknar sådana detaljer. Men den är supersnygg och är bra som en introduktion eller ett komplement till böckerna.


Läs vad andra filmspanare har att säga om filmen!

Jennifer

Jennifer gillar allt förutom romcoms och gubbfilm, och vill hellre fika än skriva recensioner.