Home Again

En film lika blek och förglömlig som titeln antyder, vilket tvingat fram den mer ironiskt tilltalande översättningen Kärleken flyttar in. Det är alltid trevligt med svenska titelöversättningar med lite ambition, även om det är något av en varningsflagga att man ser associationen med Maid in Manhattan som en fördel. Det fanns en tid då Reese Witherspoon kunde leda en romcom till framgång, men nu är hon över 40 och förpassad till samma skräphög som J-Lo. En skräphög som är förvirrande för riktiga människor, men i Hollywood blir utgångspunkten direkt defensiv och revanschistisk eftersom en dylik överårig person egentligen bör ha dragit sig tillbaka från rampljuset.

Att filmen är blek kan också syfta på den totala bristen på etnisk diversifiering. Filmen är skapad som en hemmafrufantasi för en reaktionär vit övre medelklass, vilket direkt känns obehagligt på ett sätt som knappast är en fördel för något som borde vara lättsam underhållning. Samtidigt som det finns något konservativt över Klorin-casten så är det en modern historia för en oromantisk narcissistera. Skilsmässa är den nya normen och man behöver inte längre porträttera mannen som särskilt osympatisk för att göra förkastandet av mänsklig intimitet till ett lyckligt självförverkligande (även om mannen förstås fortfarande står för notan).

Att det är den inflyttande egenkärleken som titeln anspelar på är inte givet från början. Istället domineras filmen av en obekväm fantasi där inte mindre än tre yngre filmskapande bros tillsammans fyller rollen som den äkta mannen borde klara själv. Detta verkar spegla de självpåtagna kraven hos målgruppens martyrer likt Bad Moms m.fl. pseudofeministiska soccer mom-filmer. Kompromisser existerar inte utan alla kan få allt, och om de inte gör det så är de misslyckade och bör skämmas.

Möjligen finns det en medveten tanke bakom att de tre gossarna har en skådespelarstil som tagen från en medioker såpopera med drag av pojkband. För en som inte sitter och blänger på såpor och suktar efter deras drömlika figurer framstår det dock som mer förnedrande för Oscarsvinnaren Witherspoon att hamna i detta sällskap. Och det är knappast ett steg på vägen ur denna frysbox då filmen inte bara saknar skådespelartalanger och givande relationer utan också den humor och charm man tidigare kunde ta för givet från Legally Blonde-stjärnan. Som tidsmarkör torde dock filmen bygga upp visst värde över tid, särskilt om kärleken faktiskt börjar flytta tillbaka in i mänsklighetens medvetande.


Tyvärr har ytterligare ett antal Filmspanare sett detta skräp:

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).

  • Man väntade på twisten att de unga pojkarna var mer än bara osympatiska slackers. Men den twisten kom tusan aldrig.

    • Carl

      Gissningsvis inte den bild filmskaparna ville förmedla.

  • Var det inte för att hon saknade mänsklig intimitet som hon skilde sig och flyttade till L.A. för att börja om? Mannen var ju hela tiden borta på jobb i musikbranschen.

    Jag gillade filmen eller åtminstone visningen. Roligaste visningen under Filmdagarna, därav mitt betyg. :)

    • Carl

      Beror kanske på vad man tycker att intimitet är.

      En bra visning kan ju spela in, men inte behöver man ursäkta att man tycker om en skitfilm. Jag är lite svag för Sharknado-serien, trots att skådespeleriet i den är i klass med Home Again.