Under sanden

Det danska nationella andra världskrigstraumat behöver bearbetas lite mer. I månadens Filmspanarfilm handlar det om tyska gossar som tvingas gräva upp minor på danska stränder när kriget var över.

Filmen inleds med en ilsken dansk sergeant som pucklar på molokna tyska soldater på väg ut ur Danmark. En smått obekväm känsla infinner sig då det är oklart om jag som tittare förväntas sympatisera med nazisterna eller med den dåliga vinnaren. Denna känsla består filmen igenom och blir aldrig mindre obekväm. Inte på det bra sättet där filmen visar upp både det humana och det som skaver, utan tvärtom för att det undviks till förmån för en utslätad historia om arga danskar och molokna tyska pojkspolingar.

Den intetsägande filmmusiken och visuella stilen är lämpliga komplement till den bleka historien. Det är välpolerad skitighet som är lätt att se på och skådespelarna gör sina roller alldeles utmärkt. Tyvärr är rollerna inte djupare än vad som redan beskrivits. Den arga sergeantens tänder mjuknar förstås när han får se att de vattenkammade germanska gossarna tar sig an sin livsfarliga uppgift med tysk effektivitet och ungdomlig optimism, som vore det en tysk propagandafilm. Sinsemellan talar de knappt om något alls, allra minst potentiellt försvårande återblickar av deras soldatgärningar eller syn på ockupationen. Möjligen gör sådant ingen skillnad för Danmarks rätt att skicka ut krigsfångar på stranden med en slantsinglings chans att överleva. Det hade varit intressant om filmen rört vid sådana frågor.

Istället får vi en oändlig rad scener där en smånervös yngling gräver fram en mina som han desarmerar. Man kan föreställa sig en viss stress om det finns en explosionsrisk vid varje mekanisk upprepning, men filmen gör snabbt klart att det inte kommer ske några överraskningar. Självklart överlever inte särskilt många av pojkarna, men varje explosion signaleras tydligt i förväg så det inte skall bli för obehagligt. Istället framstår arbetet som mer tradigt än farligt, vilket knappast är till filmens fördel. Särskilt om syftet är att pumpa upp blodtrycket över hur omoraliskt det var att utsätta krigsfångar för ett arbete som kunde gjorts av minst lika inkompetenta danska eller brittiska soldater. Eller flyktingar kanske om man vill vända kappan efter extremhögervindarna? Eller kanske man skulle låtit minorna ligga kvar och spärrat av stränderna för evigt? Inte heller denna fråga rör filmen vid utan det är en okontroversiell mysfilm om vilsna tyska pojkar och en arg dansk fadersgestalt.


Detta var månadens Filmspanarfilm. Gå in och se om blodet kokade mer hos de övriga:

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).

  • Pingback: UNDER SANDEN()

  • Sofia

    Haha, jag ser dina argument men instämmer inte i dem. Det mesta som inte funkade för dig funkade för mig. Jag kan hålla med om att förutom den första explosionen kom de påföljande knappast som några överraskningar men det var inget som störde mig. En film — två upplevelser :)

    • Carl

      Dito. Det är egentligen absurt att jag inte uppskattar försoningstemat mer.

  • Fiffi

    Skön text Carl! Jag sitter här och ler :D
    Jag förstår precis vad du menar men jag köpte premisserna liiiite mer än du.

    • Carl

      Tack! Sådana reaktioner är ju alltid trevliga att orsaka.

  • Så här i efterhand började jag också fundera på vem som egentligen skulle ansvara för att ta desarmera de där minorna. Tyskarna var ju om man ska vara krass de som hade lagt dit dem. Ett livsfarligt jobb för vem som än skulle utföra röjandet.

  • Pingback: Under sandet (2015) | Rörliga bilder och tryckta ord()