The Nice Guys

Är The Nice Guys början på slutet för actionstänkare som vill spränga världen, eller åtminstone New York, i luften?

Shane Black skrev redan 2001 ett första utkast till The Nice Guys. Efter en del tummande på manus och snack om tv-serie så lades projektet på hyllan. 13 år senare anslöt sig Ryan Gosling och Russel Crowe till projektet och bollen var i rullning igen.

Russel Crowe har i denna film förvandlat sig till någon slags John Goodmanifierad Sammo från Martial Law. Och Ryan Gosling en väldigt vit drunken master. Vet inte riktigt varför tankarna for iväg åt kampsportshållet för våldet i denna 70-talsosande påminner mer om Snatch än Shanghai Noon.

Inte bara har den här filmen ett grymt tempo. Det uppas även av att det då och då brakar loss stora spektakulära händelser i förbifarten i bakgrunden. Shane är också ganska bra på att leka med ens förväntningar. Man sitter hela tiden och är nyfiken på vad som kommer att hända här näst.

Nice Guys Ryan Gosling och Angourie Rice
Big Daddy och Hit Girl?

Råheten, komedin och framförallt relationen mellan Ryan Gosling och hans bad ass dotter gör att den andas ganska mycket Kick-Ass. Tyvärr prickar den även in Kick-Ass skeva tonalitet.

Man har ihjäl folk hej vilt ofta för ett gott skratt samtidigt som filmen vill att man ska känna för karaktärerna. I samma ögonblick som man i Kick-Ass kastar en kille i en mikrovågsugn så kastas även jag själv ut ur filmen. Jag älskar att se folk mikras lika mycket som alla andra. Nu ville jag ju dock se Kick-Ass och inte Austin Powers. Liknande dissonans är strösslad genom hela filmen och förutom att man tas ur filmen så tappar karaktärerna även en del trovärdighet.

Storyn var kanske inte heller knivskarp om man tänker tillbaka på den men de räddade i alla fall inte New York från en blå laserstråle. Jag skulle rekommendera att man inte tänker så mycket när man ser The Nice Guys utan bara lutar sig tillbaka och njuter av åkturen.

Jag hoppas att detta inte bara är startskottet för mer dialogdriven action, utan även startskottet för några härliga The Nice Guys-filmer. Både filmens slut och Shane själv har hintat om det.


Den här filmen såg jag tillsammans med mina härliga filmspanarkompisar. Här kan man läsa vad de tyckte om filmen:

Johan

Om Joss Whedon och Kevin Smith fick en unge hade han hetat Johan. Johan hade dyrkat sina föräldrar på ett väldigt osunt vis.

  • Snygg spaning du har här med liknelsen med de smått farsartade Kung Fu-actionkomedierna! Med den linsen framför ögat kan jag förstå att filmen uppskattas i de läger som gillar den typen av filmer! Bra span helt klart.

    Liknelsen med Kick Ass ser jag inte lika tydligt. Kick Ass har tagit flera steg bortåt det absurda och nästa surrealistiska, tycker jag, medan denna film är närmare Snatch som du också nämner.

    Dina kängor mot MCU är tydliga. Är de så förtvivlat dåliga egentligen? Jo, kanske. Beror på genom vilken lins man ser dem antar jag. Personligen hoppas jag på att vi får BÅDE mer (lyckad) dialogdriven action och aliens som försöker förstöra New York! :-)

    • Är inte Leathal Weapon tillräckligt farsartad? Tror att jag påmindes om den epoken av filmer och det var därför det sögs in lite såna referenser.

      Kanske inte var just hur absurda dem va som fick mig att tänka på Kick-Ass utan mer relationen mellan far och dotter och hur den skevar lite i sin moral.

      Förtvivlat dåliga??? Älskar Marvel. Men som Sara Elfgren säger; man måste få kritisera det man älskar. Dessutom är inte Marvel eller ens superhjälte-genren ensam om denna trop ;(

      • Carl

        Det är klart man måste få dela ut svepande osakliga kängor åt dumma saker man älskar. Särskilt Buffy.

      • Touché, mon ami.

      • Visste väl att du älskade Buffy

  • Fiffi

    Haha, drunken master Ryan Gosling!! Det stämmer ju!

    Riktigt bra val av filmspanarfilm Johan! Den var riktigt underhållande :)

  • Sofia

    Precis som med Buffy blir det förstås svårt att släppa alla dödsfallen när man väl börjat tänka på dem. Dock inget jag tänkte på under själva filmen (sällan under Buffy heller om jag ska vara ärlig…).

    Historiens utveckling hade man absolut kunnat fila ännu lite mer på, nu kändes det som att krutet främst var lagt på sköna scener mellan Crowe och Gosling.

    Mycket bra val!

    • Vågade inte dra in Buffy i min jämförelse. Men tänkte faktiskt på den jämförelsen också. Vet att jag har en liten hang up på hur filmer porträtterar död och våld. Tycker man ska ta i från tårna och man ska ge sig in i den soppan. Här känns det som det varken blir hackat eller malet :S.

      • Sofia

        Just det, jag tror förresten att du glömt min länk ;)

      • Ooooops

  • Japp, japp, vi har fångat upp, eller reagerat på, samma skevhet när det gäller just dödandet.

    Filmen har ett grymt tempo, ja. Men samtidigt kändes den väldigt lång mot slutet. Hade kunnat svära på att den var över två timmar men 116 min (inkl eftertexter) visar IMDb.

    Även jag undrar varför dina tankar for iväg mot martial arts-hållet. ;)

    Sammo. Är det Sammo Hung?

    Bra filmval! :)

    • Ja, håller med om längden. Shane var ju inte så pepp på att göra The Nice Guys som serie men jag hade nog tusan inte haft något mot det alltså.

      Synapser alltså, can’t live with them, can’t live without them. :P Sammo Hung, just han.

  • Snatch, ja, fast fånigare på ett amerikanskt övertydligt sät :)
    Minns att jag flera gånger under filmens gång försökte komma ihåg vart de var på väg, vem de skulle träffa och varför… storyn for fram och tillbaka som en flipperkula, men å andra sidan var det kanske inte storyn som är poängen, utan åkturen.

    • Nae, jag gav upp efter ett tag. Det var säkert inte jättekomplex handling men varje gång jag försöker tänka på hur allt egentligen hänger ihop så drabbas jag en enorm olust att ens försöka :P

      • Carl

        Vill man göra noirkomedi så är det nödvändigt att göra storyn lite kärv att hänga med i. Se The Big Lebowski och Inherent Vice. The Nice Guys är kanske lite rakare buddykomedi men den svaga känslan av förvirring kan bara vara av godo.

  • Carl

    Box office pekar väl mot att det här inte kommer konkurrera ut just de flådigaste PG13-mackorna. Men det är ju trevligt att de ens får försöka. Det är ju inte varje dag man så aggressivt marknadsför en film som vare sig är baserad på existerande material, på verkliga händelser eller på Kevin Hart.

    Jag känner direkt att jag måste se om den här filmen. Jag var måttligt road i biografen trots att mycket av upplägget såg ut att vara specialsytt för mig. När vi diskuterade enstaka scener på vägen ut så fnittrade jag åt minnesbilden trots att jag var oberörd när de registrerades. Och då snackar vi inte komplex humor som behövde bearbetas.

    • +1

    • Box Office pekar väl generellt på hela mediets undergång. Lika bra Shane ger vika för TV-serieformatet på en gång. För det är där alla kommer att hamna för eller senare.