The Mummy

Det är kanske naturligt att den sista filmstjärnan är den som försöker skaka liv i Universals gamla monster och klä dem i en modern franchise-dräkt. Förhandstipsen tyder på att Tom Cruise borde behållit balsameringsvätskorna åt sig själv, men vi väljer att lätta på bandagen och kika vad som finns under.

Det finns något lockande i att väva ihop de olika mytologierna från klassiska monstersagor och Cruise har gång på gång rotat fram högklassiska team för att realisera hans filmer. Dessa team har kunnat kombinera klassisk action i modern tappning med huvudroller där han kan bevisa att han är den största (enda?) filmstjärnan i Hollywood. Möjligen har han dock till slut gått på en mina vid valet av regissör (Alex Kurtzman), då flera av delarna finns men inget som håller ihop filmen och gör att det är en fungerande helhet.

Ambitionen verkar vara att göra en gammaldags matiné genom en del dialog som känns anakronistisk som om det var en 80-talspastisch på en 50-talsmatiné. Detta är dock inte genomfört konsekvent så det blir istället total pannkaka av de försöken. Än värre är försöken att väva in en humoristisk ton i en hårdkokt monsterfilm. Hela Jake Johnson passar aldrig in med sin roll som odöd sidekickpajas. Resten av filmen håller inte den ton som gör att han kan smälta in. Tom Cruise har tidigare visat att han kan kombinera humor och självdistans med seriös sci-fi och action (t.ex. Edge of Tomorrow) men detsamma kan kanske inte sägas om Jake Johnson som mest gjort rena komedier och inte lyckades särskilt väl i Jurassic World. Att slänga in en komisk skådespelare i en icke-komedi i tron om att det kommer lätta upp stämningen är ett kul feltänk som kan höja en films kultvärde i förlängningen (t.ex. Rob Schneider i Judge Dredd). Man vet ju aldrig var den här filmserien kommer landa till slut, men det finns hopp om att den kan bli uppskattad för sina brister om de inte lyckas styra upp serien så den kan uppskattas för sina styrkor.

Styrkor finns nämligen gott om, främst i actionsekvenserna. Efter år av Marvel-nonsens har man ju lite vant sig vid att actionsekvenser är tråkigt tidsfördriv för att de yngsta tittarna inte skall tappas bort. I Mission: Impossible-seriens två senaste tillskott Ghost Protocol och Rogue Nation har dock Tom Cruise & Co visat att de här sekvenserna kan föra in energi och ett riktigt hisnande sug i magen. Det är väl lite billigt att de vassaste scenerna (flygkrasch, sandstormslöpning o.d.) i denna mumiefilm är nästan direkta kopior från de två filmerna, men det ändrar inte att kroppen faktiskt svarar direkt på det som händer på duken. Att filmen genom detta undviker att vara tråkig, utan har sina brister i hur dum och slarvig den är öppnar för att den kan vinna uppskattning i längden.

Tom Cruise tar sig an rollen som en klassisk leading man där den kvinnliga huvudrollen (Annabelle Wallis, som inte har haft en lätt vår då hon också varit med i King Arthur) intar rollen som ett bihang han skall skydda. Detta trots att det verkar som att hon på pappret skall vara mer av en Lara Croft än en Willie Scott. Det hade varit både väntat och lyckat om även denna dynamik hade varit närmare Edge of Tomorrow. Som vanligt när Cruise är inblandad slår det inte direkt gnistor mellan dem, vilket gör att korthuset faller samman totalt när slutet börjar spela an på den djupa eviga kärleken mellan de två. Det här är inte den enda anledningen till att sista kvarten är ett konstant ögonhimlande, men det kan vara den värsta.

Skall man vara välvillig känns det katastrofala slutet framstressat, som om manus behövde ett par rundor till innan det var klart. Hela filmen dras dessutom med brister i en mängd detaljer i t.ex. scenografi och rekvisita som lätt kunnat åtgärdas med väldigt lite extra omsorg och som istället får filmen att verka slarvigt hopkastad. Möjligen kan sådant vara en medveten throwback till klassiska Hollywood där man inte ansträngde sig överdrivet för att få till kulturellt specifika detaljer, men att man faktiskt har en algerisk skådespelerska i rollen som mumien tyder på att man haft lite mer sinnesnärvaro än så.

Jag kan tänka mig att det utöver alla brister i filmen kan finnas ett problem i att man överskattar egyptologins dragningskraft. Det finns något kittlande med pyramider, mumier och hieroglyfer men kanske inte tillräckligt för att bygga hela narrativ kring. Hela konceptet med arkeologer som väcker något gammalt farligt till liv genom att peta på gamla gravar känns mer främmande än att någon oförsiktig forskare skapar något farligt eller hittar något läskigt på en rymdresa. En snabb resa genom Wikipedia tar bort den mesta mystiken i vår egen historia och främmande religioner framstår som lika torftiga som våra egna. Det här motsägs till viss del av häxvurmen som råder, men den är å andra sidan mer könspolitiskt motiverad. The Mummy försöker aktualisera sitt ämne genom referenser till IS förstörelse av kulturhistorien, men det finns inte direkt någon glasklar koppling till egyptologiska utgrävningar, så det blir mer förvirrande och stärker ointresset för den ursprungliga lockelsen. Det är kanske därför filmen måste knytas till Universals monsteruniversum och den kittlande fascination som kan byggas på nöjesparker.


Detta var juni månads Filmspanarfilm och markerar den riktiga starten på sommarens solstingsdumma blockbusters. Kolla om övriga spanare var mer soliga i sin bedömning:

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).

  • Sofia

    Visst känns det som om de försökt göra Jake Johnson till Griffin Dunne i An Am WW in London eller Johnny Knoxville i Men in Black II? Men utan att lyckas särskilt bra som du påpekar.

    Däremot tycker jag nog att du är väl generös när det gäller actionscenerna, det stora flertalet var mest bara trista för min del. Och själv tycker jag det finns en oerhörd dragningskraft i egyptologi och arkeologer som petar i sådant som de inte ska peta i. Men så gillade jag Erich von Däniken som tonåring också :D

    • Carl

      Jag misstänker att du var i minoritet med von Däniken där andra diggar Twilight. Så jag står fast vid att det är vågat att vädja till det intresset.

      • Sofia

        Åh, nu blir jag smickrad att du sätter Däniken och Twilight i samma tidsperiod :D