Villebråd

Det är inte varje dag man får en polsk bizarro-Jägarna på biorepertoaren. Någonstans på polska landsbygden utspelar sig en perverterad Miss Marple-historia där det är jägarna själva som en efter en tas av daga. Filmen har ett smått drömlikt flyt med ständiga klipp till skogens vilda djur medan människornas historia hoppar framåt med tydliga luckor i berättandet. Känslan är att det är någon sorts mardrömslik rape-revenge av Gaia.

Det är ett kul grepp att huvudpersonen är traktens cat lady, som i alla andra filmer skulle vara en knäpp liten biroll. Hon är den knasiga (eller enda klarsynta) tanten som spår i kort och ödslar myndigheternas tid på rättshaveristiskt paragrafrytteri. Främst gällande de lokala jägarnas tänjande av kalenderns begränsning av accepterat villebråd. Detta perspektiv genomsyrar hela filmens presentation, med ett par tarot-voiceovers och jaktkalendern som avsnittsmarkerare.

Till och med Kjell Sundvall låter ju jägaren vara en symbol för destruktiv maskulinitet, så där är filmen knappast nyskapande även om den drar det hela lite längre när både kyrkans och rättsväsendets representanter dras med i konspirationen. Agnieszka Mandat-Grabkas knaskofta är däremot ingen Rolf Lassgård utan är snarare den där tveeggade välmenande figuren som gör att gröna politiska partier aldrig tas på fullt allvar.

Att få vistas med henne i ett par alldeles för långa timmar är både mysigt och smått obehagligt, vilket ger filmen en härligt obekväm stämning som påminner om förra årets polska guldfilm The Lure. Det är filmer som dessa som tydliggör behovet av fler kvinnliga filmskapare, även om just Agnieszka Holland är en av de få som haft en lång framgångsrik karriär.


Ett par andra Filmspanare har också sett denna fabel, men orkade de sig igenom dryga två timmar under naturskyddets stränga blick:

Carl

Förutom att skriva om film (helst asiatisk) så är han grym på att kvalitetssäkra övriga skribenters texter. Carl är aldrig bitter (även om det kan verka så).

  • Jo, jag orkade mig igenom. Fanns ju inget annat val. Och visst den känns lång men den är inte helt oäven. Kan känna att jag vill ge cred till regissören för att ta sig an dessa aktuella och intressanta frågeställningar med en “traktens cat lady” i huvudrollen, som du så träffande kallar henne. Jag önskar jag fått med den benämningen i min egen text.

    Träffande spaning på miljöpartister där också! :-D

    • Carl

      Hög igenkänningsfaktor helt enkelt.